Visst har Sydsvenskan Sveriges bästa skolbevakning!

Idag skriver Emme Leijnse om komplementära skolor som bedrivs av invandrarföreningar.
1
2

– I Ryssland finns massor av komplementära skolor. Det är ett gammalt beprövat system.

Här i Sverige vill föräldrarna främst använda skolan till att föra vidare sin egen kultur och sitt eget språk hos barnen.

Därför erbjuder skolan undervisning i etnokulturell uppfostran, där traditionella sånger, kläder och högtider tar mycket plats. Julia Kamakin, vitryska men invandrad till Oxie, använder ryska skolan för att hennes son ska få ta del av ryska traditioner och rysk kultur.

– Vi kan inte ge honom det själva när hela släkten finns i Vitryssland. Då firar vi tillsammans med de andra här på skolan, till exempel nyår och åttonde mars, säger Julia.

När nya barn skrivs in i skolan, får föräldrarna frågan varför de vill ha sina barn i skolan. Svaret är att språket är viktigast.

Man vill att barnen ska kunna umgås med släktingar i Ryssland, och modersmålsundervisningen i svenska skolan ger man inte mycket för.

– Flera tycker att det är viktigt att barn och föräldrar har en gemensam kultur som grund. Barn som tappar föräldrarnas kultur blir rotlösa. Vi vill att barnen ska vara starka individer, att de ska respektera föräldrarnas kultur och genom det respektera andra kulturer också, säger Liliya Nicolaidis.

KU – ska det vara nödvändigt?

Detta är ett bra tillfälle att studera hur demokratin är uppbyggd och vem som granskar vem.

http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Konstitutionsutskottet

Som tur är har jag inte ett enda skadeglatt ben i kroppen.

Det är Piagets fel!

Så här beskrivs inflytandet:

På lärarhögskolorna, ivrigt påhejade av statliga skolmyndigheter, kom den schweiziske psykologen Jean Piaget i ropet. Eleverna skulle “forska” och “söka sin egen kunskap”. Detta uppfattades som det enda sättet att verkligen lära sig något. Andra arbetssätt avfärdades, och “katederundervisning” blev det allra värsta skällsordet. Nu skulle lärarens roll omvärderas, undervisning ersättas av handledning. Faktakunskaper var dåliga eftersom den snabba utvecklingen gjorde att de ändå snart skulle vara passé. I stället betonades “livslångt lärande” där man tydligen inte behövde kunna så mycket, viktigare var att veta var någonstans den nya, fräscha informationen stod att finna. Resultatet blev att många i princip inte lärde sig någonting. Inte mycket har sänkt kunskapsnivån i Sverige som detta arbetssätt.

Ungefär på den här polariserade nivån förs debatten i DN.

20120329-043100.jpg