Max Germundsson har verkligen skrivit en riktigt bra limerick och är en värdig vinnare i HSV:s tävling. Jag gratulerar till ett bra val!
“En envis man ifrån Skövde
sa att sj-ljud ingen behövde
men nog fick han tji
när han satte sig i
en taxi och hamna i Sövde”
Om HSV kunde använda samma precision i sin granskning av lärarutbildningar vore mycket vunnet. Hemligheten ligger kanske i att ta hjälp av rätt personer
Bild från Limerick!
Metta Fjelkner passar på att flytta fram positionerna för LR:s skolpolitiska projekt genom att utnyttja HSV:s granskning för egna grumliga syften.
Andelen disputerade lärarutbildare beskrivs som det främsta kriteriet för urval av vem som ska får framtida examinationsrätt. Det vetenskapliga stödet för detta synsätt är obefintligt. Jag är förvånad över att en organisation som företräder lärare inte beskriver lärarexamen eller undervisningserfarenhet som centrala kompetenser på en professionsutbildning.
Fjelkner beskriver också Olle Holmbergs kritik mot HSV som “befängd” och avvisar alla beskyllningar om att det skulle finnas politiska undertoner. Jag menar att LR bygger sin utbildningssyn på särhållandets logik. Ämne och pedagogik ska delas upp. Omsorg och lärande ska delas upp. Åldrar ska delas upp .
Malmömodellen betonar helhetssynen på barns utveckling och vi talar om en fusion mellan ämne och läreri. HSV accepterar inte integrationstanken och LR jublar.
Det kunde inte bli mer politiskt.
Tisdagstema. Lite uppskruvad himmel (det blir lätt så – men det var en konstig dag) över Stens Huvud med mina favoritfår i förgrunden.
Klickbar bild:
Internationalisering är svårt. Traditionen i skolan är att vi ska tycka synd om de stackars underutvecklade länderna och rädda dem. SIDA har genom sin verksamhet på Kulturhuset i Stockholm och Kommendanthuset i Malmö visat att det finns andra sätt att arbeta med frågor kring barns rättigheter och hållbar utveckling i ett internationellt perspektiv. DN
Nu är verksamheten hotad och om inget sensationellt händer kommer den att läggas ner i Oktober. Skriv på uppropet mot nedläggning (här – länk till upprop)!
…and it points at you.
Idag är det nästan vår och jag får tips om ett irländsk band som heter Alberfeldty. Nu är jag redo att möta både sol och snö i helgen.
På Malmö högskola finns en verksamhet som arbetar för att utveckla arbetet med digital kompetens. Länk
Seminarieserien är ambitiös och generös. I går berättade Elisabet Nilsson om sin forskning kring Sim city som pedagogiskt redskap för naturvetenskap (stadsplanering) och Rune Jönsson om utvecklingen av ett spel kring etiska ställningstaganden Djur och människor.
Jag är intresserad av spelbegreppet och inser att det är en djungel av definitioner som inte blir enklare om vi tillför prefixet “pedagogiska”. Det är en expansiv sektor och många drömmer om att det är möjligt att göra skolan mer lustfyll, mer individualiserad, mer lärorik, mer elevaktiv, mer varierad och roligare genom goda spel. Dessutom kanske datorerna kan ersätta tråkiga lärare?
Logiken är enkel: Barn tycker om spel – genom att göra roliga spel om tråkiga saker kan vi t.ex. övertyga dem om att naturvetenskap är kul.
Farhågorna är mer vaga – tänk om de är mer intresserade av själva spelandet än av innehållet? Fokus ligger då på att bemästra maskinen (spelet) och överlista spelkonstruktören i stället för att följa de givna instruktionerna och uppfylla upphovsmännens avsikter?
Om spelandet blir för roligt och uppslukande – hur kan det anpassas till skolans moduler, ämnesstrukturer och betygskriterier?
– Ja de lär sig massor, men inte det som vi ville och trodde att de skulle lära sig…
På ett djupare plan är jag allvarligt misstänksam mot begreppet “pedagogiska spel” – eller “lärande lek” som är ett annat slagord för dem som tror att skolan behöver piffas till.
Huizingas beskriver vissa villkor för att lek verkligen ska vara autentisk. Den ska vara frivillig och befriad från nyttoaspekter. Flowbegreppet ligger nära. Intensitet och nukänsla är då viktigare än de mätbara resultaten av processerna. Leken är till sin natur vild och anarkistik – annars är det inte lek utan träning (eller arbete).
Vi diskuterade också faran med spel som blir “för” roliga och diskussione påminner en del om farhågorna kring film, som då blir en form av verklighetsflykt. En illusion att fly in i och som sådan oanvändbar för pedagogiska syften. Jag tror att farhågan bygger på en konstig bild av hur vi förhåller oss till film eller spel.
Det är möjligt att vara distanserad och inlevelsefull samtidigt. Hemligheten med lekbegreppet är detta gränsland som skulle kunna kallas “allusion” eller “som om”. Om vi inte tror att barnen kan ta med sig upplevelser från “som om landet” – då blir dessa erfarenheter omöjliga att använda i skolans kunskapsprocesser.
Jag tror att denna uppdelning fakta-fantasi, sant-falsk, verklighet-illusion, viktigt-oviktigt har djupa rötter i vårt sätt att förstå världen. Spelandet blir en kunskapsteoretisk utmaning. Av tradition är det viktigt att kunna skilja verklighet och fantasi. Brister i denna förmåga brukar kallas sinnessjukdom.
Några länktips från Elisabeth
http://www.half-real.net/dictionary/
WordPress har ändrat bildhanteringen. Nu går det enkelt att visa bilder direkt från annan webplats – jag funderar över om det betyder något copyrightsligt? Bilden finns ju inte på min serverplats. Det är bara en länk. Någon som kan juridiken?
Under tiden ska jag börja samla på argentinska seriefigursnålar.
Jag har varit arg och besviken på Högskoleverket och pressens sätt att hantera rapporten. Nu är jag hungrig och trött.
Snart är jag mätt och glad.
Jag gillar inte heminredning och blev rejält oinspirerad av veckans tisdagstema “badrum” – därför tolkar jag det som “rum för bad” i väldigt vid mening. Oändligt vid.
(Klickbar bild)
Tisdagstemat rullar vidare och veckans ord är Fritid
Ett mycket utmanande ord. Båda delarna är lika mystiska:
Fri?
Tid?
Sammansatt blir det nästan outhärdligt spännande och min bild antyder något om inramning och uppskruvade förväntningar (Jag vet att man inte ska skriva tolkningar på näsan…)
Klickbar bild
Tysta tankar 