Hur imponerade blev S-topparna?

Carin Jämtin har varit i Malmö och studerat samarbetet mellan Kroksbäcks- och Linnéskolan.

Länk

Framgångssagan har en mörk baksida.

Linnéskolans inslag av Kroksbäckselever lockade Limhamnsföräldrar som ville ha sina barn i en blandad skola, säger Johan Revemark.

– Våra föräldrar som bor i Limhamn valde Linnéskolan för att de visste att vi blandar elever, de ville vara med på det tåget. Det är så ett framtida samhälle ser ut i Malmö.

Men det var också oväntat många föräldrar som valde bort Linnéskolan. Skolledarna hade trott att 68 elever från Geijersskolan skulle börja årskurs sex på Linnéskolan hösten 2007, men av dem valde 60 andra skolor. Många sökte sig till den nya friskolan Sveaskolan.

Forskarnas jubel och föräldrarnas misstro – jag får inte ihop det.

Är verkligen alla rädda för oss?

Jens Liljestrand skriver bra i Sydsvenskan om den obehagliga förändringen som inträffar i SD-filmen när de tre männen ikläder sig rollen som ansvarsfulla medborgare:

Ändå skulle jag så innerligt vilja tro att Expressens avslöjande får fler av oss – ja, oss – att reflektera över frågor om identitet, makt och privilegier. En bra början vore att konstatera att det som sägs på filmen är sant: Alla är rädda för oss.

Jag förstår poängen men önskar att han valt en mindre retorisk form. Vem är “alla”? Vem är “oss”?

I mötet med myndighet finns alltid en dimension av maktspel. Den förälder som känner till skollagen kan skrämma skiten ur ett lärarlag och jag misstänker att en välutbildad jurist är mån om att bevaka sina rättigheter i mötet med socialtjänst och sjukvård. De här kompetenserna är en del av våra identiteter och jag menar att det självklart finns en koppling mellan makt och kunskap. Konstigt vore det annars.

Förhållandet mellan kön, etnicitet, ålder berusningsgrad och status är inte riktigt så enkelt som Liljestrand antyder. Kollektiv skuld riskerar att bli pliktskyldig botgöring.

20121118-174745.jpg

Lögner, matematik och estetik

Jag förbereder en föreläsning om matematik och estetik. Min tes är att vi drivs av längtan efter sanning – men har svårt att stå ut med konsekvenserrna. Om vi ska begränsa samtalen till det vi verkligen vet finns det en risk att tystnaden breder ut sig.

Den här artikeln presenterar några nyanseringar som jag tror kan bli användbara. Min vinkel är mer kunskapsteoretisk än moralisk. Det finns utsagor med bristande sanningshalt som inte med nödvädighet är lögner. Kanske kan vi närma oss de här frågorna med hjälp av infographics?

“Someone who knows too much finds it hard not to lie.”
Ludwig Wittgenstein

20121118-095909.jpg

Teacher Tom om riskbedömning

Länk

Den här bloggen har jag missat. Nu bläddrar jag och hittar massor av inspiration.

20121117-080450.jpg

When I first saw this, I had to fight the instinct to put a stop to it. In a flash, I’d done my adult risk assessment:

Plastic trucks not designed to be sat upon, especially by these large 5-year-old bodies
Concrete slope
Short runway with a raised planting bed made of wood at the bottom
Even if these competent kids could manage it, their success might lure less competent friends to try it
Tender flesh and precious heads

Om våld, hjältar och bilar.

I Islington har politikerna skrivit barns rätt att träna sin riskbedömningsförmågal.

Children in Islington will have more opportunities to run, jump, swing and climb in unique play spaces that challenge them, thanks to a new commitment from Islington Council.

Islington is the first local authority in England to adopt a policy that will ensure that children experience and learn about risk through play, while also being protected from unacceptable harm.

The move by Islington Council follows calls from national play organisations, the Government and the Health and Safety Executive for children to not be ‘wrapped in cotton wool’.

Oupps….

Jag har lärt mig att inte kommentera eller beskriva våra studenter. Det blir generaliserande och i värsta fall alarmistiskt och nedlåtande.

Daniel Broady är inte lika finkänslig.