Nu börjar reträtten. Fritidspedagogerna lär bli behöriga att ta ansvar för verksamheten på fritidshemmen – Hallelulja.
Lärarlegitimationen – återtåget
9
Category Archives: Utbildning
Boys mentorship collaborative
Jag gillar den här organisationen och skrattar ofta åt bilder som de delar på Facebook.
Från programförklaringen:
Collaborative Mentorship
Boys need and deserve mentorship, as do parents.
Our society emphasizes individual achievement and separation from difficult feelings.Boys are strongly pressured to emotionally isolate themselves, leading to communication blocks which parents may label as rudeness, stonewalling, lack of cooperation, and lack of consideration.
We adults have created songs, advertisements, movies, games, and magazines which depict men, women, girls and boys in unwholesome gender stereotyped roles. Young and old, many of us are confused about how to be and how to relate to one another.
So, what can we do, as parents and mentors, on behalf of our sons?
What if their attraction to superheros and even violent gaming could be understood as signals of boys’ positive potential to contribute to our world? What if we could discover how our boys’ desire to respect themselves in such a way that they naturally stand up for and protect those in need? How can their confidence and assertiveness grow and aggressiveness diminish? What will help boys connect them to their emotions and to the natural world?How can we help boys direct their natural yearning for risk-taking, challenges and mastery in the most positive directions?
As a community, we will form common understandings about ways to teach, model and mentor that will help boys in these ways.In this context, we will also strive to discern the commonalities and differences in our roles as mothers, fathers, and mentors, and how these roles might evolve as our sons mature.
Jag bläddrar bland deras foton på Facebook och hittar många spännande uppslag. Barn behöver äventyr – men språket är också viktigt.
Ibland blir det aningen mansromantiskt och new age – men det är smällar man får ta.
Förskolläraren som underdog
Preschool teachers are the Rodney Dangerfields of the teaching profession, the “we don’t get no respect” gang. They’re often dismissed, even by their K-12 colleagues, as babysitters and not “real” teachers, but nothing could be further from the truth. The time I’ve recently spent crouching in classrooms, watching how 3- and 4-year-olds explore their universe with the aid of an inspiring guide, convinces me that these teachers are the best in the business. They’re changing the arc of children’s lives — and they have a lot to teach the rest of us.
Brian Kotts tips är en outsinlig källa till inspiration. Vem behöver fortbildning när Twitter finns?
Dagens mummel
Vi vill räcka ut en hand till fördjupat samarbete med andra lärosäten i Sydsverige. Det skriver Per Eriksson, rektor, och Eva Wiberg, prorektor, vid Lunds universitet.
Samarbetsprojektet Lärosäten syd har varit ett bra forum för samarbete och ömsesidigt lärande mellan Lunds universitet, Malmö högskola, Högskolan Kristianstad, SLU i Alnarp och Blekinge tekniska högskola sedan 2009.
Jag förstår att det är en känslig fråga och att brudgummen inte vill ta initiativet till första dansen, men lite framfusigare kavaljer har jag mött.
Lunds universitet vill föra en öppen dialog, i ömsesidig respekt, om hur vi på bästa sätt kan samarbeta och organisera oss för att möta de utmaningar vi står inför. Skulle något lärosäte då vilja gå ännu längre och även diskutera ett eventuellt samgående med oss kommer vi att förutsättningslöst och med största allvar analysera vad det skulle kunna innebära för att öka vår och regionens konkurrenskraft från kust till kust.
Den tråkiga insinuanta undertonen
“Det räcker inte längre med att bara vara man”
Ellen Albertsdotter skriver:
Sedan decennier har flickor presterat bättre än pojkar i den svenska skolan. Numera är kvinnor i majoritet på de flesta av universitetens grundutbildningar. Tidigare i höstas tillsatte därför jämställdhetsminister Nyamko Sabuni en utredning för att undersöka diskriminering av män. Utredaren PM Nilsson ska bland annat analysera just att flickorna redan i grundskolan får bättre skolbetyg än pojkarna.
