Jag försöker hitta ett neutralt språk för att tala om svåra saker. De flesta verkar vara överens om att det finns olika sorters feminism och några rubriker tycks mer etablerade.

Dikotomin särartsfeminism/likhetsfeminism ser jag som en intellektuell återvändsgränd. Ingen vettig människa diskuterar längre om det är arvet eller miljön som styr våra liv?

Kritiker av feminism använder ibland nedsättande uttryck som t.ex. “proffsfeminism”. Det är ganska låg retorik att misstänkliggöra personers åsikter genom att anklaga dem för kommersiella motiv. Inom media förekom ett tag begreppet “yrkesdemonstranter” som tillmäle mot personer som tog ställning.

Mer intressant tycker jag nog att begreppet “statsfeminism” är. När riksdagen antog könsmaktsordning som överordnat perspektiv för svenska politik uppstod ett behov av politruker som bevakade utredningsdepartement och utskott. Alltså är det logiskt att begreppet befrias från sin negativa laddning och helt logiskt att direktören för NIKK Solveig Bergman använder uttrycket som en beskrivning av den egna verksamheten. (Länk)

I Malmö ställer den folkpartistiske politikern Björn Lagerbäck en enkel fråga till Kjell-Arne Landgren (s):
 – Ämnar du ta initiativ till bildandet av ett manligt nätverk?

Detta nätverk skulle då få i uppdrag att bilda opinion för kvinno- och barnfrid.

Jag har svårt att sätta ord på min misstro mot den här formen av uppifråninitierade nätverk – särskilt när jag sympatiserar med goda avsikten. Men det är något som gör mig avvaktande. Jag förstår inte varför Björn menar att ansvaret faller på Kjell-Arne? Gör det själv!

Min lilla söta hjärna försöker förstå vad ett manligt nätverk egentligen är. På diskussionsforumet Feminetik möter jag en hätsk debatt om faderrättsrörelsen som signaturen “najs” menar är en “normalisering” av antifeministisk retorik.

Mäns kamp för att få vårdnaden om sina barn och viljan att dela föräldradagarna är då  i grunden ett uttryck för kvinnoförakt och antifeminism. I ett obehagligt inlägg berörs PAS som, om jag förstår rätt, är ett försök att beskriva  anklagelser om pedofili som något normalt i vårdnadstvister. (jag kan ha missförstått detta!)

Exempel på forum där detta kvinnoförakt odlas menar “najs är:

“Wikipedia engelsk version skriver om PAS och hur Gardners teori avvisas av all vetenskap[länk]

Men fadersrättsrörelsen här liksom i andra länder påstår att PAS är utbrett (vilket de nog är ganska ensamma om att hävda). Några exempel på fadersrättsrörelsen, varav så gott som alla driver PAS (en del påstår tom att det är “vetenskap”):
Pappa-manualen [länk] 
GenusNytt [länk] 
Pappa-barn [länk] 
Pappa-barn-Sverige [länk]
Pappaombudsmannen [länk] 
Umgängesrätts Föräldrarnas Riksförening [länk] 
Pappaliv [länk] 
Nodaddy [länk]
Papparättsgruppen [länk] 

Även Styvmorsviolen driver såna frågor som är typiska för fadersrättsrörelsen. [länk] “

När vi försöker driva ett nätverk på lärarutbildningen med den begränsade målsättningen att öka andelen män i skola och förskola känns det besvärande att hamna i närheten av detta polariserade fält. Samtidigt är det antagligen svårt att undgå vissa kärnfrågor som

1) Är den ensamme mannen alltid en representant för könsmaktsordningen  – även om han enbart utgör fem procent av personalgruppen? Vilka konsekvenser får detta perspektiv?

2) Går det att beskriva kvalitativa vinster med att män arbetar i förskola/skola utan att anklagas för biologism/essentialism av likhetsfeministister?

Det går naturligtvis att bedriva ett nätverk som väljer att nonchalera de här inflamerade frågorna och vara just ett nätverk för inbördes stöd och erfarenhetsutbyte.

Jag är intresserad av murteknik. Yrkesstolthet och en vilja att ta vara på bygdens överflöd av sten utgör förutsättningar för de stenlagårdar som ligger utsprida på Österlen.

förstora!

fototriss

Min lille vän tror att han ska få vara tomte i jul. Det kommer inte att hända. Jag har bestämt mig för att dekonstruera vännen innan han drabbas av fullständigt storhetsvansinne.

Det kan vara nödvändigt med lite bakgrundsinformation. En lokal tidning har en konstklubb. Styrelsen gör inköp och på årsmötet lottas konstverken ut till medlemmarna som får välja i turordning. Den lille vännen hörde inte till högvinsterna men är nu en värderad medlem av min familj.

Förra veckan fick jag tillfälle att tacka Ulf Liljebäck som köpte in konstverket. Det kallar jag god smak.

Fler liten vän

Jag tycker om kort hår – det kan bero på en tidig förälskelse i Julie Andrews men jag väljer att inte fördjupa mig i orsaken. Egentligen ville jag bara ha en anledning att sprida versionen av Do-re-mi från centralen i Antwerpen.

Länk

tack för länken Soffie!

SKL har mätt vilka faktorer som ligger bakom framgångsrika skolor. Inte oväntat lyfts ledningens betydelse för resultatet. Engagerade och kunniga politiker tillsammans med rektorer som samverkar kring tydliga mål.

Länk DN

Jag tror ändå att all verklig förändring kommer underifrån.

Länk

Be there or be square…