“Jag kan faktiskt inte komma på någonting som inte går att lära sig på Youtube!”

Under några dagar har vi diskuterat nödvändigheten av att basera en yrkesutbildning på forskning. Vi är väl inskolade och ingen vill på allvar ifrågasätta nyttan av systematiserad erfarenhet och kritiskt tänkande.

När jag möter studenten som har svårigheter att formatera kommentarer på kommentarer i det avslutande examensarbetet säger han glatt:
– Äsch jag går hem och kollar på Youtube, det finns säkert någon film. Jag kan faktiskt inte komma på någonting som inte går att lära sig på Youtube!

Jag försöker komma på luckan i hans tes. Hur ska jag argumentera?

Det här reportaget hade jag glömt

Det är verkligen en ojämn tidskrift. Jag och mitt alter ego skulle kanske satsa på älgjakt istället?

20110920-101659.jpg

Kan en dränkt fråga flyta upp till ytan?

Artikelförfattaren var expert på Utbildningsdepartementet och skrev ögonöppnaren “Kön och skolframgång”.

Han nämner varken låga förväntningar eller biologiska skillnader som förklaringar. DEJA:s analys sjunker till botten. Det finns utrymme för nya tankar.

Efter elva lätt haveristiska debattartiklar på Newsmill känner jag mig lite mindre ensam nu. Om någon ansvarig politiker skulle kommentera på Newsmill vore det en verkligt bra dag. Det finns en förutsägbar ton i debatten som är besvärande.

20110920-061949.jpg

Att konstruera sig själv som vildmarksman

I kursen diskuterar vi identiteters flytande karaktär och den postmoderna friheten att hitta på och odla nya karaktärsdrag hos sig själv. Nu återstår att marknadsföra bilden av mig.

Stövlarna, jeansen (ej märkes), fleecetröjan och kepsen bildar en väl sammansatt helhet. Det är bara Gandhitröjan som skämmer bilden.

20110918-033631.jpg

Förra sommaren trodde jag på allvar att jag var “motionär”.

Skolan och utseendefixeringen

Jag förbereder en föreläsning om konsumtionssamhället och famlar efter vinklar. Vad är skolans uppdrag egentligen? Kritiken mot kommersialismen tror jag har tonats ner i senare läroplaner (måste kolla) och talet om allas lika värde ekar allt mer ihåligt. Utseende tycks inte ha blivit mindre viktigt i det omgivande samhället.

Har ni något tips?

Jag vill helst undvika att framstå som moraliserande, men tror att vi måste tala om “lycka”.

20110918-101553.jpg

“Därför måste vi diskutera bedömning i förskolan”

I ett annat inlägg reagerade jag snäsigt mot en debattör som uttalade sig nedsättande om svensk pedagogisk forskning. Kanske var min smärtgräns nådd när gäller påhopp mot lärarutbildning.

Jag läser senaste numret av Pedagogiska magasinet och njuter av en mycket välskriven och intressant text av min kollega Ann-Christine Vallberg Roth.

“Vår tidigare forskning har belyst hur dokumentation och bedömning av barn varierar beroende på var barnen växer upp och går i förskola. Kunskapsinriktade bedömningar visade sig dominera i stadsdelar där majoriteten av invånarna och föräldrarna hade etniskt svensk bakgrund. Medan socialt fostrande och svenskspråkig bedömning dominerade i stadsdelar där en stor andel av invånarna och föräldrarna hade migrationsbakgrund. Omsorgsinriktad och primärt kroppsnära behovsbedömning dominerade i en landsbygdskommun.”

20110917-061637.jpg

Den kritiska paradoxen

Ibland pratar vi om vikten av kritiskt tänkande. Det händer att studenterna frågar:
– Exakt hur vill ni att vi ska vara kritiska?

Till sist handlar det om mod, tror jag.

20110917-045132.jpg