Så ska det låta är inte mitt favoritprogram – men att se Måns Zelmerlöw och Lill Lindfors var faktiskt lysande. Peter Settman är ungefär 100 gånger bättre än Harrysson och när Lill Lindfors sjöng Kärlek och Pepparrot gick jag helt i däck.

Musiken skrevs av Olle Adolphsson (hjälte), texten av Björn Lindroth (ny dubbelhjälte som även skrev orden till bästa schlagern Nygammal vals) och originalet sjöngs av Monica Zetterlund (trippelhjälte för att…äsch – det fattar väl alla!)

Att sången dessutom blev diskad från ESC 1962 på grund av att den framförts i ett annat sammanhang förhöjer bara kultstatusen.

Jo, det blå? Allt händer på Blå porten, där “han spritter i bersån”.

Serien Stockholmsnatt ökar ytterliggare min nyfikenhet på den där krogen. Länk

Jag brukar berömma mig över att ha en stabil könsroll och att jag just utifrån denna säkra grund kan experimentera med min eventuella manlighet. Själva rörligheten bygger på att jag har en hyfsat klar bild av tillhörighet och jag då vågar riskera att framstå som omanlig utan att förlora mig själv. Efter 25 år i förskolan biter liksom inte de enklaste påhoppen och jag behöver inte spöka ut mig i cowboyhattar och boots för att känna mig trygg.

Men jag blev lite skakad när familjens senaste loppisfynd visade sig vara ett “damskrivbord” i stringstil!

Jag undrar lite över vad det är för blogginlägg som kommer att skrivas vid detta? Om du upptäcker en svajig tendens får du gärna meddela mig på ett diskret sätt. Eller väldigt öppet.

Se exempel på damskrivbord här

Ordlös onsdag

Jag vet inte var alla dessa utmaningar kommer ifrån – men jag vill gärna visa en bild på en bil som jag vet väcker känslor. Fredagsfoto

RANELID – vattendelaren.

Elegant och majestätiskt felparkerad utanför min arbetsplats…

En anekdot apropå ingenting:

Ronald Reagan fick frågan:
– Mr President, what do you think about Russia?
– Well, I´m against it…

Frågan är given:

Hos Elza Dunkels hittar jag en film som ger hopp