Rektorn och medielogiken

Sydsvenskans granskning av turerna kring Per Eriksson fortsätter:

Ordet för dagen är “jäv” och rektorn vid LTH förklarar att i ett litet land är det omöjligt att undvika nära kontakter. 1

Det mest spännande är nog annars riksmedias ointresse för händelserna. Kanske är det alltför komplicerade frågor att sätta sig in i? Jag förstår att det är svårt att göra något eget av affären – men frågor kring universitetens autonomi borde vara en angelägenhet för fler än lokalsidans begränsade spridning.

Jag misstänker att de narcissistiska stora tidningarna hellre låter bli att skriva än ser sig slagna på fingrarna av en lokaltidning?

I kommentarsfälten försöker en del personer misstänkliggöra reportrarnas bevekelsegrunder. Just nu är jag stolt över min tidning och hoppas på fler liknande granskningar av makten.

The Dickensian touch

Det är över nu. Inga fler avsnitt av The Wire. Fem säsonger konsumerade i allt hetsigare tempo och nu ropar kroppen efter mer. Parallellhandlingarna i skol- och tidningsmiljö bröt ner de sista resterna av motstånd. Bedövande intressanta karaktär, lysande kameraarbete, fantastiskt manus och en samhällsanalys som tillfredställer mina allra mest konspiratoriska sidor.

Nu vill jag åk till Baltimore och festa med poliserna på Kavanaugh´s. Hur  blev jag så beroende?

Det är alltid värre före!

Nybesiktigad utan anmärkningar. Var firar jag klockan 8.23?

Funderar vidare över Gösta Knutsson. Antagligen är det få studenter som känner till den svenska frågesportens fader och jag anar att deras kunskaper om Pelle Svanslös är skrämmande grunda. Antagligen har de sett en tecknad film från 90-talet och jag misstänker att intresset för berättelsernas anekdotiska bakgrund i det akademiska Uppsala är begränsad.

Hur var det nu med Ingemar Hedenius och Sven Stolpe?

Den försiktiga forskningen?

Jag läser om en ny avhandling i ett ämne som ligger mig nära hjärtat och anar att jag överskattar mitt engagemang. När inte ens pressreleasen fångar mig – hur ska jag då orka ta mig igenom resten? (Länk)

Jämställdhetsarbetet i förskolan har till stora delar handlat om och handlar fortfarande om att behandla barnen mer lika. Det visar Charlotta Edström, Umeå universitet i sin doktorsavhandling om jämställdhet i förskolepolitik och praktik.

Läs själv!

Kanske borde jag vara glad över att någon intresserar sig – men jag är nog lite undrande över det här talet om medvetenhet.

Förskolepedagogerna som Charlotta Edström har intervjuat arbetar alla aktivt med jämställdhet. De menar att de nu är mer medvetna än tidigare och gör en distinktion mellan dåtid och nutid.
– De säger att de tidigare behandlade barnen könsstereotypt, men att de i dag arbetar mer medvetet även om de behöver jobba för att hålla uppe jämställdhetsarbetet och inte återfalla till gamla mönster.

Är det verkligen forskningens uppgift att upprätthålla de här hjältesagorna?

Jan Stenmark summerar

Jan Stenmark summerar