Category Archives: Utbildning

Det amerikanska exemplet – om skuld

Posted on by
9

Den artonårige studenten Justin Hudson chockade föräldrar, lärare och utbildningsvärlden genom att i sitt avgångstal kritisera elitskolan Hudson College i New York som han lämnade. Efter ett försiktigt tackande och hyllande talar han om skuld (länk till NY times):

However, ladies and gentlemen, more than happiness, relief, fear or sadness, I feel a very strong emotion that I cannot ignore today. More than anything else, today I feel guilty.

I feel guilty because I don’t deserve any of this. And neither do any of you. We received an outstanding education at no charge based solely on our performance on a test we took when we were eleven year olds, or four year olds. We received superior teachers and additional resources based on our status as “gifted”, while kids who naturally needed those resources much more than us wallowed in the mire of a broken system. And now, we stand on the precipice of our lives, in control of our lives, based purely and simply on luck and circumstance.

If you truly believe that the demographics of Hunter represent the distribution of intelligence in this city, then you must believe that the Upper West Side, Bayside and Flushing are intrinsically more intelligent than the South Bronx, Bedford-Stuyvesant and Washington Heights, and I refuse to accept that. It is certainly not Hunter’s fault that socioeconomic factors inhibit the educational opportunities of some children from birth, and in some ways I forgive colleges and universities that are forced to review eighteen year-olds, the end results of a broken system. But, we are talking about eleven year-olds. Four year-olds. We are deciding children’s fates before they even had a chance. We are playing God, and we are losing. Kids are losing the opportunity to go to college or obtain a career, because no one taught them long division or colors. Hunter is perpetuating a system in which children, who contain unbridled and untapped intellect and creativity, are discarded like refuse. And we have the audacity to say they deserved it, because we’re smarter than them.

Talet mottogs med blandade känslor av lärarlag och styrelse. Det ser ut som om rektorn Ms Copolla tvingats avgå:

Reading from a statement, Dr. Coppola, who was the principal for two years, said Ms. Raab told her in late May that she seemed to resent the senior staff at the college. She was told to consider whether the job was a good fit.

Vi behöver prata om tester och sortering i skolvärlden. Starka krafter arbetar för att upprätthålla bilden av att det är ett rättvist och effektivt sätt att organisera utbildning.

Det taiwanesiska exemplet – om snällhet och krav?

Posted on by
38

Ola Wong rapporterar om utbildningssystemet i Taiwan och det är en skräckinjagande berättelse om bestraffning och utantillinlärning.

Länk

Föräldrarna tycks vara starka motståndare till försöken att göra skolan mer mänsklig. I ett hårt samhälle gäller det att så fort som möjligt förstå vad som är viktigt.

Helena diskuterar “snällismen” i svensk politik och tycks vilja göra den folkpartistiska kravpolitiken mer rumsren genom att beskriva dess bakgrund i omtanke om individen. För oss som vuxit upp med Bamse, Pippi Långstrum och Spindelmannen är det inte konstigt att den som är stark måste vara snäll – frågan är vilka värderingar  och vilken kunskapssyn som ligger bakom handlingarna? Jag tror att vi ska vara extremt försiktiga med att politisera det här ordet och hoppas slippa möta det som skällsord i valrörelsen.

- Jag hoppas vi möter några snälla människor!

- Jag hoppas vi möter några snälla människor!

Föräldrarna i Taiwan är säkert fullständigt övertygade om att varje rapp som utdelas till barnen är nödvändigt.

Och i den internationella Pisaundersökningen över femtonåringars skolprestationer i OECD-länder 2006, såg matematiktoppen ut så här: Taiwan, Finland, Sydkorea och Hongkong.

Jag är ganska trött på internationella mätningar och hoppas att diskussionen går att föra på andra nivåer. Det är jag helt övertygad om att Helena också vill.

