Ann Heberlein är upprörd över Madeleines fniss:

Det där tihiet är inte bara ett ljud; det är en lockton, en signal till hanen. ”Tihi” signalerar undergivenhet och tillgänglighet. Den tihiande kvinnan säger ”jag är inte farlig – kom och ta mig – jag är redo för att lägras”. Sånt lär sig kvinnor snabbt, att man i relation till män bör följa några regler om man inte ska avfärdas som oattraktiv.
En kvinna bör aldrig låta mannen förstå att hon eventuellt är intelligentare än han. Hon bör alltid skratta åt hans skämt, hur dåliga de än är. Hon ska lyssna intresserat på hans dravel om sig själv, men inte babbla på om sitt eget liv. Hon ska inte ha alldeles för mycket egen vilja. Allt det där sammanfattas i ett väl placerat ”tihi”.

Jag är inte säker på att den här feministiska analysen leder framåt. Det lilla fnisset på slutet tolkar jag som ett generat och lite ironiskt avståndstagande från den pompösa filmen.

I ren solidaritet kommer jag i fortsättningen att avsluta alla föreläsningar med ett kraftfullt manligt generat “tihi”.

Och igår spelade antagligen MFF bort guldet.

Tihi.