Detta är dock inget svenskt utan ett internationellt problem, vilket författaren Hanna Rosin även visar i debattboken ”The End of Men: and the Rise of Women”. I Storbritannien är nästan 75 procent av de examinerade universitetsstudenterna kvinnor. 2009 var kvinnorna för första gången fler än männen i den amerikanska arbetskraften. Allt fler familjer i USA är beroende av kvinnan som huvudförsörjare (över 60 procent i Washington D C).
När metoder för att avgöra fostrets kön lanserades i USA på 1970-talet var det många som var bekymrade över det kvinnliga könets framtid. Men enligt en studie av en ny fertilitetsmetod, Microsort, begär upp till 75 procent av amerikanerna en flicka när de får välja. Detta gäller inte endast i väst. Till och med i ett i grunden patriarkalt samhälle som Sydkorea säger sig föräldrarna nu föredra en dotter. Duktiga flickor är alltså eftertraktade av såväl skolsystem som blivande föräldrar.
Jag har svårt att förstå den skadeglada undertonen och känner inte igen tanken på att det skulle räcka med att vara man. Inom vilka sektorer har det varit så?
Sakta börjar feminismen orientera sig mot ett landskap där offer- och förövarrollerna inte är självklara. Tanken på att män skulle kunna diskrimineras tycks vara svår att vänja sig vid.
Lycka till PM!
Ett internationellt fenomen
Tips till Skolverket!
Snart kommer Skolverket att lämna förslag till Nyamko Sabuni på åtgärder för att höja andelen män i förskolan.
Om de har tagit del av de tyska försöken kan det bli spännande. Här finns mycket att lära.
Den viktiga skillnaden mellan materia och idéer
Lena Andersson är som vanligt klok:
Allt gungar och är godtyckligt. Ändå måste vi oavbrutet bestämma oss för vad som ska gälla och hur vi ska handla och tänka. Vi är dömda att göra våra egna rimlighetsbedömningar och acceptera att andra inte gör samma men ändå anser sig göra det nödvändiga och goda.
Sådana grubblerier har följt mig under höstens debatt om rasism och censur i bildkonsten. Svaren är inte självklara såvida man inte anser att konstens absoluta frihet ska vara dogm. Det tror jag knappt någon menar. Om det visade sig – vilket i det närmaste är både otänkbart och obevisbart, men för resonemangets skull – att konstens frihet entydigt ledde världen in i katastrof skulle vi omförhandla den. Den är en överenskommelse som allt annat, men hittills en mycket bra överenskommelse som manar oss att stå ut med förekomsten av konstnärliga uttryck som vi avskyr eller skräms av.
När man kräver borttagande av bilder och böcker från marknad och bibliotek gör man konsten till ett politikområde bland andra, där politikens förfarande ska gälla vid intressekonflikter. Det är en ståndpunkt som går att försvara. Jag gör det inte, för ett samhälle blir snöpt om det inte skiljer på materiella och immateriella motsättningar utan beredvilligt tillgodoser krav på att freda människors medvetanden från påstått skadliga tankar och bilder.
Ett ännu tyngre vägande skäl för konstens frihet från funktionärer, omröstningar och utrensningar är att skapade verk bedöms genom tolkning. Tolkning är perspektiv och förslag, inte fakta. I samma verk som den ena ser rasism eller sexism ser den andra kritisk genomlysning av rasistiska eller sexistiska tankefigurer. Ingen kan slutgiltigt fastställa den saken.
Vi har helt enkelt att göra med en filosofisk fråga, inte en empirisk.
Jag har ingenting att tillägga.
Antagligen skulle Voltaire hållit med.
Hårt liv i amerikansk skola
Zoran och LR – en följetong
Jag är för frispråkighet, men det blir konstigt när avsändaren pendlar mellan mästrande och provocerande tonläge.
Tysta tankar 