Jag muttrar över att inte kunna gå. Ibland undervisar jag.
Det kommer säkert att bli spännande!
Det har hänt att jag försöker tvinga studenter att analysera sitt lärande med hjälp av teoretiska modeller för vad kunskap är och hur den utvecklas. Blooms taxonomi har varit en given utgångspunkt. Samtidigt är det lätt hänt att utgångspunkten blir lite abstrakt och att reflektion frikopplas från de konkreta aktiviteterna.
Därför gillar jag den här omtolkningen som betonar produktion och kreativitet. Det är liksom där det börjar.
Vi diskuterar ofta makt och värdighet på lärarutbildningen. Jag är intresserad av gränslandet mellan professionell och privat identitet. Min tes är att det inte finns några enkla regler för hur en lärare bör uppträda.
Lärarna i den här filmen tar några viktiga steg:
Phrases
Shiver My Timbers – Scary, makes my bones shake
Batten Down the Hatches – tie down the hatches, shut your mouth
Honest Air – sweet, pure air or not swampy
Cry Havoc – from Shakespeare, meaning to start a war Davy Jones Locker – bottom of the sea, death, Jones is evil spirit that preys upon sailors
Dog Watch – late afternoon or early evening work shift
Bite the Bullet – be brave
Smart as Paint – smart, fresh, new, honest
Texten driver tesen att litterära förebilder spelar stor roll för hur vi utformar våra liv. En möjlig slutsats är att föräldrar ska vara mycket noga med vilka böcker barn tillåts läsa eftersom identifikationen tycks vara en stark och avgörande kraft i läsupplevelsen. Goda böcker med god moral gör barn till goda vuxna?
Jag kan också tänka mig att tesen är självbekräftande. Vi gillar att läsa böcker om personer som gör val som liknar våra egna. Läsaren formar karaktärerna efter sina upplevelser – vi läser in våra erfarenheter.
Själv är jag ganska kluven till förebilder och försöker undvika personer (påhittade eller verkliga) som är alltför upptagna av sin godhet. Samtidigt är det naturligtvis ofrånkomligt att vi söker stöd för våra livsval i kulturen. Men vem är jag i den här djungeln av arketyper?
Ibland känner jag mig som hudpersonen i romanen Moment 22 – Yossarian. Han är bombpilot och vet om att varje uppdrag är farligt och innebär dödshot. Stridsviljan är begränsad även om det finns vaga förhoppningar om att kriget är möjligt att vinna. Antalet uppdrag som måste genomföras innan han får åka hem höjs ständigt. Yossarian känner att han håller på att förlora förståndet, men eftersom det är en sund reaktion att bli tokig i en ohållbar situation fortsätter han att flyga. Om han blev tokig eller ansökte om att få åka hem vore det ett bevis på god hälsa och då skulle han aldrig få åka hem. Det finns ingen väg ut – vi är fångade i byråkratins paradox.
Den här scenen ifrågasätter moralens funktion ytterligare några varv:
Frågan är om det finns utrymme för tvivel och flyktdrömmar inom skolan – utan att att vi ramlar ner i opportunistens cyniska träsk? (De flesta av oss gillar dessutom att flyga, och några är riktigt duktiga på det)
Så nu undrar jag naturligtvis – vilken litterär person påverkar ditt liv?
Jag har vaga tankar om att försöka vara lite försiktigt oförberedd och tänker att det blir mer spännande om jag inte vet i detalj vad jag ska säga. De här romantiska idéerna om improvisationens betydelse är ganska krävande. Just nu skulle jag önskat mig ett striktare manus.
Blir det tråkig stämning kan jag visa film:
Lärare är inte längre tysta.
