Vi åker taxi och jag försöker förklara vem Ingvar Kjellson var. Vi famlar efter referenser men han tycks inte ha deltagit i de mest folkkära barnfilmerna.
Till sist säger taxichauffören:
– Jamen, det var ju honom som Ulla Hallin dängde en handväska i huvet på! I Partaj 1969!
Jag ser några Youtube-klipp och inser att alla skämt inte har åldrats i skönhet.
Jag delar inte min närmaste omgivnings entusiasm för julen. Varje år umgås jag med diskreta flyktdrömmar och argumenterar försiktigt för en jul i återhållsamhetens tecken. Samtidigt arbetar magin under ytan och ibland händer det att jag förstår meningen med allt ståhej.
Lampan på Lilla Torg visar vägen. Jag följer den gärna.
Dagsverket är fullgjort. Snön är sen och vägföreningens pinngrupp har satt upp 100 käppar med hjälp av spett i stenig mark. Nu kan vintern komma.
Jag är lite trött.mmin kropp är inte gjord för arbete.
Igår kontaktade jag två journalister och bad dem kontrollera om den utpekade mannen i Nacka verkligen var förskollärare. Uppgiften dementerades under kvällen i Aftonbladet och Expressen.
Bakgrunden är att allmänheten tycks ha svårt att förstå innebörden av 3,5 års högskoleutbildning och 20 veckor handledd praktik. I stället fokuserar man på personens kön. Detta slappa förhållningssätt drabbar de män som väljer att utbilda sig inom yrket. Ingen läkare skulle finna sig i att ta ansvar för de gärningar ett outbildat vårdbiträde genomför. Även om båda var män.
Aftonbladets reporter menade att det ofta blir så här under utredningar och att jag borde se tiden an. Det kanske jag hade gjort om jag inte haft så förtvivlat dåliga erfarenheter av hur rättsväsende och medier slarvar. Rekordet innehas av Malmö tingsrätt som efter sex månader av utredning (?) fortfarande vid rättegången inte lyckades få rätt yrkestitel på den person som då kallades “32-åringen”.
När jag frågar om var uppgiften om att den utpekade i Nacka är förskollärare kommer ifrån, får jag en liten föreläsning om journalistisk etik och källskyddets betydelse.
Min tes är att källskyddet är begränsat när det gäller de poliser och den åklagare som uttalat sig å tjänstens vägnar. Som läsare vill jag veta hur det går till när felaktiga uppgifter sprids. Vem tar ansvar?
Och om ni frågar – jag är fortfarande arg.
Och ändå kan jag inte låta bli att reagera när kvällstidningarna ger de anklagade felaktiga yrkestitlar och slöddret på Flashback spyr galla över män som leker med andras barn.
Jan Kjellin skriver en brännhet text om hur det är att leva med misstankar.
Läs och sprid!
Jag läser om Helena Hills avhandling och nickar igenkännande. Så komplicerat var det. Jag vet, för jag var med.
I Sydsvenskan intervjuar Ulf Törnberg författaren med anledning av internationella mansdagen.
Vad är skillnaden mellan den mansrörelsetid du skrev om i avhandlingen och nu?
Framför allt två saker: i dag är det mycket vanligare att män tar ansvar för barn. Det kämpade de här grupperna för då och kunde förlöjligas för det av andra. Samtidigt har könsrollerna inte försvunnit. Det är i dag fortfarande otroligt viktigt för män att vara män och kvinnor att vara kvinnor. Även om till exempel homosexualitet har blivit mer accepterat är det fortfarande ett otroligt starkt heteronormativt samhälle. Den tid som var då ledde faktiskt till att män blev rädda för att betraktas som feminina.
Hur då?
Ja, det blev bakslaget av mansrörelsen då, en motreaktion med machoinslag där män blev otroligt rädda för att bli “mjukismän”. I USA tog det sig uttryck som att det bildades “fathers rights movement” och liknande rörelser med antifeministiska förtecken. Samtidigt ska man komma ihåg att mansfrigörelsen levde i en liten del av samhället, det var verkligen inte så att sjuttiotalet var en frigörelseperiod för alla. “
Jag kursiverar ordet otroligt som återkommer tre gånger i texten och funderar över vad det betyder i sammanhanget.
Min tes är att männen underskattade de sociala bestraffningar som faktiskt drabbar alla normbrytare. Och överskattade positionens attraktivitet på partnervalsarenan. Många kvinnor tycks ha genomskådat och misstrott den mjuke mannens agenda. Maktens natur är svår att begripa.
Men inte otroligt svår.
Jag undrar om rörligheten har ökat idag? Vilka normbrott är önskvärda? Vilka förhandlingar är möjliga?
Hur ser visionen om mångfald ut egentligen? Under ytan härskar konventionerna.
Ibland är magin fullständig!
https://twitter.com/fascinatingvids/status/534805015949758464
Nästa vecka ska vi arbeta med begreppet “design” inom kursen Matematik i förskolan. Jag samlar idéer.
Tysta tankar 