Category Archives: Uncategorized

Efter Halloween

Posted on by
2

Den Pojkaktiga orkestern lever upp kring halloween och det tycks finnas en viss efterfrågan på skrämmande sånger. I går spelade vi på Kronprinsens köpcentrum och jag är orolig över att låtarna om vampyrer och skelett inte längre är tillräckligt farliga. Barnen ler och sjunger med. I en tid när barnen har nappar med dödsskallar får vi kanske skruva upp rysfaktorn. Det värsta som kan hända är att bli mainstream.

Det mest skrämmande är annars klackhöjden på de skor som E. använder. Enligt henne är de “jättesköna”. När barnen är 26 år och bor i London är föräldrainflytandet begränsat.

sko

Sverige är på väg mot engelsk modell?

Posted on by
4

Länk

–Proven styr läroplanen. Det spelar ingen roll vilken undervisning du bedriver, utgången blir ändå densamma, säger Mick Brookes, generalsekreterare för NAHT, rektorernas nationella förbund.

Snarlika kommentarer kommer från NUT, landets största lärarfack:

–Pedagogiken drabbas när vi har hårda inspektioner och allt för detaljerade riktlinjer. Prov behövs men ska följa utbildningen, inte tvärtom, säger utbildningschef John Bangs.

I flera år har kollegerna kämpat för att förändra systemet med hårda nationella prov. I första hand opponerar de sig mot det så kallade Sats-testet, som hålls när barnen är elva år gamla.

–Testerna ska vara ett stöd i undervisningen, inte undergräva den. Det enda Sats gör är att förödmjuka de skolor och elever som redan har det tuffast. De blir föremål för hårda inspektioner som går att jämställa med mobbning. Istället för att förbättra kvaliteten på undervisningen leder det till att sociala skillnader cementeras, säger Mick Brookes

Jag tänker mig att det är en rimlig uppgift för forskarsamhället att sprida kunskapen omde här resultaten till svensk skola.

dimman

In i dimman - förstora

Den viktiga yrkesstoltheten

Posted on by
17

Jag har varit hos tandhygienisten. Man hinner tänka en hel del under 45 minuter. Framför allt måste jag lära mig att kontrollera min stolthet. Att bli så tillrättavisad (läs uppläxad) av en ung invandrarkvinna vänder upp och ner på mina dolda hierarkier.
– Ska jag verkligen behöva finna mig i detta?

Min taktik blir snart den  döende pudeln och jag sjunker in i självömkan och ångerköpthet. Jag lovar borsta precis som hon visar och dessutom bruka allvar med tandtråden.

Under ultraljudsbehandlingen av tandsten  är jag beredd att göra vad som helst för att komma därifrån. När hon mäter tandköttsfickorna med den vassa sonden vill jag bara gråta. Som avslutning putsar hon mina tänder med den mjuka gummisnurran och god pasta. Det är nästan skönt.

Vår relation är strikt yrkesmässig. Hon talar och jag lyssnar. Hon förmanar och jag lyder. Det finns inte utrymme för sårade känslor eller uppblåsta egon. Om sex månader ska jag komma tillbaka. Då siktar jag på beröm.

Jag önskar att de lärare vi utbildar tar sitt yrke på samma allvar som min tandhygienist. Utan yrkesstolthet går det inte undervisa.

Sjukhusspionen – var fick han luft?

Posted on by
3

Jag läser om Jan Guillous äventyr och tycker nog att han kommer igenom det hela med äran i behåll.

Det sorgligaste är kanske den s.k. sjukhusspionen Gunnar Ekbergs försök att ta poäng genom insinuationer. Stor indignation och ingen substans – varför får han uttala sig i SVT?

Länk

Läs mer hos Svensson

Ibland skäms jag över att ha spelat jazz

Posted on by
5

Musiken är ofta töntig och publikfriande – eller tillkrånglad och tävlingsinriktad. Många år levde jag begravd i den här romantiska världen och missade en hel del av rocken på 70-talet.

Axess är en underlig tevekanal med oförutsägbara program. Historien om hur Coleman Hawkins spelar in Body and soul samtidigt som andra världkriget bryter ut är magisk. Han förändrar sättet att se på vad som är möjligt att göra med en melodi. Kriget förändrar vår syn på vilka gränser som finns för mänsklig ondska.

Det är verkligen dumt att skämmas.

Jag borde verkligen ha en åsikt…

Posted on by
25

…om Björklunds förslag att det ska bli obligatoriskt med engelska i första klass.

Min första reaktion är att de flesta barn lär sig engelska på egen hand och att skolans försök till formaliserad träning ibland motverkar barnens lust att tränga in i språket. Film, musik och spel är kraftfulla incitament att lära.

Men jag tror att det är bra om blivande lärare får någon form av grundkurs i det engelska språket. Idag är det en underlig lucka i systemet – det finns ingen utbildning för lärare med inriktning mot grundskolans tidigare år i ämnet.

Barn lär sig annars efter behov.

nofuck

Årets nyord – bussonanist

Posted on by
Reply

Jag åker sällan kollektivt  men det finns andra som under respektlösa former utnyttjar restiden till att utveckla sina personliga intressen för mellanmänskliga relationer .

Polisen har gripit en känd bussonanist (det ska helst uttalas på helsingborgska) och världen känns kanske en liten aning tryggare.

