Låt oss prata om allt utom lärarens kön!

Jag har inte hört alla de 30 programmen i radions serie om den orättvisa skolan.

Här är en länk till sammanfattningen.

Det är något av en prestation att undvika frågan om huruvida könsbalansens i lärarkåren
betyder något för de sjunkande resultaten. Jag lyssnar på Heikkiläs trötta analys av förväntningarna och undrar när någon ska lyfta blicken till att diskutera innehåll och arbetsformer. Nu kämpar landets pedagoger mot en psykologisk väderkvarn – pojknormen.

“Många pojkar begränsas av pojknormen där konkurrens, tävling och att inte visa känslor, för varandra eller för vuxna, är centrala delar. För att lärande ska vara möjligt också för pojkar, och för att de sedan ska kunna prestera bra i skolan, behöver just dessa karaktäristiska pojkdrag nyanseras och motsägas.”

Har jag missat något program med en alternativ vinkel?

20111128-205623.jpg

Om metaforerna inte hade krockat hade jag gärna pekat på den där elefanten som står i klassrummet.

Pincettgreppet – eller grabbnäven?

https://twitter.com/#!/briankotts/status/141026038401609728

Jag är ganska skeptisk mot det ivriga testandet i skolor och förskolor. Den här föräldern är också bekymrad, kanske tycker jag att kritiken är lite teknisk.

Frågan om vilket som är det korrekta sättet att hålla i en penna föreställer jag mig är öppet för förhandling.

Det är inte så länge sedan skolan tog till sin uppgift att bota vänsterhänta.

 

Vem bryr sig om ungas tidningsvanor?

Hur får vi barn och unga att intressera sig för omvärlden? Ett sätt är att använda medier i undervisningen och läroplanen lägger stor vikt vid att utveckla barnens kompetens inom det här området. Frågan är vilken roll tidningen spelar för läraren? Går det att lära ut kärlek till tidningar? Romantiken verkar vara lite skör och många föredrar gratisinformation på nätet.

Samtidigt förändras medielandskapet och allt färre hushåll håller en daglig papperstidning. Jag romantiserar bilden av en familj som läser och diskuterar aktuella händelser vid frukostbordet utifrån aktuella artiklar.

För mig som lärarutbildare har det varit svårt att förklara tidningarnas magi för studenterna och jag inser att mina referenser är starkt klassbundna. För många är tidningen det första man sparar in på när det kärvar ekonomiskt.

Tidningsutgivarna har varit medvetna om betydelsen av återväxt i läsekretsen och satsat mycket på att stödja skolornas mediepedagogik genom organisationen Tidningen i skolan. För några år sedan lades skåneavdelningen ner under pinsam tystnad. På nationell nivå skapades Mediekompassen som bjuder på en del material.

Sydsvenskan live satsade lokalt på att bjuda in klasser som fick pröva på att redigera en tidning under realistiska former. Många skolor vittnar om att det har varit uppskattade och lärorika besök.

Nu läggs verksamheten ner och bloggvärlden rasar? Twitter vibrerar? Facebook mullrar?

Nähä – inte det.

20111126-155436.jpg

Den sista illusionen – uppdaterad!

Jag är uppvuxen med romantiska föreställningar om kritisk journalistik och tidningarnas grundläggande funktion i det demokratiska samhället. Idag avslöjas turerna bakom Sydsvenskans VD:s bonus och avgångsvederlag. Han har fått större bonus när förlusten ökat.

https://twitter.com/piakristina/status/139371037837103108

Ägarfamiljen Bonniers väljer att inte kommentera.

Samtidigt brottas tidningen med ekonomiska problem och många mister jobben i nedskärningar. Antagligen är de långsiktiga skadeverkningarna svåra att överblicka. Vem vill läsa en tidning där reportrarna inte ens kan kontrollera sin egen ledning?

20111123-190245.jpg

Under dagen har jag varit på VFU-besök och sett entusiastiska lärare undervisa niondeklassare om pressens roll och det journalistiska hantverket. Snart åker de på studiebesök till Sydsvenskan Live.

Det är en klen tröst att den verksamheten finns kvar sedan Tidningen i skolan lades ner i Skåne. Johan Ståhls miljoner hade räckt långt för att driva den. Vi är många som saknar de duktiga pedagogerna på TiS.

Förhoppningsvis tappar inte journalisterna på Sydsvenskan sugen. Det finns tillräckligt många tappade sugar redan.

Uppdatering
Och ironiskt nog läggs Sydsvenskan live ner nu. Det kanske inte enbart är Johan Ståhls fel?

Heikkilä och Billing?

Diskussionen om pojkars skolprestationer rullar vidare. Pelle Billing kritiserar Mia Heikkiläs inlägg i P1. Tyvärr missar han själv två avgörande dimensioner i alla undervisning – innehåll och relationer.

Katederundervisning löser inga problem.

Se kommentarer.

Det var bättre förr?

Det var bättre förr?

Idag har jag utbildat VFU-handledare

Det är spännande och stimulerande att möta erfarna handledare. Den nya utbildningen ökar kraven och vi brottas med att försöka förstå de nya styrdokumenten.

Min grupp bestod av 23 förskollärare och fem gymnasielärare. Vid presentationsrundan kände jag mig lite orolig över hur vi skulle mötas över stadiegränserna. Nu är jag väldigt glad över det här dubbla perspektivet. Det handlar om att möta lärarstudenten med öppenhet och engagemang. Då är inte barnens ålder en avgörande faktor.

Klickbar prezi

Klickbar prezi - More - Full screen