Det engelska exemplet

Posted on by
3

Den konservativa regeringen fortsätter att ta makten över utbildningspolitiken i England. Friskolereformen är dyr och inspektionerna är ännu dyrare. Någonstans måste pengarna tas och nu har utbildningsminister Cove hittat ett sätt att spara. Han avbryter lokala skolbyggnadsprojekt och de berörda myndigheterna är besvikna (Guardian):

Local authorities attacked the education secretary, Michael Gove, for refusing to give them answers over whether new buildings for thousands of pupils would eventually go ahead.

Last month, Gove axed the £55bn Building Schools for the Future initiative. He said it had been dogged by “massive overspends, tragic delays, botched construction projects and needless bureaucracy”. More than 700 schools were told their plans for new or refurbished buildings would not go ahead and another 151 were placed “under discussion”.

Det är inte säkert att ett återförstatligande av skolan innebär mer pengar eller klokare prioriteringar.

“Krafttag mot skolk”?

Posted on by
6

Christer diskuterar Björklunds förslag på att skriva in antalet skolktimmar i terminsbetyget och det är en skoningslös granskning av retoriken. (Länk)

I min mailbox hittade jag ett mail från Björklund med titeln ”Krafttag mot skolk i skolan”.

Spännande, tänkte jag eftersom det är lite av ett specialområde för mig, men det visade sig handla om att man vill skriva in skolktimmarna i elevernas terminsbetyg!

Hur i hela världen kan man ha mage att kalla det ett ”krafttag”!? Det är ju som att jag skulle skriva en lapp till min sambo om att vi borde städa, och kalla det ett krafttag.

Missa inte diskussionen i kommentarsfältet!

Klicka - nu lyfter vi skolan!

På Sydsvenskans ledarsida skriver Henrik Bredberg om Björklunds lätt desperata kamp för att göra skolan till en valfråga och menar att Miljöpartiet gick i “flumfällan”. (Länk)

”Eleverna skall vara närvarande på lektionerna”, sade FP-ledaren.

En typisk björklundsk truism, som kanske bör tolkas så här:

Skolfrågan skall vara närvarande i valrörelsen.

DN, SvD, S säger ja, Lärare ratar förslaget

Fostransuppdraget – finns det?

Posted on by
5

Jag älskar att skryta om min arbetsplats och nu finns det även anledning. Anne-Marie tipsar om en nyutkommen antologi och hon presenterar Jonas Qvarsebos text på ett lockande sätt (Länk till Anne-Marie)

Det går också att ladda hem hela rapporten direkt (Länk till Mah i nytt fönster)

När jag läser Jonas sammanställning över hur fostransbegreppet har används under 1900-talet undrar jag om ordet fortfarande är användbart. Anne-Marie ifrågasätter om det verkligen är “den kommunikativa, kritiske, reflekterande demokratiske medborgaren”  som vi fostrar idag?  Bra fråga!

Mera Weber och en förtrollande afton

Posted on by
7

I några inlägg har vi diskuterat förtrollning och olika grader av rationalitet. I bakgrunden har den tyske sociologen Max Weber mullrat, men jag måste erkänna att det min bildning inom fältet är tunn. Be mig inte förklara skillnaden mellan Marx och Webers klassbegrepp.

Som vanligt erbjuder Wikipedia tröst (Länk) och jag inser att Foucault inte var den förste som försökte förstå maktens natur.

Weber var en av de sociologer som verkligen försökte studera maktens väsen och betingelserna för maktens utövande. Enligt Weber berodde en lyckad maktutövning till stor del på i hur hög grad en maktutövare kan få den underordnade att tro på legitimiteten i hans maktinnehav. De huvudsakliga grundvalarna för att göra anspråk på makt och motiven att underordna sig makten grupperar Weber i tre idealtyper;

(1) de rationella (2) de traditionella (3) de karismatiska legitimeringsgrunderna.

I det första fallet baseras auktoriteten på att de underordnade tror på legaliteten hos en fastställd ordning och på makthavarnas rätt att ge anvisningar för att upprätthålla denna ordning. I det andra fallet är auktoriteten grundad på tron på traditionens okränkbarhet och på legitimiteten i att på traditionellt sätt utse makthavarna. Den tredjeidealtypen, den karismatiska, grundar sig på den utomvardagliga hängivenheten för en helig person, hjälte eller annan förebild.

