http://twitter.com/#!/briankotts/status/42658364542562304
Jag sneglar på kursplaner och mål. Det finns starka internationella mönster i sätten att beskriva läraryrkets utmaningar.
Kanske är det lugnare att hålla sig med ett lokalt perspektiv.
Vi skriver kursplaner och försöker integrera digitala kompetenser i den nya lärarutbildningen. Jag pendlar mellan att vilja detaljstyra och ett mer öppet förhållningssätt där innehållet får styra och datorn är ett bland andra redskap.
Jag gillar det här försöket att definiera vad lärare bör kunna: Länk
Det lär finnas guld vid regnbågens slut?
I Lärarutbildningens ljusgård trängs informatörer och nyfikna blivande studenter. Jag tycker om känslan av äventyr och skulle gärna vilja utveckla min förmåga att jonglera (med teorier)
Dessutom gillar jag de här akrobaterna som upphäver tyngdlag och könroller med samma ironiska leende.
Torbjörn säger att vi även utbildar cirkusartister och akrobater, men jag hittar inte de kurserna i katalogen!
Jag är lite osäker på målgruppen – men om jag förstått rätt är det ett öppet möte som TCO ordnar:
Pojkar presterar sämre resultat än flickor i skolan. Ändå klarar de sig bättre i arbetslivet. Hur kommer det sig och vad kan vi göra åt det?
TCOs jämställdhetspanel bjuder in till vidare samtal i ämnet där vi tar avstamp i den rapport som statliga kommittén DEJA nyligen presenterade.
Varmt välkomna!
Medverkande:
Eva Nordmark, Förbundsordförande SKTF, ledamot i TCOs jämställdhetspanel
Mats Olsson, Malmö Högskola, förskollärare och lärarutbildare
Linda Norberg, Nacka Kommun, utbildningsnämndens ordförande
Henrik Herber, Lärarförbundet, internationell sekreterare
Torbjörn Messing, jämställdhetshandläggare Mälardalens Högskola, tillika ledamot av DEJA
Moderator:
PM Nilsson, Redaktör och ledamot i TCOs jämställdhetspanel
Tid: Torsdag den 10 mars, kl 10.00 – 12.30
Plats: TCO, Linnégatan 14, Stockholm
Vi bjuder på en enklare lunch kl. 12.30
Anmäl dig senast måndag den 7 mars via nedanstående länk
http://korta.nu/skola
Idag togs beslutet om lärarlegitimation i riksdagen. Många kommuner har försökt ligga före och tolkat bestämmelser som inte funnits. Jag har inte läst lagtexten och Jan Björklund gör sitt bästa för att avdramatisera de nya reglerna:
Beslutet om lärarlegitimation har gjort att många lärare är oroliga för att inte uppfylla kriterierna. Utbildningsminister Jan Björklund påpekar att man samtidigt arbetar med övergångsbestämmelser.
– Ska man göra en sådan stor förändring som lärarleg måste vi beakta att vi haft tre olika lärarutbildningssystem på 40 år med olika inslag. De som är erfarna i yrket och duktiga ska vi inte jävlas med. Det är inte avsikten, säger han till TT.
Vem är det Jan Björklund egentligen vill jävlas med? Räcker det inte med att vara duktig för att slippa trakasseras? Hur erfaren måste man vara?
Jag får samtal från oroliga studenter som undrar om deras lärarexamen nu har blivit värdelös och jag pratar med kommunala tjänstemän som svär över detaljstyrning och byråkratisering. Ibland är det rätt skönt att bara vara en lite kugge i systemet. Jag har verkligen ingen aning om konsekvenserna.
Uppdatering:
Jan tolkar annorlunda än jag. Detta är mitt försök att definiera de möjliga grupperna som befolkar skolorna. Nu vet vi vilka det är Jan Björklund INTE vill jävlas med. Hur är hans förhållande till övriga grupper?
Vem är det Björklund vill jävlas med? Förstora!
Vi är nere på detaljnivå – läs Lärarförbundets chat
Tidningen Dagen porträtterar Stavros Louca under rubriken “Han är Sveriges folkkäraste lärare”.
Och Bibeln har han läst flera gånger från pärm till pärm avslöjar han.
– Kan du tänka dig att i Tredje Mosebok, som skrevs 1500 före Kristus och långt före de grekiska matematikerna, kan man till och med läsa om hur man räknar ut en cirkels omkrets! säger Stavros Louca till Sydsvenskan.
När Dagen når honom för en kommentar kring hans svar menar Stavros Louca att tron är en privatsak som han ogärna pratar med media om.
Det är en plötsligt påkommen, men mycket välkommen, återhållsamhet.
| Tid: | 2011-03-02 10:15 – 2011-03-02 12:00 |
|---|---|
| Plats: | sal D138, Orkanen, Nordenskiöldsgatan 10 |
| Målgrupp: | Alla intresserade |
Alla hälsas välkomna till
disputation inom forskarutbildning i pedagogik
Camilla Löf lägger fram sin doktorsavhandling med titeln:
“Med livet på schemat: Om skolämnet livskunskap och den riskfyllda barndomen.”
