Vi diskuterar begreppet “omsorg” i den nya förskollärarutbildningen. Hur förhåller det sig till “lärande”, “fostran” och “omvårdnad”?
Under många år har förskollärarna kämpat för att ta plats i lärargemenskapen och få yrkets pedagogiska dimensioner erkända. Nu försöker vi återupptäcka en tradition där barnets primära behov av närhet och trygghet står i centrum.
IKEA använder ordet på ett annat sätt och döper sitt nya skohorn till OMSORG. Kanske är det en serie av hushållsnära produkter?
Det är inga stora fel på de nuvarande, men vi växer och den nya lärarutbildningen på Malmö högskola ställer höga krav på oss lärare. Sprid gärna!
Lektor:
Professor pedagogik:
Professor barn- och ungdomsvetenskap:
Utsikt från hörsal
Jag vaknar till Tankar för dagen och nickar åt Calle Hårds ord om utbildning i Indien. Det är ett land där föräldrarna är besatta av tanken på att ge barnen de själva inte fick. Följden är att barnen ständigt skickas på kurser – de är ämnen för förbättring.
Efter att ha kommit ut i Svd som traditionalist i genusfrågan inser jag att det inte duger med mitt gamla krukväxtbokiPadskydd.
Därför har jag tillverkat ett nytt som stämmer bättre med traditionell maskulinitet.
Jag är fortfarande väldigt nöjd med konstruktionen. Nu funderar jag på att starta masstillverkning inför Kiviks marknad. Någon som vill gå in med riskkapital?
Idag fortsätter Svd sin serie om mansrollen och jag spelar rollen som traditionalist.
Fler artiklar:
Jag häpnar över ett uttalande från Rosengårdspolitikern Konstatinides (S). Länk
Att förskolan och skolan har misslyckats hävdar han är skolans eget fel.
– De kommer bara med bortförklaringar. De skyllde på Rosengårdsbornas socioekonomiska situation, på kravaller, stenkastning och bränder. Rektorerna har dessutom kört sitt eget race. Många gånger har jag frågat dem om vi kan fortsätta så här men förändringsbenägenheten har inte funnits, säger Andreas Konstantinides.
Nu ska allt göras om. Till dem som inte vill förändra har han sagt att passar det inte kan de söka jobb någon annanstans.
Oppositionen uttrycker förvåning (länk):
– Övriga politiker borde kräva hans avgång. Genom sitt uttalande har Konstantinides avhängt sitt förtroende och hans attityd mot personalen är skrämmande. Hur tror han att de ska uppbåda motivation och engagemang efter en sådan salva?
Det säger Elisabeth Elgh (M), tidigare vice ordförande i Rosengårds stadsdelsfullmäktige under flera år och idag regionpolitiker och ledamot i sociala resursnämnden.
Som högskoleanställd borde jag nog inte ha någon åsikt, men är illa berörd. Jag är glad över att politikerna tror på de nya ledarna, men försöken att lägga skulden på rektorer och lärare är minst sagt skamliga.
Bara en dåre springer där änglar tvekar
Det verkar som om länken försvinner när jag fuskbloggar på det här sättet!
Washington post
Prosjekt Lekeressurser from Filmmakeriet AS on Vimeo.
Det manliga nätverket vid lärarutbildningen kämpar på, men det går ganska trögt. Kanske är vi alltför få och jag tror att män inte gärna vill se sig som medlemmar i en “utsatt grupp” – vem vill förresten det?
I Norge prövar de en väg att väcka unga mäns intresse för läraryrket och talar öppet om dem som annorlunda och förnyare. I Sverige är det viktigare att upprätthålla bilden av att pedagogernas kön inte spelar någon roll för verksamheten.
Gudrun Schyman och Ingemar Gens var rörande överrens:
– Det BORDE inte ha någon betydelse!
Pelle Billing skriver om Elin Grelssons kritik av dem som kritiserar genuspedagogiken.
Jag uppskattar Pelles sätt att argumentera utifrån barnens perspektiv och hoppas på en ny ton i den infekterade genusdebatten.
Visst är många vuxna rädda för det okända, och visst leder denna rädsla till att man sätter sig på tvären när en genusvetare ska uppfostra ens barn. Men även om många vuxna sätter sig på tvären av “fel” anledning, så betyder inte detta att genusvetarna har rätt.
Vad finns det för anledning att strukturera om barnens vardag och förändra hela deras sätt att leka? Det känns lite som att utföra hjärnkirurgi på en patient med spänningshuvudvärk.
De flesta barnen trivs utmärkt på sin förskola, och både föräldrar och personal är nöjda med verksamheten. Problemet är som sagt den grupp barn som vill leka utanför könsnormen, men som straffas hårt för detta. Är det mest rimligt att bemöta detta problem med att:
Vi ska inte bota huvudvärk med hjärnkirurgi. Vi ska inte döda flugor med bazooka.
Det är dags att analysera genusvetenskapens problem att marknadsföra sin teoribildning. Många tycks vara mycket misstänksamma mot projektet. För mig är det uppenbart att det centrala misstaget är att romantisera pedagogerna och demonisera barnen, vilka betraktraktas som felprogrammerade och lovliga objekt för omsocialisering. Jag oroar mig för att det finns en grundläggande brist på respekt för barnens lek – de gör felaktiga val. Pedagogerna tar sig stora friheter i skydd av läroplanens svepande formuleringar om att “motarbeta traditionella könsroller”.
Den första regeln i min bok lyder:
– Ska du bråka så välj någon i din egen storlek!
Allt ligger i betraktarens öga?
Den fantastiska serien Hundra svenska år rullar vidare. SVTPlay är lösningen och programmet är tillgängligt fram till den 20/7.
Det fjärde avsnittet handlar om barn och bilderna bränner till. 1938 tävlar mödrarna om vem som uppfostrar Årets A-barn. På folkhemsbilderna kisar barnen mot solen. Sven Jerring garanterar tryggheten.
– Tack för idag. Vi träffas igen nästa vecka!
Tysta tankar 