Begreppet “rationalitetens järnbur” lämnar mig inte oberörd. Jag borde nog ha läst lite mer sociologi.

Från det traditionella handlandet har man gått mer åt värde- och målrationellt handlande, från att legitimera makten traditionellt gör man det alltmer med hjälp av byråkrati och från de traditionella organisationsformerna har det vuxit upp alltmer byråkratiska organisationer. Detta ser han som en paradox, i och med att rationalitetens utveckling har inneburit stora framsteg i fråga om teknik och produktion, men har medfört en förlust för den existentiella grunden i människors liv.

Förra året belade jag bloggen och mig själv med solnedgångsförbud eftersom jag inte vill framstå som banal. Nu tänker jag att en välplacerad grill lyfter motivet till konstnärliga höjder.

Sporty Mats 1

Posted on by
4

Vi diskuterar kunskap i olika former och jag måste erkänna att det är ganska smärtsamt att erkänna att jag nog har tappat greppet. Apples videoredigeringsprogram iMovie kunde jag in i minsta detalj och tillbringade mycket tid med att lösa studenternas problem när de körde fast.

Nu är det nya versioner och nya möjligheter. Ingenting ser ut som det gjorde förr och jag är vilsen bland alla menyer och val. Samtidigt har jag en idé om att datorprogram är som cyklar – kan man ett kan man alla. Det är ganska skör position och jag tvingas snart bita huvudet av skammen och uppsöka hjälpavsnitten.

Följ med på en springtur genom den glesa granskogen i Vitaby!

Jag inser att det är lika lite kvar av mina videoredigeringskunskaper som av min grundkondition från den tidiga tonåren.

– And right here you start payin´… In sweat!

Om rätten att utvecklas tillsammans

Posted on by
19

Jag sneglar fortfarande lite avvaktande på den nya skollagen, men är nyfiken på hur den presenteras på Skolverkets hemsida. Det finns en broschyr som riktar sig till huvudmännen och en sammanställning av de viktigaste punkterna. Blandningen av komplicerad juridik och slagordsmässiga formuleringar gör mig förvirrad. Vad ska man säga om den här punkten:

  • Alla elever har rätt att utvecklas så långt som möjligt utifrån sina egna förutsättningar. Det gäller även elever som lätt uppnår kunskapsmålen.
Juridik eller retorik?

Juridik eller retorik?

Är detta kontroversiellt? Finns det någon som tror att det funnits en hemlig socialdemokratisk plan att stoppa de begåvade barnen, men att de nu ska släppas fria “att utvecklas så långt som möjligt utifrån sina förutsättningar” (vems förutsättningar skulle man annars utvecklas efter?)

Jag är misstänksam mot den här typen av vaga deklarationer och är rädd att själva rättighetstänkandet gör oss passiva. Ordet “tillförsäkras” som återkommer i presentationen är bekymmersamt i – passiva verbformer bör undvikas i min språkliga värld. Men jag anar att det finns en god vilja bakom formuleringarna och tror att detta är en del av  maktspelet mellan stat och huvudman.

Dessutom finns det en uppenbar risk att betoningen av den individuella aspekten förskjuter fokus från det som vi vet: lärande är ett socialt projekt. I  stället öppnas dörren för elitskolor och nivågruppering ner i åldrarna och jag misstänker att  det mesta går kanske att motivera utifrån den här nygamla “rättigheten”. Om jag kan hävda att vissa barn hindrar mitt barns utveckling – har jag då rätt att kräva att de avlägsnas?

Baksidan av rättighetstänkandet är att det ofta begraver målkonflikter under ett berg av retorik.



Jag ska bli artigare

Posted on by
10

Som lärare vill man gärna vara en förebild och föregå med det goda exemplet. Som förälder blir det en livsuppgift att förmedla normer till barnen och underlätta deras anpassning till samhällets konventioner.