Länk till avhandling
Fakultetsopponent: Professor Eva Reimers, Linköpings universitet, Inst. för samhälls- och välfärdsstudier.
Svenskt abstrakt:
Skolämnet livskunskap har vuxit fram i svenska skolor under det senaste decenniet, ofta utifrån en ambition att främja hälsa och att konkretisera skolans värdegrundsarbete. Avhandlingen belyser hur livskunskap växer fram och definieras som ett skolämne i nationella och kommunal dokument, och organiseras i lokal skolpraktik. Studien, som har en kombinerad barndomssociologisk och kritiskt diskursanalytisk ansats, riktar särskild uppmärksamhet mot den syn på barn och barndom som skapas genom organisationen av detta komplexa ämne. Det nya skolämnet saknar entydiga nationella riktlinjer och omfattas i den lokala skolpraktiken av en mängd olika arbetssätt och program. Skolämnet livskunskap handlar i skolans vardagspraktik om elevers sociala problem, snarare än om de gemensamma värden som framhålls i läroplanen. Innehållet i ämnet läggs därmed ofta på ett för barnen privat plan. I avhandlingen diskuteras vad som sker när barns privata relationer lyfts upp till offentliga samtal i syfte att lösa konflikter
Det här vill ni inte missa. D138 rymmer många och alla är välkomna.
Jag skrev ett kort inlägg på Newsmill och tonade ner anknytningen till det där samfundet. Det kanske är hans ensak och jag värderar åsiktsfrihet högt – men han kommer inte att bli skolminister i min regering.
Den eländiga skoldebatten rullar vidare. Zoran på LR länkar glatt till socialdemokraten Alexander Nordgrens debattartikel på Newsmill:
”Det är dags för socialdemokraterna att ta initiativ till en omfattande diskussion om lärarutbildningen och med öppna armar bjuda in kunniga lärare, som till exempel, Stavros, Lärarnas Riksförbund och andra organisationer liksom forskare på området. Förhoppningsvis leder det fram till en ny och mycket bättre lärarutbildning. I en sådan diskussion bör frågan vara: Hur och var kan den pedagogiska undervisningen bäst bedrivas?”
Om socialdemokratin inte har vassare tänkare kanske det är lika bra att de fortsätter sin passiva strategi och överlåter idéarbetet åt Björklund?
I Sydsvenskans söndagsbilaga får Stavros (ständigt denne Stavros!) svara på 20 frågor. Mest förvånande är kanske att han utser evolutionsteorin till vår tids största bluff. “Men det betyder inte att jag är kreationist och tror att världen skapades för några tusen år sedan”. Det känns tryggt. Men min kvot av grekisk visdom är fylld nu.
Samtidigt kan jag inte låta bli att undra över HUR många tusen år sedan det är jorden skapades enligt Stavros? Om vi nu ska göra honom till auktoritet i skolfrågor verkar det vara en rimlig följdfråga.
Hur var det nu med evolutionen?
Jag tröstar mig med senaste numret av Pedagogiska magasinet och Anneli Frelins nyanserade diskussion om auktoritetsbegreppet.
På Newsmill finns det många åsikter om evolutionen – diskussionen om skolans värdegrund tänker jag är mer intressant!
Jag vet att jag tjatar, men det här är viktigt. Svensk skola håller på att springa in i en amerikansk testkultur och politiker från höger till vänster jublar.
I senaste numret av PM skriver Henrik Berggren om sitt möte med amerikansk skolkultur i teveserien The Wire. Fjärde säsongen är nog det mest uppskakande jag sett på teve och funderar på om det går att tvinga studenter att ta del av mästerverket.
Länk till Pedagogiska Magasinet
Under julhelgen var jag i Baltimore. Jag slukade låda efter låda av den amerikanska tv-serien Wired – det finns fem säsonger totalt – med stigande fascination.
Entusiastiska kritiker har jämfört denna genomskärning av en krisdrabbad amerikansk stad med Balzacs och Hugos skildringar av artonhundratalets Paris. Även om det är överdrivet – personteckningarna är ganska stereotypa – växer Wired under resans gång från en tämligen ordinär polishistoria till en berättelse om Baltimores klass- och rasmotsättningar. Knarklangarkvarteren i det svarta gettot visar sig inte vara en isolerad enklav utan en del av ett omfattande rotsystem som förgrenar sig vidare in i utbildningssystemet, politiken, fackföreningarna, mediebranschen och den samhälleliga eliten.
Mest fascinerande är den kraft och konsekvens med vilken Wired angriper de resultatbaserade utvärderingssystem som alltmer har kommit att styra offentlig verksamhet i USA. (….)
Tysta tankar 