Länk

Min lille vän 75 – med livrem och hängslen

Posted on by
Reply

Gunnar Sträng var finansminister under de 21 första åren av mitt liv. En gång om året förklarade han rikets finanser för folket. Då presenterades nådiga luntan i teve och Sträng var pedagogisk och en aning mästrande mästrande på ett sätt som ingöt respekt och trygghet hos det svenska folket. Han var en person som använde både livrem och hängslen – på alla plan.

Min far brukade muttra över att “Sträng skulle ha sitt”  och jag trodde länge att de pengarna var finansministerns personliga egendom. Momsen var en sorts kollektiv bestraffning. Kanske hade det något med arvssynden att göra.

En svår stund i socialdemokratins historia var när nyheten om att “Sträng ägde stenhus i gamla stan” slogs upp i kvällstidningarna. Det var verkligen inte lämpligt.

Min vän är fortfarande imponerad av Strängs utstrålning och auktoritet. Han älskar att höra historien om när Astrid Lindgren sänkte Socialdemokratin genom att berätta sagan om Pomperipossa och skatten.

gs

Min lille vän och poeten – 74

Posted on by
Reply

Vi diskuterar utbildning och individens frihet att välja sin väg. Kamraterna hävdar det kulturella och symboliska kapitalets betydelse för våra val och jag romantiserar möjligheten att slå sig loss från sina förutsättningar.

Den lille vännen har tröttnat på sin stillasittande tillvaro och nu planerar han en framtida karriär som – hör och häpna – poet!

Det började med en enkel utflykt till Ales stenar och när jag läste det gamla antologinumret blev han som förvandlad.

Ales stenar

Av Anders Österling (1884-1981)

Där kusten stupar mellan hav och himmel

har Ale rest ett jätteskepp av stenar,

skönt på sin plats, när axens ljusa vimmel

med blockens mörka stillhet sig förenar,

en saga lagd i lönn

vid brus av Östersjön,

som ensam vet, vad minnesmärket menar.

I sluten ordning dessa gråa hopar

stå vakt från hedenhös; och folket säger

att backen spökar – att den gnyr och ropar

i senhöstmörkret som ett krigiskt läger.

Ty mitt i bondens jord

har Ale gått ombord

på dödens skepp, det sista som han äger.

Storvulen handlingskraft behärskar kullen.

Järn mötte brons, när äventyret hände.

Sjökungens skepp, som sitter fast i mullen,

gör här sin långfärd intill tidens ände.

Det har blott sten till stäv

och moln till segelväv,

men är trots allt de fria skeppens frände.

En brigg på väg till Skagerak och Dover

i disigt fjärran glider tyst om knuten

av närmsta sten, och medan platsen sover

har seglaren tillryggalagt minuten.

I detta skådespel

vet ingen, vilken del

som just förflyter eller är förfluten.

Kring skepp och gravskepp glittrar böljeskummet

mångtusenårigt och mångtusenmila,

och tiden byter hälsningar med rummet

i seglens rörelse och blockens vila,

och marken strör sin blom

kring stentung ålderdom,

och lärkan slår, och Skånes somrar ila.

Dikt ur Tonen från havet (1933) av Anders Österling

osterling

Det verkar vara ansträngande att vara poet. Min lille vän häpnar över produktiviteten hos Anders Österling:

* Preludier (1904)

* Offerkransar (1905)

* Nattens röster (1906)

* Hälsningar (1907)

* Årets visor (1907)

* Döden inkognito (1908)

* Norrlandsresan (1908)

* Bäckahästen (1909)

* Människor och landskap (1910)

* Blommande träd 1907-1909 (1910)

* Minuter och sekunder (1912)

* Fränder och främlingar (1912)

* Facklor i stormen (1913)

* Tidsstämningar (1916)

* Sånger i krig (1917)

* Idyllernas bok (1917)

* Valda dikter (1919)

* Dagens gärning (1921)

* De sju strängarna (1922)

* En fläkt av Indien (1923)

* Levant (1924)

* Jordens heder (1927)

* Tonen från havet (1933)

* Nya valda dikter (1934)

* Skånska utflykter (1934)

* Tio års teater 1925-1935 (1936)

* Horisonter (1939)

* Livets värde (1940)

* Samlade dikter.1 (1945)

* Samlade dikter.2 (1946)

* Årens flykt (1947)

* Jacob Jonas Björnståhl: minnesteckning (1947)

* Samlade dikter (1949)

* Skånska motiv (1950)

* 6 dikter ur idyllernas bok (1952)

* Nicolovius och Söderslätt: kring de

gamla prästgårdarna i Skåne (1957)

* Skånska utflykter (1958)

* Albert Ulrik Bååth: minnesteckning (1960)

* En diktkrans (1961)

* Dikten och livet: essäer (1961)

* Vårens löv och höstens (1963)

* Ola Hansson: minnesteckning (1966)

* Minnets vägar (1967)

* Dikter (1970)

* Sent i livet: dikter (1970)

* Längtan till Italien (1971)

* Idyllernas bok: valda dikter (1974)

* Poesi och skånskt friluftsmåleri (1976)

* Ögonblick: dikter 1971-78 (1978)

* Hundra dikter (1981)

* Grinden åt havet: ett urval dikter 1904-1978 (1985)

Egentligen är jag glad över att vännen har planer och vill gärna uppmuntra sådana här initiativ. Nästa vecka kanske han satsar på en tevekarriär. Som vän är jag tacksam om jag slipper se honom i Rent hus, Skuldfällan, Grannfejden eller Ensam mamma söker.

Poet är bra – det borde alla bli!