Zoran proklamerar att #merkatederdebatten har somnat in (fast bara “något” i en senare version) och då är väl allting frid och fröjd. Jag misstänker att en del av oss kommer att fortsätta diskussionen och rekommenderar alla att hänga med!
Missa inte samlingen den 12/4!
Fler inlägg om Min lille vän.
Unsurprisingly, they found that narcissists think they are hot stuff. Those scoring high in narcissism tended to rate themselves as more intelligent, physically attractive, likeable and funny than others. Interestingly, they also rated themselves as having higher levels of negative aspects of narcissism, such as being power-oriented, impulsive, arrogant and prone to exaggerate their abilities! Therefore, narcissists are aware they are narcissists.
Jag tror att det är svårt att tänka sig en lärare helt utan narcissistiska tendenser. De flesta av oss kan hjälpligt kontrollera de här sidorna i vardagen och använder dem i bästa fall till att våga ställa oss framför en klass.
Jag försöker uppfostra Zoran Alagic till en mindre polariserande hållning i skoldebatten. För några kanske det verkar underligt, eftersom jag gärna intar ett konfliktperspektiv, men när det gäller skolan är jag trött på den förutsägbara retoriken och längtar efter nyanser.
Kanske går det enbart att förstå det upphetsade tonläget mot bakgrund av de oförrätter som LR menar att deras medlemmar har utsatts för sedan kommunaliseringen, men för oss andra är det svårt att se hur en fråga kan vara så infekterad. Mina studenter skakar på huvudet:
– Varför är de så arga?
Min utgångspunkt är att vi inte har tillgång till en absolut sanning om tingens tillstånd. I bästa fall har vi en gemensam upplevelse, men oftast får vi hålla tillgodo med någon form av text eller bild som återger en händelse. Semiotikern skulle säga att erfarenheten medieras.
Det första steget är då att försöka återge texten så neutralt som möjligt med egna ord. Hur översätter jag den till mitt språk? På vilket sätt färgar mina erfarenheter av sig på det som nu är en berättelse? Går den att berätta annorlunda? Saknar vi information? Vad vet vi om personernas drivkrafter?
Nästa steg är att analysera händelsen! Hur ska vi förstå betydelsen av personernas agerande? Vem representerar de? Går det att generalisera utifrån deras agerande?
Det sista steget är att värdera händelsen och eventuellt knyta det inträffade till en politisk eller teoretisk nivå. Går det att dra någon form av slutsats som vi kan ha nytta av i skolutvecklingsarbetet?
Min anklagelse mot en del skoldebattörer är att de börjar bakifrån. Utifrån en tes som till exempel “Sveriges skolproblem började 1968” eller “Kommunaliseringen var en katastrof för högstadielärarna” bygger man sedan upp en argumentation utifrån de delar som passar.
Det kanske är en strategi som passar på rikdsdagsnivå, men för oss som är vana att hantera komplexa problem känns det lite ovärdigt.
På lärarutbildningen arbetar vi mycket med begreppet samspel och som föreläsare vill jag gärna börja lektionen med något roligt och inspirerande exempel. Skrattande barn brukar vara ett säkert kort.
När jag ser den här filmen finns det något som skaver. Pappan är aningen för angelägen att locka fram det eftertraktade skrattet. Om han hade väntat en liten stund hade antagligen barnet fått tid att upptäcka hur man manipulerar världen.
Nu ekar det nervösa skrattet olustigt.
Det kan också vara så att jag är överkänslig.
Eskil Fagerström beskriver trenden att skolor och förskolor översköljs av underliga tävlingar med världsförbättrande syfte (länk)
Tvåa i Skol-EM i femmans tabell, nordiska mästare i inomhuspjätt, skolmatsalen har fått sin första Michelin-stjärna, åttornas kabaré sätts upp på Dramaten. Ja, det tävlas och vinns och görs succé och odlas tuppkam så att det riktigt svindlar.
Snart får vi se rubriker som ”Hela 7B på Svaleboskolan hoppar över gymnasiet – antas direkt till Harvard.” Eller ”Nobelpriset till tredjeklass på Klostergårdsskolan – löste cancerns gåta på tiorasten”. För att inte tala om ”Världsrekord på Kalvinknatet – Ella Boch Ella K först under nio sekunder på hundra meter.”
