Du kan lära dig mycket av Lydia

Kunskapens vägar är outgrundliga. Skolböcker är övervärderade. Jag får brev från Studentlitteratur om vinnaren i en tävling om årets läromedel. Min röst går till Lydia – blindkartornas drottning.

Ah, Lydia.
She was the most glorious creature
Under the su-un.
Guiess. DuBarry. Garbo.
Rolled into one.

Oooooooh
Lydia oh Lydia, say have you met Lydia,
Lydia, the Tattooed Lady.
She has eyes that folks adore so,
And a torso even more so.

Lydia oh Lydia, that encyclopidia,
Oh Lydia the Queen of Tattoo.
On her back is the Battle of Waterloo.
Beside it the wreck of the Hesperus, too.
And proudly above waves the Red, White, and Blue,
You can learn a lot from Lydia.

La la la, la la la, la la la, la la la

When her robe is unfurled, she will show you the world,
If you step up and tell her where.
For a dime you can see Kankakee or Paris,
Or Washington crossing the Delaware.

La la la, la la la, la la la, la la la

Oh Lydia oh Lydia, say have you met Lydia,
Oh Lydia the Tattooed Lady
When her muscles start relaxin’,
Up the hill comes Andrew Jackson

Lydia oh Lydia, that encyclopidia,
oh Lydia the queen of them all!
For two bits she will do a mazurka in jazz,
With a view of Niagara that nobody has.
And on a clear day you can see Alcatraz.
You can learn a lot from Lydia.

La la la, la la la, la la la, la la la

Come along and see Buff’lo Bill with his lasso.
Just a little classic by Mendel Picasso.
Here is Captain Spaulding exploring the Amazon.
Here’s Godiva but with her pajamas on.

La la la, la la la, la la la, la la la

Here is Grover Whalen unveilin’ the Trilon.
Over on the West Coast we have Treaure Island.
Here’s Najinsky a-doin’ the rhumba.
Here’s her social security numba.

{whistles}La la la, la la la, la la la, la la la

Oh Lydia, oh Lydia that encyclopidia,
Oh Lydia the champ of them all.
She once swept an Admiral clear off his feet.
The ships on her hips made his heart skip a beat.
And now the old boy’s in command of the fleet,
For he went and married Lydia.

Om att vara alla till lags

Den lilla omröstningen (länk) om hur jag skulle förändra mig för att göra mina läsare glada är inte helt lättolkad. Kanske var det en dålig idé från början. Jag har vaga tankar om att försöka bli mer intuitiv, men är inte säker på vad det innebär.

Resultatet:

mer skämtsam 3

mer politisk 2

mer ironisk 2

mer frisläppt och fantasifull 2

mer arg 2

mer privat 1

mer självkritisk1

mer inriktad på skolfrågor 1

mer lättolkad 0

mer genusinriktad 0

mer försiktig i ömtåliga frågor 0

Andra svar:

mer ståndpunktstagande 1

mer samhällsorienterad 1

Som han är! 1

Den gamle Mats duger gott 1

mer analytisk och logisk 1

Går det att motstå?

Jag gick länge hos en ganska hårdhänt tandläkare och har grumliga föreställningar om att “det ska göra lite ont”. Kanske är det därför jag reagerar med spontan misstänksamhet mot den här vänliga marknadsföringen.

Får man en mjukglass efter avslutad behandling?

Detta är aningen likt textreklam – förlåt mig.

Om könskvotering igen

Jag försöker följa diskussionen om könskvotering (eller positiv särbehandling som det heter på nysvenska). I webkommentarerna frodas hatet mot feminismen och många förbittrade debattörer tycks mena att det är orättvist att förbjuda stöd just till män.

Sydsvenskan, DN, Svd

Den här fokuseringen vid rättvisa är besvärande och de flesta tycks hysa en orimligt stor tilltro till betygens förmåga att spegla kunskaper eller lämplighet för yrke. Jag skulle vilja påminna de ambitiösa ungdomarna om att det inte är en r-ä-t-t-i-g-h-e-t att bli läkare bara för att man lyckats skrapa ihop 20,0 på komvux. Samhället har inte givit dig ett sådant löfte! Du kanske har lockats att tro att alla utbildning är en bra investering i din framtid? Den här bilden tror jag är ömtålig för högskoleministern – betygen som motiverande faktor är oerhört betydelsefull i en studiemiljö som dränerats på andra inslag av mer personligt värde.

Däremot har samhället skyldighet att se till att statens utbildningspengar används på ett klokt sätt. Om vi vill ha vissa kvoter med arbetarbarn, invandrare, män, glesbygdsbor, rödhåriga, lesbiska eller skidskyttar som läkare, veterinärer, psykologer, jurister, lärare, brandmän, arkitekter eller poliser – ja då får vi väl skapa system som garanterar detta!

Allt är bättre än denna betygsromantiska illusion av rättvisa.

Målrelaterade betyg kan fungera som underlag för vilka barn som klarar högre studier, men forskningen visar att deras värde som förutsägelse av studieframgång är svagt – mycket svagt.

För övrigt är jag emot all kvotering som inte gynnar mig.

På NK:s parfymavdelningen jobbade många kvinnor

På NK:s parfymavdelningen jobbade många kvinnor

Malmös roligaste hörn

I en annan tråd diskuterar vi nostalgi som livshållning och jag erkänner mig skyldig till att vara en obotlig romantiker.

