Alla förslag mottages tacksamt.
Jag funderar på att pröva den här bilden på blivande lärare. Vad ser de? Vad har hänt? Vad händer sen? Vilka associationer väcker bilden?
De flesta av oss är vana vid att avkoda reklambilder utifrån avsändare och avsikt. Inte så lätt här.
Källa Retrocapsule.com
Ibland blir jag bara arg och det händer att jag drabbas av uppgivenhet inför skolans möjligheter att skapa ett rättvist samhälle.
Statistik hjälper mig att hålla huvudet kallt.
Är det någon som kan gissa vad den röda och gröna färgen representerar?
Misstänksamheten är stor. Samtidigt är det svårt att blunda för möjligheterna. Ladda hem bilden och studera noga!
As Lisa Guernsey of Slate Magazine writes about her daughter’s obsession with Minecraft, it’s worth taking a look at the concept of educational gamification. Strictly speaking, the idea is more than simply allowing students to play games in class. More appropriately, educators interested in the concept are encouraged to think about introducing game-like features into curriculum in order to stimulate the habits that games tend to induce. MIT’s Education Arcade writes: “Game players regularly exhibit persistence, risk-taking, attention to detail, and problem solving, all behaviors that ideally would be regularly demonstrated in school.”
Anne-Marie Körling rivstartar skoldebatten. Få saker väcker lika mycket känslor som läxor och jag ane att ämnet är ständigt aktuellt på landets skolor.
Nu är ett bra tillfälle att diskutera frågan.
Jag försöker återskapa mig som skolintresserad. Just nu är jag fruktansvärt arg över behandlingen av Sture Bergwall och vill helst diskutera Hannes Råstams fantastiska bok.
Läs den!
Jag får en länk och drabbas av flyktfantasier.
Eldkvarn – Mats ur skolan
Antagligen är det lättare att ta Mats ur skolan än skolan ur Mats.
Jag stannar – idag har jag nästan arbetat.
Jag lyssnar på radiodokumentären “Laget som vinner för mycket” om Hammarbys flicklag och blir bedrövad. Feminismen behövs – om nu någon trodde något annat.
Uppdatering – uppföljning två år senare
På Retronaut hittar jag den här framtidsvionen från 1910
Det känns som om diskussionen om läsplattor och Jan Björklund har djupa rötter.
https://twitter.com/korlingsord/status/231652702696906752
Jag är i Malmö. Här funkar bredbandet bättre och jag har en del filmer att se.
I Sverige finns #skolchatt och i USA #lrnchat.
Diskussionen om skolans inriktning pågår över hela jordklotet. Internet sover inte.
Jag beginner mig verkligen i periferin. I Stockholm pågår Pridefestivalen och det mest upphetsande tycks vara att en SD-anhängare har försökt bli utslängd från ett “separatistiskt samtal”.
Det är antagligen viktigt för utsatta grupper att träffas utan att behöva ta hänsyn till en lättstött majoritetskultur och den här artikeln av Sara Ahmed förklarar fint vad det handlar om.
https://twitter.com/tanvirmansur/status/231018612478062593
Samtidigt tycks det mig vara riskabelt med uppdelningar som utgår från egenskaper som ålder, kön, etnicitet, hudfärg, sexualitet och klass. Men jag tillhör gruppen vita medelålders heterosexuella medelklassmän och har antagligen svårt att se maktförhållandena utifrån. Enligt Sara Ahmed är det särskilt problematiskt med med makthavare som försöker vara kritiska.
Jag funderar över om det är möjligt att tänka separatism under lärarutbildning? När ska vi uppmuntra studenterna att bilda homogena grupper där de kan bekräfta varandra? När ska vi kräva att de ska samarbeta trots olikheter?
Hmmmm. De här frågorna var lite för svåra. Och nu mulnar det.
Ibland har jag snuddat vid tanken på att de få män som utbildar sig till lärare borde uppmuntras till separatistiska samtal. Men det skulle antagligen bidra till en ytterligare exotisering av gruppen och vi fortsätter med öppna nätverksmöten för alla intresserade.
Tysta tankar 
