Spamfiltret har slagit till och filtrerat bort en kär kommentator.
Därför tillägnar jag Plura den här sången:
Johnny Cash – You Are My Sunshine
Dagens ursäkt!
1
Category Archives: Uncategorized
Hur känns det att inte ha en aning?
Jag tillåter mig ibland lyxen att inte ha någon åsikt. Utrymmet för den här lättsinniga hållningen krymper när det gäller Assange och Wikileaks.
Anklagelserna om våldtäkt tycks medföra att debattörerna formera sig utifrån ideologiska linjer och jag är inte säker på om parallellerna med Bjälsta håller. Britta Svensson är bedövande tvärsäker
Tidningarna profiterar stort på avslöjandena men frossar också i att beskylla Assange för låg publicistisk moral och bristande utgivaransvar. Jag förstår oron. Varför ska vi betala journalister för att lägga verkligheten tillrätta för oss när vi själva kan ta ställning till originaldokumenten?
Ytterligare en position verkar ta ställning utifrån primitiva politiska reflexer. Allt som gör USA svagt är bra för världen? Den här hållningen gifter sig fint med allmänt anti-kapitalistiska (???) rörelser som Pirate bay. I kretsarna är Assange en frihetskämpe och hjälte.
Finns här några snälla journalister?
Hur många lärroller finns det?
Ibland önskar jag att vi talade mindre om roller och mer om autentiska möten. Samtidigt är det nödvändigt att kunna dela upp läraruppdraget i olika delar och jag är rädd att de som kritiserar dagens lärarutbildning inte beaktar alla aspekter av yrket. Det blir lätt ett ursinnigt fokus på ämne och lösningen är ofta nostalgisk.
Huffington Post är en outsinlig källa till inspiration. Stephen Downes skriver långt om olika lärarroller och jag funderar över hur vi kan använda texten i lärarutbildningen. Alla former av internationalisering är välkomna. Länk till artikel
Members of the firs Hebrew seminar for teachers in Jerusalem 1914
Den korta versionen är att kolla slideshare (Länk)
Hur självbelåten kan en man bli?
Jag arbetar ibland med rekrytering av män till lärarutbildning och minns med sorg hur det var att 2005 ta del av Delegationen för jämställdhet i förskolans delbetänkande. Tomas Wetterberg var sekreterare i utredningen och förklarade stolt på presskonferensen att det inte var en viktig fråga att öka andelen män i förskolan eftersom de ofta riskerade att falla in i stereotypa könsroller. Sedan dess är jag lite misstänksam mot honom och anar att det är en person som gärna spelar det politiska spelet på en högre nivå.
Wetterberg är idag aktiv i Män för jämställdhet. Det är en grupp som jag menar är lite för ivriga att ta avstånd från mansrollen och blandar samman detta med mäns våld mot kvinnor – den här formen av botgöring gör mig orolig och mina tankar vandrar till f.d. polismästare Göran Lindbergs föreläsningar.
Samtidigt är det plågsamt att se hur ansatser till manliga nätverk knuffas in i antifeministiska positioner och jag undrar varför Tomas Wetterberg vill befästa de här motsättningarna genom att demonisera andra grupper och monopolisera godheten till sig själv.
Pelle Billing försöker värja sig mot beskyllningarna om antifeminism. Jag tror att Tomas Wetterberg behöver antifeminismen som begrepp för att fortsätta kunna beskriva sig själv som moraliskt överlägsen. Han sörjer den gamla fina tiden innan ROKS kritiserades i teve och Margareta Winberg delade ut pengar till alla som delade hennes åsikter om män. Jag är osäker på om Wetterberg menar allvar – tror han att den tiden kommer tillbaka eller är det bara nostalgi?
Pelle Billing letar efter reklam där män inte framställs som töntar. Exemplen är inte så många och en del reklamfilmer bär på andra problem. Den här filmen tror jag att mina teknikälskande läsare kommer att uppskatta.
Tomas Wetterberg menar att feminismen idag har förvandlats till ett skällsord. Jag håller inte med och har inga problem med att försvara feministiska principer – men vill inte vara beroende av hans tolkning av innebörden i ordet. Idag finns det andra sätt att arbeta för jämställdhet och när Wetterberg talar om sin “tro” på genusvetenskapen blir det svårt att ta honom på allvar.
När blev feminismen en trosfråga?
Betong, vildvin och istappar
Malmö konsthall är en fantastisk byggnad. Just nu är den särskilt spännande utanpå.
En helt vanlig tunnelbana?
Min första resa genom Citytunneln går Från Anna Lindhs plats till Hyllie station. Det är lite högtidligt och en smula löjligt med alla dessa malmöbor som vill vara med om något historiskt.
Kungen, tunneln och jag
Så har min stad blivit med tunnel. Jag fryser mig igenom invigningen och deltar halvhjärtat i firandet. Till sist kommer Kungen själv och talar vänligt, om än en smula svävande, till folket.
De lokala artisterna gör en hyfsad version av Cat Stevens Peace train. Vi går hem och lyssnar på det här: Dolly Parton – Peace Train/Isitimela Sokuthula
Egyptiska hajar
Min vän Mikael är i Egypten och jag läser med oro om hajar som tuggar på ryska och östeuropeiska turister. Jag är inte förvånad över att de brutit mot det lokala matningsförbudet.
När en Pojkaktiga orkester spelar brukar vi alltid avsluta konserten med den här låten:
Dagens dos av matematikoptimism!
Vi avslutar kursen om entreprenöriellt lärande och samtalet ramlar in på matematikämnet. En kursdeltagare menar att just de lärarna är mer fokuserade vid bok , prov och betyg än andra och att det därför skulle vara svårare att arbeta tematiskt tillsammans med dem?
Jag redogör för svårigheterna att locka studenter till matematiklärarutbildning och vi muttrar maktlöst. Hur ska vi göra ämnet attraktivt?
Hans Rosling visar att matematik är ett sätt att göra världen begriplig.
Frågan är om det går att beskriva olika lärargrupper status på ett meningsfullt sätt?
Tysta tankar 