Var inte slapp och inte bang…

Två gånger har jag hört uttrycket “klappochklangkärring” den senaste veckan. Båda gångerna är det rytmiklärare som brottas med yrkets problematiska förflutna. Förhoppningsvis kan vi ska av oss de här demonerna och erövra en stoltare inställning till musikens betydelse för barns utveckling. Det ryktas i buskarna om en förskollärarutbildning med musikprofil.

Jag känner mig väldigt gammal när insikten slår mig – de flesta av studenterna var inte födda när Ivan Renliden gjorde det här barnprogrammet.

Bedömning i förskolan?

Jag leder ett seminarium om bedömning och vi diskuterar huruvida det är barnen eller verksamheten som ska bedömas.

Sedan läser jag ESO-rapporten och känner mig mycket gammal.

Som vanligt är det omtanken om de utsatta barnen som får utgöra den ideologiska överbyggnaden till de här åtgärderna:

Barn från utsatta miljöer och barn med inlärningssvårigheter, beteendeproblematik eller psykisk ohälsa har ofta svårt att klara skolan. Hur ska barn med svårigheter kunna identifieras och stödjas tidigt i livet? Under vilka omständigheter är det möjligt och lämpligt att försöka göra det? Att svenska grundskolelevers prestationer försämras, att andelen som klarar gymnasiet minskar, att vi får fler unga i aktivitetsersättning och att den psykiska ohälsan bland unga ökar, kan delvis bero på att insatser inte vidtas i tid.

20120320-182022.jpg

Mej lurar de inte. De här testerna handlar om en individualiserad kunskapssyn som gör barnen till stödprojekt. Tack – men nej tack!

Misstron mot skolan

Det känns bra att en del människor söker egna vägar när skolan upplevs som stängd.

Many parents are taking their children out of the formal school system in favour of a freer way of learning.

Det känns också mycket sorgligt.

It is not home schooling, where the standard curriculum is taught by parents or tutors. They call it unschooling, where youngsters are encouraged to explore the things they want to learn about or for which they have a specific talent.

20120320-060119.jpg

Symbolical head – är Skolinspektionen vår tids frenologer?

Få discipliner har sämre rykte än frenologin. Forskare som idag vill mäta hjärnan och placera ut aktiviteter i olika delar har antagligen svårt att få bidrag. Det historiska arvet förskräcker och även försiktiga anhängare av lärstilar riskerar att ställas till ansvar för en teori som betonar hjärnans biologi och statiska uppbyggnad. Idag vet vi att det är mer komplicerat.

Spännande bilder producerades på 1800-talet och det är lätt att förstå lockelsen i att dela upp hjärnan i fack. Jag anar att en del forskare såg arbetet som en parallell till kolonialiseringen av Afrika och kartorna är förbluffande lika. Genom att beskriva något kan vi kontrollera det.

20120316-054107.jpg

Läs mer. ” My favorite quack-science

Samtidigt är lockelsen stor och nya kolonialiseringsförsök pågår:

Jag hade egentligen tänkt göra en koppling till den myndighet som tror sig kunna skapa kvalitet genom att inspektera skolor och förskolor. Det blev lite långsökt.

Marie Nordberg skriver om män i förskolan

För några år sedan kritiserade jag Maries bok Manlighet i fokus och menade att den hade ett ensidigt problemfokus på män i förskolan. På den tiden var jag ganska arg och besviken på ett vetenskapssamsamhälle som hade begravt frågan om män i förskolan under ett berg av kritisk maskulinitetsforskning.

Nu finns en annan öppenhet och jag rekommenderar Marie Nordbergs text i tidningen Förskolan.

Jag ser ett utrymme för en en diskussion om män i förskolan som inte utgår från ett misstänsamt perspektiv.

20120315-174834.jpg

Kraven på forskning och 1:1

Det finns ett företag som heter Tänk om. De lever på att sprida 1:1-konceptet och är nära knutna till Apples produkter. Så här presenterar Hans Renman sin syn på akademin. Länk

Skolans värld är av hävd ett akademikerreservat. Universitetsutbildad personal lär ut kunskaper som kommer från universiteten, med metoder hämtade från universitetet och akademisk forskning och inte sällan också med det yttersta syftet att också förbereda eleverna för universitetet.

I artikeln försvarar han varför skolor bör satsa på datorer, trots att det inte finns svensk forskning som bevisar den betygsmässiga nyttan.

Det är en mycket retorisk text och man behöver inte vara överkänslig för att känna sektvibrationer. Men jag håller med honom. Akademin förstår inte vad som händer och äger inte redskapen att analysera processerna.

Tyvärr.

20120315-043543.jpg

Många är misstänksamma mot ovetenskapliga skolfrälsare och jag misstänker att Helena slipar på ett inlägg?