En typisk twittermorgon. Ramlar över en länk och förlorar mig.

Jag citerar hela den här bloggposten från den 19/8. Lokko har god smak.

“För att fira att entusiastförlaget Tranan ger ut det första urvalet någonsin av Simon Armitage dikter på svenska i den fina lilla volymen Framtiden var en gång en vacker plats så publicerar vi en av mina eviga Armitage-favoriter, The Christening, på sitt ursprungsspråk:

I am a sperm whale. I carry up to 2.5 tonnes of an oil‐like
balm in my huge, coffin‐shaped head. I have a brain the
size of a basketball, and on that basis alone am entitled to
my opinions. I am a sperm whale. When I breathe in, the
fluid in my head cools to a dense wax and I nosedive into
the depths. My song, available on audiocassette and
compact disc is a comfort to divorcees, astrologists and
those who have ‘pitched the quavering canvas tent of their
thoughts on the rim of the dark crater’. The oil in my head
is of huge commercial value and has been used by NASA,
for even in the galactic emptiness of deep space it does not
freeze. I am attracted to the policies of the Green Party on
paper but once inside the voting booth my hand is guided
by an unseen force. Sometimes I vomit large chunks of
ambergris. My brother, Jeff, owns a camping and outdoor
clothing shop in the Lake District and is a recreational user
of cannabis. Customers who bought books about me also
bought Do Whales Have Belly Buttons? by Melvin Berger
and street maps of Cardiff. In many ways I have seen it all.
I keep no pets. Lying motionless on the surface I am said
to be ‘logging’, and ‘lobtailing’ when I turn and offer my
great slow fluke to the horizon. Don’t be taken in by the
dolphins and their winning smiles, they are the pickpockets
of the ocean, the gypsy children of the open waters and
they are laughing all the way to Atlantis. On the basis of
‘finders keepers’ I believe the Elgin Marbles should
remain the property of the British Crown. I am my own
God – why shouldn’t I be? The first people to open me up
thought my head was full of sperm, but they were men, and
had lived without women for many weeks, and were far
from home. Stuff comes blurting out.
(från Seeing Stars, 2010)”

Jag är för trams. Emanuel Karlsten beskriver hur viktigt det är att våga experimentera med högt och lågt på nätet. När jag läser gamla blogginlägg ryser jag ibland över hur patetiskt allvarlig jag var och hur viktigt det var för mig att framstå som seriös.

Idag är jag mer intresserad av att testa mina egna och läsarnas gränser.  Minst en gång varje dag.

Jag skrev en artikel på Newsmill förra veckan och den som vill studera en urspårad kommentarstråd kan göra det här.

Länk

Som tur finns det värdiga forum och Helen von Schantz hjälper till att nyansera diskussionen.

Länk

Det är inte säkert att pojkarna är de största vinnarna när skolan förändras.

Där är det ordning i Djuraffärerna.

“De senaste tio åren har antalet intimkirurgiska ingrepp exploderat och man räknar med att 90 procent görs av strikt estetiska skäl och inte på grund av förlossningsrelaterade problem. Man kan förminska de inre blygdläpparnas längd och tjocklek, göra dem ”symmetriska”, de yttre blygdläpparna kan ”fyllas ut”, vaginan ”tajtas” till, mellangården kan göras ”slätare”, klitoriskåpan (hudfliken som täcker och skyddar klitoris) kan förminskas, klitoris lyftas och g-punkten förstoras. Man är antagligen väldigt nöjd med sin kropp i övrigt om det största bekymret man har är mellangårdens skrynklighet.”

Jag brukar försöka undvika att skriva blogginlägg vars främsta syfte är att vi ska förfasa oss. Idag gör jag ett undantag och ryser i själen.

På bilden bestiger jag Cheops pyramid 1966.

Det är något i jämförelsen som glappar. Jag tror det finns olika former av slaveri och gärdsgårdar är de vackraste monumenten över människors vilja att forma sina liv.

Jag är knäckt! 21.00 avgår tåget från Stortorget.

Idag har jag varit på workshop om Rösten som redskap. Vi arbetade med den här texten:

Ska läsas högt och med inlevelse!

Jag vet att feminister undviker Newsmill och ibland blir jag beklämd av den hårda tonen i kommentarsfälten.

Min senaste artikel har trots allt bemötts både artigt och sakligt.  Nu har tyvärr Gunilla Madegård vaknat och tonläget skruvas upp betänkligt.  Jag uppskattar inte att hon kallar mig tempelriddare. Där går min gräns.

Länk till artikel om skolstart