Här är de 100 första:
Ann-Marie Körling (iniativtagare)
Kristina Alexanderson
Camilla Lindskoug (organisatör)
Linda Smiths
Katarina Lycken
Petter Bergenstråhle
Anna Kaya
Karin Nygårds
Patricia Diaz
Christina Löfving
Peter Habbe
Ann Hultman Jakobsson
Mats Olsson
Maria Grundström
Fredrik Clausson
Mia Melin
Magdalena Ronnby
Elisabet Landström
Sarah Rombrant
Jens Croneman
Ida Aspviken
Ylva Pettersson
Peter Ellwe
Sanna Wirland
Hanna Stehagen
Magnus Ehinger
Marie Andersson
Karoline Thordson
Markus Tilly
My Zetterman
Karin Sonnerås
Daniel Barker
Hanna
Terese Silverbåge
Anna Lena Larsson
Linda Odén
Jacob Möllstam
Linda Larsson
Mikael Arevius
Morrica
Charlotta Wasteson
Linda Karlsson
Frida Linden
Andreas Odén
Helena von Schanz
Cecilia Nilsson
Anna Östman
Hanna Tjörnhed
Theres Swittgren
Malin Larsson
Annika Haugsöen
Pernilla Weman
Karin Jern Karlsson
Jonas Lindhal
Mr. X
Fröken Backman
Malin Eriksson
Sara
Fredrik Sjöstrand
Adriana Sturesson
Emelie Öhrn
Janna Scheele
Catharina Källgren
Ann Nyström
Louise Guldbrandsson
Ylva Staberg
Ann Löwbeer
Dan Svanbom
Mick Hellgren
Linda Forssén
Malin Lundberg
Johan Lanz
Hadar Nordin
Patrik Glad
Marika Nylund Ek
Ingrid Paulin Rosell
Åsa Klausen
Karin Zarrouk
Björn Kindenberg
Marie Horn
Linda Ekemalm
Jan Lenander
Hulya Basaran
Anna Johansson
Inger @vindelalvan
Birgitta Wikström
Marie Linder
Benita Sjöberg Reuter
Irene Wirdelov
Dagmar Machutta
Sven Järgenstedt
Britt-Marie Hagman
Anna Sköldeborn
Anna Öjehagen
Ulrika Eriksson
Ulrika Jonson
Katarina Trobäck
Louise Callmer
Bertram S. Fridell
Camilla Carlberg
Jag tror vi kan lära mycket av det engelska exemplet. Kvalitet kan inte inspekteras fram.
Morale among state school teachers is at “rock bottom”, according to a former chief inspector of schools, who speaks out as unions warn that a “perfect storm” of government meddling threatens an exodus of talent from the profession.
Christine Gilbert, who resigned as head of Ofsted last year, said there was evidence of widespread disillusionment in schools despite the level of teacher professionalism being “better than ever”.
Her comments come as a survey from the biggest teaching union, the NASUWT, reveals that nearly half of its 230,000 members have considered quitting in the last year, amid a collective crisis of confidence in the profession.
More than a third said that they did not believe they were respected as professionals and half said their job satisfaction had declined in the last year.
Frågor på det?
Utifrån rättegångarna mot Mangs och Breivik skriver Heidi Avellan tankeväckande om tendensen att skuldbelägga mödrar för söners handlingar.
I USA pågår en debatt om “mammafundamentalister”, som startats av boken The Conflict av den franska filosofen Elisabeth Badinter. Dess tes är att dagens moderskap med alla krav på att vara perfekt mamma och totalt uppoffrande har ersatt den gamla sexismen som jämställdhetens fiende:
En mamma ska helt gå in i rollen som mor.Den mamma som fortsätter jobba – av ekonomiska skäl eller fritt val – tar alltså risken att skada barnet och att som Eva i Vi måste prata om Kevin en dag stå där med omvärldens fördömande och försvara sina livsval inför domstol.
Badinters bok Manlighetens X och Y betyder mycket för mina tankar om kön och genus. Min nyfikenhet är väckt och jag vill verkligen förstå vad som ligger bakom frågan. Handlar det bara om rättvisa (varför anklagar ingen papporna?) eller är det meningsfullt att diskutera föräldrars ansvar för sina barns handlingar?
Stolthet och skuld är oupplösligt förenade.
…är förbluffande lik svensk.
Viktiga ord: “achivement gap”, “comfortable homes” och “deprivation”.
Den engelske ministern Cove lyfter förväntningarnas betydelse. Skuggministern menar att det är fel att lägga ansvaret för misslyckandet på lärarna. Jag känner igen mig i de här argumenten.
Alla är överens om att bristen på jämlikhet är ett problem – alltid något!