Jag ser en spännande och välgjord serie i fyra delar om romer i Malmö.
På förskollärarutbildningen brukar jag göra en värderingsövning som tvingar studenter att välja mellan olika familjer som de skulle vilja ha som granne. Tyvärr lever och frodas fördomar mot romer under den välvilliga ytan.
Intressant diskussion om hur de romer som gör otraditionella yrkesval drabbas av fördomar från äldre romer. Frisör, vakt, polis och åklagare är inte OK. Hur är det med förskolläraryrket?
En tröst är att svenska barn tycks ha en hyfsat realistisk bild av den egna förmågan:
But compared to countries such as New Zealand, Australia, Sweden, Japan, South Korea and Great Britain, American students appeared to have an inflated sense of their science abilities. Students in those other countries were better when it came to scientific knowledge than American students, but it was the Americans who had the higher opinion of themselves as students of science.
Jag tycker att det är viktigt att uppmuntra barn inom det naturvetenskapliga området. Frågan är om det går att undvika den här hejaklackseffekten?
Jag förbereder en föreläsning om ledarskap och demokrat på förskollärarutbildningen. Tänker att det ofta blir en fråga om att få gruppen att fungera, lösa konflikter och vara snäll.
Den här filmen har ett annat perspektiv – frågan om studenterna står ut med revolutionsromantiken?
Vad säger ni?
En sådan som sprider inspirerande tips och delar med mig av viktiga erfarenheter.
Tyvärr hamnar jag ofta i det gnälliga politiska läget. Tur att det snart är nytt år.
Sydnytt granskar lärarutbildningen och begär ut alla tentor från första terminen av svensklärarutbildningen. Jo, de hittar både felstavningar och särskrivningar.
Ämneskoordinator Camilla Thurén undviker skickligt de utlagda trampminorna.
– Nej, vi sänker inte kraven.
– Ja, det är ett problem att många avbryter sina studier.
Jag är glad att min kollega inte föll för frestelsen att vara alarmistisk. De flesta av våra studenter har goda förutsättningar att bli utmärkta lärare.
Jag möter studenter som efter 3,5 år av hård utbildning nu söker jobb. I den avslutande kursen ska de analysera läraruppdraget utifrån styrdokument och den ämnesinriktning de har läst. Diskussionen glider över på den förändrade skolpolitiska kartan och många ställer arga frågor om vad deras examen är värd i förhållande till de nya regler som presenterades 2011.
Som representant för staten borde jag kunna ge bättre svar – nu hänvisar jag till Skolverkets tolkningar av behörighetsbestämmelser och lokala försök att göra något meningsfullt av provåret och legitimationskravet.
https://twitter.com/svenssonniklas/status/280792198470045696
Den nya lärarutbildningen som skulle höja kvaliteten på lärarnas utbildning förtjänar en egen artikel. De som så enigt kritiserade den tidigare utbildningen (utan att egentligen sätta sig in i vari problemen bestod) tycks hylla den nya helt enkelt för att det inte är den gamla. Jag menar att den nya lärarutbildningen utgör ytterligare ett exempel på det nuvarande styrsystemet som ger sken av att premiera kvalitet samtidigt som förutsättningarna för att driva en verksamhet med kvalitet alltmer urholkats.
Lärarlegitimationen har sålts in med löfte om att höja lärarnas status samtidigt som den bidrar till att försvaga de professionella kunskaperna i förhållande till akademiska kunskaper utan koppling till yrkesverksamheten. Att kunna skriva en uppsats inom en akademisk disciplin lär knappast göra bedömningen av elevernas kunnighet inom de olika skolämnena bättre – snarare tvärtom. Lärarlegitimationsreformen är kanske det värsta exemplet på hur utbildningsresurser som skulle kunna användas på meningsfulla sätt i skolan nu istället används för att bygga ett system som ser ut att garantera kvalitet i verksamheten men som i själva verket riskerar att få motsatt effekt. Och det är inga små resurser det handlar om. Jag tänker inte bara på kostnaderna i samband med Skolverkets genomgång av alla ansökningar utan framförallt på de prioriteringar som skolor och kommuner över hela landet tvingas till så att de ska få lärare som är behöriga att sätta betyg i alla ämnen. Tänk om alla dessa resurser istället hade kunnat användas till att lärarna i lugn och ro får utveckla och förbättra undervisningen och bedömningen av elevernas kunnande.
Och på teve tycks Reinfeldt tävla med Björklund om att romantisera betyg.
Jag läser Nyamko Sabunis insändare och undrar om hennes tankar om PRAO inom kvinnodominerade yrken för pojkar är ett förslag på åtgärder för att rekrytera män till förskolan?
Förhoppningsvis kommer Skolverkets utredning att innehålla lite kraftfullare förslag!
Sabuni skriver:
För att få djupare kunskap om vilka insatser som ger resultat gav regeringen i fjol Skolverket ett uppdrag att kartlägga och analysera situation både nationellt och internationellt.
Jämför med direktivet:
Ett av insatsområdena, som inte funnits med i tidigare satsningar för jämställdhet i skolan, handlar om att Skolverket utifrån en kartläggning och analys ska föreslå åtgärder för att öka andelen män som arbetar som förskollärare och barnskötare i förskolan.
Det handlar alltså inte enbart om att kartlägga och analysera. I direktivet finns en direkt uppmaning om att förslå åtgärder. Jag hoppas att jämställdhetsministern inte glömmer bort det uppdrag hon har formulerat till Skolverket.
…men är osäker på siffror och samband.
Sydsvenskan publicerar två artiklar som försöker dekonstruera myten om det manliga geniet.
Jag läser förstrött och tänker att det är något som saknas – ett försök att beskriva vad de här personerna som vi kallar genier har gemensamt. Någonting måste de väl ha gjort som är anmärkningsvärt (förutom att vara män)?
Tysta tankar 