Anything for a laugh?

På lärarutbildningen arbetar vi mycket med begreppet samspel och som föreläsare vill jag gärna börja lektionen med något roligt och inspirerande exempel. Skrattande barn brukar vara ett säkert kort.

När jag ser den här filmen finns det något som skaver. Pappan är aningen för angelägen att locka fram det eftertraktade skrattet. Om han hade väntat en liten stund hade antagligen barnet fått tid att upptäcka hur man manipulerar världen.

Nu ekar det nervösa skrattet olustigt.

Det kan också vara så att jag är överkänslig.

Om fördomar mot manliga förskollärare

Jag funderar på villkoren för minoriteter i skola och förskola. Om det arbetar en ensam man på förskolan är det lätt att han ses som representant för sitt kön, medan den kvinnliga majoriteten inte ställs inför samma krav. Mångfalden finns inom gruppen som en naturlig del av vardagen.

På min gamla förskola arbetade oftast flera män. Jag tror det betydde mer för mig än jag insåg då. Vi var en grupp och det befriade oss delvis från det förebildliga ansvaret. Vi kunde distansera oss från kravet på “manlighet” och ge det en ny innebörd.

Mats, Stefan och Per

Mats, Stefan och Per

Så här uppstår fördomar:

Vissa förskollärare är lata.
Vissa män är lata.
Vissa kvinnor är inte lata.
Vissa män är mycket lata.
Vissa kvinnor är lite lata.
Män är i allmänhet lata.
Kvinnor är sällan lata.
Det finns lättingar här i världen, mest män.
Män är lata.
Vad du verkar lat. Är du man?
Det var mig en flitig man. Han måste vara kvinna.

Inspirerad av Tage Danielsson

Kränks pojkar oftare än flickor i skolan?

BEO rapporterar antalet anmälningar och beslut. Pojkarna dominerar i båda kategorierna. Det går att ifrågasätta värdet av siffrorna, men om jag hade varit en kvällstidning hade jag inte tvekat att dra på med de stora rubrikerna.

Länk till BEO

Jag är inte så lättkränkt

Jag är inte så lättkränkt

Ni missar väl inte INCLUDE-konferensen i Malmö den 11-12/5

Länk till inbjudan

Christian Eidewald och jag kommer att tala om bedömning av manliga lärarstudenter. Hur annorlunda är de egentligen? Behövs det särskilda kriterier?

Vad hände när frågan om könsbalans försvann från den politiska dagordningen?

I en grav i öknens slut?

En av förskolans mest älskade sånger handlar om en hare som söker skydd hos en tomte undan en skjutglad jägare. Många pedagoger reagerar mot det våldsamma budskapet och försöker skydda barnen från tanken på att jägare skjuter harar. Därför finns det en del lokala varianter där jägaren inte “skjuter” utan “fångar” eller “kittlar” haren.

Jag är en förhärdad buse och behöver tyngre stimulans.

Förstora

Förstora

Lyssna!

Sången är från Pojkaktig sångbok 1. Den finns att ladda hem gratis här.

LR jublar över utnämningen

Jag läser på LR:s hemsida:

Välkommet val av akademiker som ny GD för Skolverket

Det vore sensationellt om den nya generaldirektören saknade akademisk utbildning.

Anna Ekström, idag ordförande för Saco, har förordnats som generaldirektör för Skolverket. – Vi välkomnar att regeringen hämtar sin nya generaldirektör från Saco. Det borgar för att vi får en tydligt akademiskt forskningsinriktat synsätt på skolan, säger Metta Fjelkner, ordförande i Lärarnas Riksförbunds samt 2:e vice ordförande i Saco.

För mig är det mer anmärkningsvärt att traditionen att rekrytera professorer med bakgrund i pedagogiken till uppdraget som generaldirektörs bryts:

Anna Ekström presenteras som jur.kand. och jag ser inte att det skulle vara en garanti för “tydligt akademiskt forskningsinriktat synsätt”. På högskolan ställer vi nog högre krav på vem som får kallas “vetenskapligt kompetent”.

– Med tanke på att Skolverket har ett så stort ansvar när det gäller den nya lärarlegitimationen är det bra att det är en välutbildad jurist som ska leda myndigheten. Legitimationsreformen är i stor utsträckning en juridisk reform, understryker Metta Fjelkner.

Nu förstår jag bättre. När Skolverket verksamhet övergår från skolutveckling och pedagogik till juridik är det logiskt att välja en generaldirektör från det fältet. Jag behöver bara vänja mig vid tanken.

 

 

Wohaaa! Demokrati på högskolan?

Vid Göteborgs universitet finns ett radikalt förslag om medinflytande.  Länk till förslag om ny organisation. Den här oskyldiga satsen vänder upp och ner på de traditionella hierakierna:

– att värdera alla medarbetare lika och skapa ett arbetsklimat där alla ges möjlighet att bidra till verksamhetens utveckling;

Skulle verkligen adjunkterna få rösta till institutionsrådet? Högskolesverige darrar!

Statyn heter "Patterns of failure"

Statyn heter "Patterns of failure"

Var det så smart att kritisera Anna Ekström?

Jag har tidigare kritiserat Delegationerna för jämställdhet i förskolan och skolan. Anna Ekström var ordförande i båda och i mina ögon bär hon därmed ansvaret för att frågan om könsbalans i lärarkåren har osynliggjorts inom politiken. Nu är hon ny generaldirektör för Skolverket och jag kanske borde intagit ett mildare tonfall? Det är svårt att backa på nätet.

Länk till tidgare inlägg

Det finns två argument för att inta en aktivt passiv hållning:

1) Eftersom männen är så få riskerar de att stereotypiseras

2) Eftersom det inte är någon skillnad mellan män och kvinnor spelar det ingen roll vilket kön pedagogen har.

Tillsammans bildar de här två argumenten en perfekt dubbelbestraffande fälla. Jag frågade Anna Ekström om hon var nöjd med Torbjörn Messings sätt att beskriva delegationens arbete och hon uttryckte sin uppskattning för honom.

DEJAS slutbetänkande är ett svek mot pojkarna

Får män kritisera en kvinnodominerad skola?

och DEJAS representant Torbjörn Messing:

Skolan behöver fler genusmän, inte cowboys

Mina svar till T M 12, 3

Tyvärr är inte newsmillläsarna lika nöjda med DEJA:

Finns det så många antifeminister i Sverige – eller är siffrorna uttryck för något annat?

Radiointervju

“De andra barnen”

Jag brottas med studenttexter som förklarar innebörden i Sterns teorier om barns utveckling. Lars H Gustavsson presenterar en bok om asylsökande barns villkor i Danmark. Plötsligt får teorierna ett annat allvar.

Länk till Sydsvenskan

C-A Säfström påpekade glidningen från att vi tidigare talade om “barn i svårigheter” till den nya tidens “barn med svårigheter” och därmed på ett paradoxalt sätt förlägger problemet inuti barnet.

Beskrivningen av de asylsökande barnens situation förklarar hur barn i svårigheter blir barn med svårigheter – om vi inte tar vårt ansvar.

Vad händer med barn som inte har tillgång till sitt förflutna och inte vågar tänka på framtiden?