Om goda och onda lekar

Jag befinner mig i ett tillstånd av lätt utmattning. Under dagen har jag och kollegan Per samtalat med studenter om lek och estetiska uttryck. Muntlig examination är ett äventyr och jag tycker om formen. Vi försöker undvika farorna förhör och föredrag – ibland tror jag att vi närmar oss det autentiska.

Frågan är om det går att förstå “lek”? Är det meningsfullt att försöka definiera ordet? Många studenter redogör utförligt för teorier om lek och de flesta är övertygade om betydelsen av att skapa en förskola som rymmer någon form av lek. Samtidigt tycks begreppet rymma många skiftande tolkningar och ibland är jag osäker på om ordet är användbart. Ibland försöker jag tvinga studenterna att använda teorierna för att beskriva sitt eget vuxna förhållande till leken. Det är lättare att prata om barnens aktiviteter ur ett pedagogiskt perspektiv.

Svenska dagbladet har en intressant serie om lek. Min kamrat Christian Eidevald diskuterar fenomenet ur olika perspektiv.

Del 1

20120605-211340.jpg

Kan man prata för lite som vuxen?

UR sänder en serie om talängslan. Jag tror att många av våra studenter skulle ha nytta av att träna upp sin förmåga att stå framför en grupp människor och framföra ett budskap.

Länk till UR

Jag hoppas att vi kan öva på det här under trygga former – ibland känns det som att allt handlar om bedömning och examination.

“…en mycket generös åtgärd från regeringen”

Jag läser om utvärderingen av forskarskolorna för lärare

“Av utvärderingen framgår att majoriteten är positiva till satsningen på forskarskolor för lärare, som är en mycket generös åtgärd från regeringen”

Det där med eget beröm har jag svårt för men bör npg läsa hela rapporten innan jag dömer.

Utvärderingen av forskarskolor som pdf

Utvärderarna bekymrar sig över att de forskarutbildade lärarna inte vill gå tillbaka till skolan efter utbildningen. Det är en berättigad oro.

Jag tar ledigt från skolpolitiken idag

Och tröstar mig med Emma Leijnses text i Sydsvenskans pappersupplaga.

Att bemästra tekniken

I gårdagens #skolchatt diskuterade vi tekniska hjälpmedel och många prisade talsyntes som ett viktigt redskap för språkutveckling.

Jag är nyfiken på om det är möjligt att tänka baklänges? Det finns en app som heter Dragon dictation som lyssnar på din röst och skriver ut orden som text. Ibland fungerar det förvånansvärt bra – ofta blir det väldigt roligt.

Min idé är att detta skulle kunna vara en färdighet som hör framtiden till: att tala så att din dator förstår dig?

På samma sätt som maskinskrivning och stenografi har varit centrala färdigheter tidigare kan vi tänka oss att det idag handlar om andra kunskaper. Att kommunicera handlar om att avpassa budskapet efter mottagaren – sällan blir det tydligare än här. Och avsändaren har möjlighet att läsa av och korrigera hur programmet uppfattar innehållet.

20120601-104337.jpg

Jag tänker att en del dialekter har ett försprång när det gäller tydlighet.

https://twitter.com/freonfilm/status/208269459587219456

Själv pratar jag en vårdad västmalmöitiska:

Går det att tävla i tydlighet?