Prefekt för institutionen Barn unga samhälle i Malmö – sök nu!
Det är fest nästan varje dag!
(jag överdriver)
Prefekt för institutionen Barn unga samhälle i Malmö – sök nu!
Det är fest nästan varje dag!
(jag överdriver)
Det är fortfarande en gåta att barn verkligen lär sig prata. Exakt hur det går till vet ingen och olika teorier presenterar rivaliserande förklaringar. Den enklaste är att fokusera på byggstenarna (de lösa orden) och därefter lyfta sammanhangets (grammatikens) betydelse.
Den här forskningen ger en annan bild:
“We often think about grammar coming after word-learning, but in fact, my research shows that all this information that babies are picking up in that first year of life about how words are occurring in their language, actually is supporting this process of word-learning prior to mastery of language.”
Detta är mitt bidrag till rekrytering av nya studenter.
Klicka på flken intervjuer och se Tödde och Mödde förklara varför vi arbetar med film.
Just nu läser jag studentarbeten som beskriver dokumentationens betydelse och de flesta studenter har duktigt lärt sig att i förskolan är det INTE barnen utan verksamheten som ska bedömas.
Min insinuanta fråga är då: hur vanligt är det att pedagoger filmar varandra i syfte att värdera den egna pedagogiken?
Länk till Pedagogiska magasinet
Systemteoretiskt kan detta förklaras med att kaoset ”öppnar” de högre, mera ordnade hjärncentren, som utan denna kaosinförsel förblir ”slutna”. Och enligt systemteorin kan endast öppna system utvecklas. Slutna system utvecklas inte. Därför måste vi se till att till exempel förskolan inte bildar ett slutet system genom att vi för tidigt maximerar kunskapsinlärningen och tar ifrån barnen entusiasmen och den fria ”vilda” leken. Barn i förskoleåldern lever en känslig period i sin utveckling och leken behövs ju hela livet.
Mitt försök att bli seriös börjar bra.
Tidningen Fokus presenterar rankinglistor över Sveriges högskolor och universitet. Jag hör nog till de sämst betalda lärarna på den högskola som har lägst löner.
Men jag är ganska bra på att roa mig.
I Berlin samsas gammalt och nytt, höger och vänster, vackert och fult på ett oförutsägbart sätt. Vi går gärna i kvarteren längs Iranieburgstraße och jag brukar gå in i Kulturhuset på Linienstraße.
Det doftar urin i trappan och mina vänner tvekar. Om klotter är revolutionärt – då är revolutionen redan här. Grafittin på vägarna i närheten är intressant.
Många använder schabloner.
Vi vandrar in mot väst och möter ett mer direkt budskap.
I morgon ska jag diskutera entreprenörskap med studenterna. Vem är jag?