Skoldebatten i Stockholm verkar vara ganska “underlig”.

 I flera år nu har jag försökt att upprätthålla den feministiskt korrekta idéen om att män i förskolan inte spelar roll, att det i den jämställda förskolan inte ska spela någon roll vilka genitalier man är född med. Men det håller inte. I takt med männens uttåg ur förskolan så blir verksamheten allt mer feminiserad, som om det inte vore illa nog innan. Det betyder att traditionella kvinnliga stillasittande sysslor är normen, medan det tradtionellt manliga är avvikande. Därför är det bara jag och en femtonårig PRAO som på hela året klättrar i träd med barnen och därför finns det ingen riktig fotboll på hela stället. Därför är verksamheten stilla inomhusverksamhet, trots att alla insatta vet att spring i benen inte är en avvikelse som behöver rättas till, utan något som kan vara ett viktigt pedagogiskt redskap.

Jag är numera en mycket försiktig person som undviker alla påståenden som skulle kunna uppfattas som nedsättande av kvinnliga kollegor – eller fördomsfulla av de män som arbetar inom förskolan för att omdefiniera maskuliniteten.

Länk till Anders blogg

Jag har drabbats av en flodvåg av uppmuntrande kommentarer och misstänker bestämt att de inte är helt seriösa. Därför har jag ställt in kommentarsfunktionen så att enbart de som har en godkänd kommentar publiceras direkt.

Det känns inte så kul.

Min blogg är inget företag och jag har ingen afffärsplan. De här tio orden är bara tråkiga och pretentiösa. Jag tror på lättsinne och passion.

Och lite uthållighet.

Min plan är att skriva ett genomtänkt inlägg #5000. Eller inte.

En film som förklarar begreppet.

Snart börjar en kurs – jag försöker peppa mig själv.

Jag anade inte att konceptet gick att variera på så många sätt.

Länk till sången Smällebär – pojkaktig sångbok 2

Läs mer

https://twitter.com/tankom_hans/status/244685815127629824