Raka vägen söderut mot Kronovall.

Jag är svag för slingriga vägar och njuter av den svindlande känslan av att vara lite vilsen. De här skogarna norr om Kronovall upp mot Eljaröd erbjuder ett litet tådopp i den upplevelsen. Sedan sätter jag på gps:en i mobilen och navigerar hemåt.

Så var det med det äventyret.

Länk

Sådan är jag.

Jag har en skogsromantisk sida. Den där bilden av orörd natur är svår att förena med modernt skogsbruk. I Vitabyskogarna norr om Tåghusa visar Carl Piper prov på rationellt tänkande, skogarna är välgallrade och vägarna raka.

Samtidigt anar jag att det finns historier att berätta. Hilberts väg – vem var han?

Den givna slutpunkten för serien Cykla med Mats borde vara Den dödes lott, men än finns det vägar obecyklade.

Jag googlar Hilbert och hittar Hilbertrum och teorier om kvantmekanik.

Kan det vara så att skogsvägen är uppkallad efter den berömda matematikern David Hilbert – och inte den fattige torparen (som jag trodde).

Jag styr inte över mitt liv. Twitter erbjuder oemotståndliga lockelser och jag är ett villigt offer.

Ingen plan är också en plan.

Jag är för ansvar. På fredag ska vi ta hand om grannens djur. Då tänker jag räkna tårna på den norska skeppskatten.