Därför gjorde det lite ont när en nära anhörig, som har bott i England i fem år, skällde ut mig på grund av att jag frågade en okänd person om vägen UTAN att inleda samtalet med att be om ursäkt. Den här artigheten, som i mina svenska ögon framstår som lite tillgjord, var för henne helt avgörande i umgänget med andra människor.

Elisabeth Gerle skriver om vårt inbillade oberoende av omvärlden (Länk till Sydsvenskan) och det är svårt att inte hålla med henne.

Som ung glömde jag ofta att hålla upp dörren för den som kom efter. Tills jag bodde i Princeton i nio år. Plötsligt blev jag medveten om min oartighet. Insåg att alla sa ursäkta när de ville komma fram i snabbköpet. Sedan började jag irritera mig hemma i Stockholm. Istället för att säga ”ursäkta, jag ska av här”, stirrade folk på tunnelbanan tills man flyttade sig. Från Princeton minns jag ett samtal om svenskar som inte hälsar och inte ser varandra i ögonen när de möts. ”De är som folk som just flyttat in till stan”, sa en New York-bo. De är blyga och väjer undan med blicken. Men på landet hälsar alla. Däremot talar ingen med den okände i onödan. Så kanske finns en sorts lantlig blyghet bakom det ordkarga.

Skillnaden mellan stressen i London, där artigheten utgör ett nödvändigt glidmedel i det dagliga umgänget, och lantlivet på Österlen är naturligtvis stor. Men det finns ingen ursäkt att inte be om ursäkt. Gerle  driver tesen att det är skolans uppgift att odla fram goda vanor.

Brådska, blyghet eller en föreställning om att var och en klarar sig själv kan vara förklaringar till att svenskar ibland uppfattas som mer oartiga än andra. Men det handlar också om vanans betydelse. John Dewey (1859–1952) känd amerikansk filosof, psykolog och pedagog intresserade sig för lärandets villkor och myntade uttrycket ”learning by doing”. Precis som vi lär oss det språk som talas omkring oss så insuper vi de beteenden vi omges av. Dewey menade att både samhälle och individ har ett gemensamt intresse av att odla fram goda vanor.

Fast just idag har jag fullt upp att odla min trädgård.

De heliga betygen och läkarutbildningen

Posted on by
5

Ett viktigt argument för betyg är deras förmåga att förutsäga elevens möjligheter att klara framtida studier. Bilden av en hård men nödvändig rättvisa präglar urvalsprocessen till läkarutbildningen och lottningsförfarandet ses som en uppenbar orättvisa mot dem som har ansträngt sig under gymnasietiden. Dessutom gäller det att ha läst rätt ämnen för att kunna tillgodogöra sig undervisningen på det krav- och prestigefyllda programmet.

I USA är det ungefär samma mönster och blivande läkarstudenterna måste genomgå fruktade naturvetenskapliga kurserna som har ett större utslagningsvärde än de vanliga betygen och intagningstestet SAT.

For generations of pre-med students, three things have been as certain as death and taxes: organic chemistry, physics and the Medical College Admission Test, known by its dread-inducing acronym, the MCAT.

Nu visar det sig att några utbildningar har antagit studenter som saknar de här kurserna och i en studie redovisas hur de har klarat sina läkarstudier  (LÄNK till NYtimes)

Vad hände? Skulle nivåerna sjunka och läkaryrkets status raseras? Det visar sig att bilden av läkaryrket förändras. Nya grupper söker till utbildningen och det är inte längre självklart att uppfylla familjetraditionen.

The study found that, by some measures, the humanities students made more sensitive doctors: they were more than twice as likely to train as psychiatrists (14 percent compared with 5.6 percent of their classmates) and somewhat more likely — though less so than Dr. Kase had expected — to go into primary care fields, like pediatrics and obstetrics and gynecology (49 percent compared with 39 percent). Conversely, they avoid some fields, like surgical subspecialties and anesthesiology.

Frågan är vilken typ av doktor vi vill möta i framtiden?
Och litar vi på att betygen sköter urvalet på ett korrekt sätt?