Här i hörnet av Skomakargatan och Södergatan låg min barndoms drömaffär Buttericks. Ibland tog vi bussen in till staden och kunde stå och bläddra mellan skämtartiklarna i i timmar. Någon gång på sjuttitalet revs byggnaden med ett uttryckligt löfte om att den skulle byggas upp med samma fasad. Under nästan 20 år fanns här en sunkig lekplats som marknadsfördes under devisen Malmös roligaste hörn.

Efter en uppslitande svekdebatt byggdes det här huset som bland annat rymmer TV4:s studio.

Elitskolan – vilka problem löser den?

I skoldebatten dyker det allt oftare upp kommentarer om att den svenska industrins problem beror på att vi inte satsar tillräckligt på eliten. Nedläggningen/försäljningen av svensk bilindustri beskrivs som en följd av en kravlös svenska skola och blickarna riktas mot Kina som den nya förebilden när det gäller pedagogik. Där lägger myndigheterna inte fingrarna emellan när det gäller att få fram resultat.

I lördags såg jag en brittisk dokumentär Little big dreams som alla borde ta del av. Filmen gjorde ont i hela kroppen och det svider fortfarande när jag tänker på de föräldrar som offrar sina barn för ärans skull.

Brittisk dokumentär från 2008. Om kinesiska barn som drillas till att bli elitgymnaster. På Li Xiaoshuang Gymnastic-skolan i Kina tränas barn från unga år rigoröst i minst fem i år för att uppnå sin dröm, att delta i OS. Här tittar man närmare på barnens tuffa vardag på skolan. Man pratar också med föräldrarna och ställer frågan vad som motiverar dem att offra deras barns barndom.

Här tittar man närmare på barnens tuffa vardag på skolan. Man pratar också med föräldrarna och ställer frågan vad som motiverar dem att offra sina barns barndom.

Tyvärr hittar jag den varken på TV4play eller BBC.  Torrentz verkar riskabelt – någon som prövat? Länk

Om samvetet

Jag möter studenter som presenterar en uppgift om relationer och samspel. Vi försöker förstå och analysera varför pedagogen agerar på skiftande sätt i olika situationer. Till sist blir det ofta en bekännelse till bilden av “den goda pedagogen” som bekräftar alla barn och får dem att känna sig delaktiga i den stora gemenskapen. Vi saknar teorier för att beskriva den här godheten och jag är rädd att vi skapar ett orimligt och kvävande ideal.

I dagens Svd läser jag en understreckare om den finske moralifosofens Nykänens tankar om samvetet. Vad finns det för anledning att göra gott?

Hos både Freud och Nietzsche är alltså samvetet en väsentligen förbjudande stämma som har sitt ursprung i en extern men internaliserad moral som skuldbelägger människans i grunden lyckobringande drifts- och begärsliv. Samvetet förläggs till ena sidan av den dynamiska konflikt som antas utmärka människans psyke.

Enligt Nykänen vittnar dessa teorier om en alltför ytlig förståelse. För det första är samvetet ingen förbjudande stämma som hindrar lyckan, utan tvärtom en öppnande och inbjudande stämma som visar på lyckans möjlighet. För det andra har inte samvetet sin grund i en yttre, allmän och internaliserad moral, utan är en betydligt mer ursprunglig företeelse. För det tredje kan man inte förlägga samvetet till den ena sidan av människans inre kluvenhet; samvetet är snarare det som gör att vi över huvud taget klyver oss själva. Hur skall vi förstå det här?

Det handlar inte om att handla rationellt eller inte. Ej heller gäller det att lyda eller inte. Här verkar drivkraften (och svårigheten) vara att hantera inre kluvenhet. Då måste den viktigaste frågan vara:
– Har jag ett samvete?

Nästa steg tror jag är att ta ställning till vilken ställning jag vill ge den rösten i min inre hierarki.

Hur är det med samvetet?

Hur är det med samvetet?

På spåret 8

Jag befinner mig i gränslandet mellan vila och arbete. Det här med nytt år, summering och nya föresatser känns inte så lockande. Antagligen kommer det att rulla igång snabbare än jag tror och en vag känsla av att jag kunde förberett mig bättre är svår är skaka av sig.

Det känns lite som när deltagarna i På spåret får frågan om de har tränat inför programmet och stammande inser att det finns väldigt många resmål att läsa in sig på.

Jag följer en del gamla spår och anar att det kommer ske överraskningar. Underhållet av banan är eftersatt och störningar av trafiken kan förekomma.

Dessutom har det varit andra varelser här sen sist.

Fler bilder från Gedings mosse

Nå, Per Svensson…

Programmet Stjärnorna på slottet är oförutsägbart och de förväntade konfrontationerna mellan uppblåsta divor uteblir.

I gårdagens program vände sig Björn Ranelid direkt in i kameran och sa med darr på rösten:
– Nå, Per Svensson! Varför lät du Linda Skugge recensera min bok?

Denna underligt hatfyllda text (läppglans och rakade armar) startade en av de stora kulturstriderna i Sverige på senare år. Vilket ansvar har den milde kulturredaktören för detta lågvattenmärke? Var det ett olycksfall i arbetet eller ett utslag av välplanerad kvällstidningsdramaturgi?

länk
Sammanfattning