Alla dessa aktiviteter förskjuter intresset från det som borde vara skolans huvuduppdrag:
Det knepiga är om pseudoframgångarna i diverse tävlingar tillåts överskugga de riktigt viktiga saker, positiva som negativa, som händer i skolan. Eller får utgöra måttstock på om skolan är bra eller dålig.
Att Elsa lärde sig läsa, Elias fick en kompis och att Ellen vågade tala inför klassen – det är sådant som utgör de riktiga succéerna och underverken i skolan. Det kan man behöva påminna sig om emellanåt.
Anna Ekström är ny generaldirektör vid Skolverket. Jag är inte säkert på vad hon menar med att något är “tokigt”.
Webbintervju från Ekot med Anna Ekström
Och hon reagerar starkt på att pojkar, generellt, presterar sämre än vad flickorna gör i skolan:
– Det tycker jag är alldeles tokigt. Pojkar och flickor är säkert olika varandra, men de är mycket mer olika varandra som individer än som grupper och det finns ingen anledning till att pojkarna skulle prestera sämre än flickorna, så jag vill se en skola som ger samma chans till pojkar och flickor att lära sig mycket i skolan.
Om det inte finns någon anledning till att pojkarna presterar sämre – hur ska vi då förhålla oss till detta faktum?
Javisst ja – antipluggkulturen!
Vi börjar en kurs som handlar om språk och meningsskapande och jag visar den här filmen för studenterna.
I debatten har utbildningsministern oroat sig för de svenska barnens läs- och skrivförmåga. Lösningen skulle kunna vara fler specialpedagoger och individuella stödåtgärder.
Ett annat perspektiv är att ta vara på den kommunikativa kraften hos barn som använder hela kroppen för att uttrycka sig. Vi prövar att analysera barnens ljud och rörelser som text. Hur läser de av varandra? Vad händer i mötet?
Jag hoppas att studenterna blir inspirerade av barnens lust att lära och imitera. Det är så språk utvecklas.
Skolverket om det vidgad textbegreppet
Jag saknar tips om utbildningssemiotik för små barn? Ander Marner är en av föregångarna
Det finns något samband mellan tvillingarna och den här killen, men jag kommer inte på vad?
LR:s presschef Zoran skriver så här:
http://twitter.com/#!/ZoranAlagic/status/51393948807204864
Han får svar av pseudonymen HvonHumbodt:
http://twitter.com/#!/HvonHumbolt/status/51432174347497472
Zoran slår tillbaka lite oväntat:
http://twitter.com/#!/ZoranAlagic/status/51916014518149120
HvonHumboldt tillrättavisar den ivrige presschefen:
http://twitter.com/#!/HvonHumbolt/status/51969198833930240
Jag börjar tro att LR-folket lever i en bunker där de fångats av sin egen retorik. Det finns en del nackdelar med att utveckla ett eget språk. Vi andra har fullt upp med att förstå skollagen och läroplanens definitioner av centrala begrepp.
Så beskrev Henry Miller sin tid som korrekturläsare i Kräftans vändkrets.
Jag är mer osäker. Inte ens filmkatastrofer fungerar längre renande.
Länk till Nyhetsmorgon.
En undersökning visar att det inte går så bra för jämställdheten i svenska skolor. 50 år efter att målen införts har ingenting hänt enligt Anna Ekström. Marianne Rundström ställer ivriga frågor men lyckas undvika problemets kärnfrågor:
Jag sammanfattar lite slarvigt:
M .R: Handlar det om diskriminering?
A.E: Det är könsrollerna som begränsar barnen i skolan. Samhället har förändrats men i skolan har ingenting hänt.
M.R: Ställer vi omedvetet högre krav på flickor?
Maria Näsström (gymnasieläraren) jobbar medvetet i sitt ämne och räknar talutrymme i klassrummet. Hon saknar stöd från sina chefer.
M.R. : Kan lärare förstärka traditionella könsroller.
A.E.: Förväntningarna har stor betydelse. Skolan har mycket att lära av andra verksamheter i samhället. Staten bör lyfta fram bra metoder.
Min kritik av DEJA på Newsmill var tyvärr alltför försiktig. Utredningen är ett haveri.
DEJAS slutbetänkande är ett svek mot pojkarna
Får män kritisera en kvinnodominerad skola?
Torbjörn Messing från DEJA försvarar betänkandet:
Skolan behöver fler genusmän, inte cowboys
Jag svarar på bloggen:
Är jag förskollärarnas John Wayne?
Tysta tankar 