Idag har jag diskuterat frågan från mitt lärarutbildarperspektiv. Nu söker jag kontakt med någon lärare eller student som kan berätta vilka strategier de använder för att klara läraruppdraget.
Sms:a mig om du kan ställa upp på intervju!
0705194201
Helena von Schantz (länk) beskriver träffande hur lärarnas metodiska frihet har kringskurits:
Den största skillnaden mellan finsk och svensk läroplan finns emellertid i styrningen av lärarna och undervisningen. I Finland är målen centrala, men inte metoderna. I Sverige är både mål och metoder reglerade av staten. Enligt Lgr 11 skall all undervisning genomsyras av ett entreprenöriellt förhållningssätt, baseras på varje enskild elevs önskemål, behov och intressen, ge möjlighet till fördjupning, till ämnesövergripande arbete, vara noggrant dokumenterad, väcka lust och motivation, öka elevernas ansvarstagande, ge underlag för yrkes- och studieval, bygga på samarbete med närings- och föreningsliv, individualiseras, ge utrymme för det ansvar eleverna kan och vill ta, beslutas i samråd med eleverna, vara ändamålsenlig och ägnad att leda till god måluppfyllelse för alla elever, ta särskild hänsyn till elever med inlärningssvårigheter, även ge utmaningar för den som lätt når målen, vara ett resultat av kollegialt samarbete, baseras på forskning och beprövad erfarenhet och samtidigt liksom i förbifarten genomsyras av fyra centrala förhållningssätt. Dessutom ska läraren garantera arbetsro, trygghet och trivsel för varje elev, fungera som mentorer, ha utvecklingssamtal varje termin, kunna dokumentera och förklara sin bedömning, skriva omdömen vid ett tillfälle och sätta betyg vid ett annat varje termin… När jag läser läroplanen nickar jag gillande. Nästan allt som står där låter klokt och rimligt. Men lägger man ihop alla tvingande formuleringar på det sätt jag gjort här blir det tydligt hur detaljerad, hur motsägelsefull – och hur ”centraliserad” – den svenska läroplanen är.
I papperstidningen benämns personen som “dagisanställd”. Ur mitt perspektiv är utbildning och anställningsform intressant, men jag inser att det riskerar att framstå som ovidkommande.
Uppdaterad:
Jag skrev till reportern och fick snabbt svar:
Jag såg det just. Förmodligen våra redaktörer på webben som inte läst texten ordentligt.
Jag hör av mig till dem och ber dem korrigera.
Suck. Det är en ganska skör teori jag har om att vi ska kunna identifiera olämpliga personer under utbildningen, men jag är inte helt beredd att skiljas från den.
Uppdaterad 2:
Jag försöker förstå Sydsvenskans publicistiska avvägningar i en känslig fråga. Men för mig känns det viktigt att slå fast att mannen inte är förskollärare. Jag vet inte om det är av allmänt intresse att förskolan inte är kommunal. Flashback är tyvärr nödvändigt. Vi har inte råd med ryktesspridning och snart skickas antagningsbeskeden till förskollärarutbildningen ut.
Uppdaterad 3:
Den här dementin kom vid 18.30 (ungefär)
Jag tror inte att tidningen hade varit lika nonchalant om den råkat peka ut gruppen läkare för något ett vårdbiträde hade gjort.
Uppdaterad 4
Über uns
INFORMATION, VERNETZUNG UND STRATEGISCHE BERATUNG FÜR POLITIK UND PRAXIS
Koordinationsstelle „Männer in Kitas“
Die Koordinationsstelle „Männer in Kitas“ hat sich ein Ziel gesetzt: In den kommenden Jahren wollen wir gemeinsam mit Verantwortlichen aus Politik und Praxis den Anteil männlicher Fachkräfte in Kitas spürbar steigern.Wir arbeiten seit Anfang des Jahres 2010 mit verschiedenen Partnern zusammen und werden in unserem Vorhaben von vielen Erzieher/innen, Eltern, Träger-Verantwortlichen, Kita-Leitungen, Politiker/innen und Wissenschaftler/ innen unterstützt, wie die Ergebnisse unserer qualitativen und quantitativen Erhebungen zum Thema „Männliche Fachkräfte in Kindertagesstätten“ zeigen. Die Koordinationsstelle ist an die Katholische Hochschule für Sozialwesen angegliedert und wird vom Bundesministerium für Familie, Senioren, Frauen und Jugend gefördert.
