Dagen kunde börjat bättre. Tobias Tobé avslöjar sina bristande kunskaper om barns utveckling och undviker konsekvent intervjuarens frågor om VAD det är man vill testa.
I debatten med Dinamarca blir det tydligt att frågan handlar om grundsyn. Tobé har ett individuellt perspektiv och tror sig kunna skapa likvärdighet genom kontroll och betyg.
Dinamarca är delvis motsägelsefull. Å ena sida vet alla lärare exakt vad varje barn kan – andra sidan är grupperna för stora och barnen osynliggjorda.
Ingen av dem lyfter gruppens betydelse för barns utveckling. Ingen av dem lyckas lyfta näsan över den kompensatoriska ansatsen. Då blir det en fråga om hjälp och stöd – inte rätten att i sin egen takt utvecklas i en stimulerande miljö.
Eller för att vara tydlig: JAG LITAR INTE PÅ KUNSKAPSSYNEN I DE DÄR SKOLMOGNADSTESTERNA.






