Någon viskar i mitt öra att årets prov i svenska är ovanligt enkelt och min konspiratoriska hjärna drar igång.
Vem skulle vinna på att skapa en illusion av kvalitetshöjning?
http://twitter.com/#!/briankotts/status/35266470493560832
Jag tror du måste ha ett googlekonto för att öppna dokumentet – men du blir rikt belönad. För mig är det här programmet ett sätt att överbrygga klyftan mellan text och bild.
Nu är det läge att göra wordlebilder av de nya kunskapskraven. Genom att variera ordantal, ordriktning, typsnitt och färg skapar vi olika upplevelser av förändringen.
http://twitter.com/#!/briankotts/status/34990037099610112
100 spännande ställen och plötsligt känns skolan inte lika instängd. Jag anar att det behövs en uppdaterad webbläsare och bra uppkoppling, men sedan är det bara att ge sig av på upptäcksfärd!
Vilken är din virtuella favorit?
Mina kamrater menar att ukulele är ett underskattat instrument. De använder sina små fyrsträngade låtsasgitarrer i alla möjliga sammanhang och jag anar att det finns massor med pedagogiska möjligheter. Den här filmen knäckte mig – nu ska jag börja träna. Håkan pratar om att Malmö ska slå världsrekord i ukulele – jag tror han tänker starta en facebookgrupp?
Jake Shimabukuro plays “Bohemian Rhapsody”
Kanske är jag besviken över att de uppblåsta förväntningar om pedagogiska vinster från 90-talet inte har infriats. De flesta spel är banala drillövningar och kunskapssynen ofta bedövande enkel.
Å andra sidan lär någon ha sagt att “de lärare som skulle kunna ersättas av en maskin bör också ersättas”.
Öpedagogen tipsar om det här spelet som hon hittade på Länkskafferiet. Jag anar att en nyfiken förskoleklass med smartboard skulle kunna ha ganska kul på den här hemsidan.
Jag fortsätter att fundera över hur IKT-mål ska skrivas in i den nya förskollärarutbildningens kursplaner. Mål eller metod?
Den roligaste och mest ansträngande delen av mitt lärarutbildaruppdrag är att besöka studenterna på den verksamhetsförlagda tiden av deras utbildning. (Nej vi säger inte “praktik” eftersom vi inte vill dela upp tanke och handling!)
Idag var jag på en förskola och drogs in i barnens lekar. I ett avgränsat utrymme byggde de koja och lekte mamma-pappa-barn. Jag frågade hur de fördelade rollerna och förstod att familjen bestod av mamma-mormor-syster-bror-bror-hund. Ingen ville vara pappa och jag tog på mig den otacksamma rollen med viss tvekan. Barnen hade olika tankar om vad pappor egentligen gör och jag prövade olika tolkningar: arg pappa, glad pappa, ledsen pappa, rädd pappa och trött pappa.
Hur lekar man mamma-pappa-barn nu för tiden?
Men Hoffmaestro är en fullgod ersättning:
HOFFMAESTRO – I’m Not Leaving Now
16/4 på Swedbank stadium i Malmö. Datumet låter obehagligt välbekant och jag anar krock.

2007 presenterade en ivrigt trumpetande Jan Björklund kraftfulla åtgärder mot mobbning i skolorna och jag var på ett underligt möte där representanter från Skolverket skulle förklara och inplementera de evidensbaserade och godkända metoderna. Stämningen var ganska besvärad och jag ställde en del misstänksamma frågor. De ansvariga var nog lite generade över de krampaktiga försöken att skapa en vetenskaplig stämning över spektaklet. Jag citerar bloggen från april 2007:
En djupare fråga är vad det är för syn på vetenskapen som Björklund för fram. Finns det forskare som kan tänka sig att stå till tjänst här? Finns det någon yrkesheder som skulle kunna hindra styrningen av forskningen mot detta fält? Inom journalistiken kan en reporter åberopa en paragraf om förnedrande uppdrag – finns det en motsvarighet inom akademin? Eller är allt tillåtet i jakten på forskningsbidrag?
Jag tycker det är beklämmande att ungdomar kallar varandra ”hora” – men för forskare som väljer att legitimera sådana här påhittelser… nej, det är kanske för grovt.
Det var ganska hårda ord av en nybliven och upphetsad bloggare – men idag kanske det är nödvändigt att fundera över hur det kunde gå så fel. Läs i Skolvärlden:
Inget program mot mobbning fungerar tillfredsställande. Åtgärder som kamratstödjare och medling har till och med visat sig öka mobbningen på skolor. Det visar en stor utvärdering som Skolverket har gjort.
Skolverket, Lärarnas nyheter, DN, Svd, AB
Från Skolverkets hemsida citerar jag med glädje:
– De manualbaserade programmen är ett trubbigt verktyg i kampen mot mobbning. Vi förespråkar istället att man utgår från Skolverkets allmänna råd och systematiskt skapar en strategi utifrån skolans unika förutsättningar, säger Annika Hjelm, undervisningsråd på Skolverket.
Fyra år har slösats bort i tron på att vetenskapen skulle presentera generella lösningsmetoder på specifika problem.
Min cyniske arbetskamrat sa:
– Jag förstår inte varför man ska gå på kurs om mobbning. Det är väl bara att ta den minste killen och slå så hårt man kan…