Google översätter:
Om oss
Informationsnätverk och strategisk rådgivning för politik och praxis
Enheten för samordning av “män i daghem”
Samordningsenheten “män i dagis” har satt upp ett mål: Under de kommande åren avser vi att öka väsentligt tillsammans med ledare från politik och praxis av manliga arbetstagare i daghem.Vi arbetar sedan början av 2010 tillsammans med olika partner och i våra projekt i många lärare / elever, föräldrar, chefer support, förskolor-linjer, politiker / forskare i och / internt stöd, eftersom resultaten av våra kvalitativa och kvantitativa undersökningar om “manliga arbetare daghem” show. Samordningen centrum är knuten till den katolska School of Social Welfare och finansieras av den federala ministeriet för familje-, äldre-, kvinno-och ungdomsfrågor.
Artikeln finns inte på nätet, men jag anar att diskussionen kommer att spilla över på rekryteringsarbetet av män till förskolan.
Uppdaterad
Jag hittar den här texten från NYT:
Schools have to engage people as they are. That requires leaders who insist on more cultural diversity in school: not just teachers who celebrate cooperation, but other teachers who celebrate competition; not just teachers who honor environmental virtues, but teachers who honor military virtues; not just curriculums that teach how to share, but curriculums that teach how to win and how to lose; not just programs that work like friendship circles, but programs that work like boot camp.
The basic problem is that schools praise diversity but have become culturally homogeneous. The education world has become a distinct subculture, with a distinct ethos and attracting a distinct sort of employee. Students who don’t fit the ethos get left out.
https://twitter.com/emilybazelon/status/222675398016761857
Affluent, intelligent people are now more likely to marry other energetic, intelligent people. They raise energetic, intelligent kids in self-segregated, cultural ghettoes where they know little about and have less influence upon people who do not share their blessings.
The political system directs more money to health care for the elderly while spending on child welfare slides.
Equal opportunity, once core to the nation’s identity, is now a tertiary concern. If America really wants to change that, if the country wants to take advantage of all its human capital rather than just the most privileged two-thirds of it, then people are going to have to make some pretty uncomfortable decisions.
Slutsatsen är dramatisk:
Political candidates will have to spend less time trying to exploit class divisions and more time trying to remedy them — less time calling their opponents out of touch elitists, and more time coming up with agendas that comprehensively address the problem. It’s politically tough to do that, but the alternative is national suicide.
Kjell Alinge skriver om åsiktsklimatet på Sveriges radio.
Det är deprimerande läsning och jag försöker intala mig att takhöjden är högre inom högskolan.
I en rad omgångar har jag varit med om att program som jag gjort hamnat på ”Svarta Listan”. Oftast är det hela bara vanliga och primitiva inslag av politisk korrekthet. Men det vidmakthåller en atmosfär av passivitet.
Jag minns med detaljskärpa hur en chef som omvänts till en så kallad ”medveten” och ”radikal” samhällssyn ringde mig och sade med hård betoning på varje stavelse att jag genast måste sluta skämta om Grupp 8. Jag svarade henne att det tänkte jag verkligen inte göra. Det kändes som om denna chef plötsligt var en del av ännu en sketch som jag och Janne Forsell gjorde. Men jag kunde hålla mig för skratt när kvinnan drog med sig en hel redaktion och fick bort programmet ”Hemma Hos”.
Den här gruppen är inte homogen och @Ivarpi visar problemet att tillskriva dem egenskaper eller privilegier med största möjliga tydlighet.
Tanken på kollektiv skuld är påtaglig och den som försöker värja sig definieras och förlöjligas som “kränkt”. Jag känner igen en fälla när jag ser en.
Dessutom lär jag höra till de medelålders männen. Game over.
Till hösten ska jag arbeta med en kurs om små barns förhållande till läsning. Då kommer nog den här artikeln till nytta.
Läsning är mer än bokstäver.
Jag behöver påminna mig om detta. Undervisning handlar om nyfikenhet och förvåning.
Min huvudlöse svåger visar upp trädgårdskonst för släkten. Nu börjar tolkningsarbetet!
Tysta tankar 