Det är sällan jag läser om böcker. Kanske för att frågor som Vem var jag då, och Vem är jag nu, riskerar att bli obehagliga. Just nu återupplever jag Gun-Britt Sundströms fantastiska roman Maken och är fortfarande lika fascinerad över hur svårt det kan vara med relationer.
Författarinläsningar med tydligt jagperspektiv är förföriska. Det blir väldigt svårt att inte tro på berättelsen. Jag googlar och inser att Sundström både blandar bort korten och är självterapeutisk.
1) The weight
2) Kör långsamt
3) Grand old duke of York
4) Dirty old town
5) Something
6) 50 ways to leave a lover
7) Have you ever seen the rain
8) Act naturally
9) Ring of fire
10) I shall be released
11) Mack the knife
12) I don’t want to talk about it
13) Hey Jude
14) When I’m cleaning window
https://www.expressen.se/kultur/maten-ar-acklig-personalen-otrevlig-och-inredningen-ful/
För många år sedan diskuterades för- och nackdelar med ett brett kulturbegrepp. Jag brukade argumentera för att ”allt är kultur” (jfr antropologi), men efter att ha läst @ExpressenKultur idag har jag ändrat mig.
Den här gnälliga krogrecensionen hittade jag alltså på @Kvallsposten kultursida – och jag tycker att Malmöanknytningen är mer än svag.
Eller finns det någon generell diskussion jag missar här?
Uppdatering 12/3
Det fanns en tid då andra medier använde DN som facit.
I så fall hade jag rätt.
https://www.dn.se/ledare/lisa-magnusson-varfor-undviker-servitriserna-expressenprofilen/
Viggo Cavling och Lisa Magnusson håller med mig.
Kommer ni ihåg Hasse Alfredson hyllning till Robert Lind i Kramfors – han är liksom som ett högre väsen.
Själv tror jag på Maj-Britt Petterson – hon har alltid funnits.
Om du klickar på den lilla symbolen i övre vänstra hörnet ser du en lista på stadsvandringar(svart), julkort(blå) och adventskalender(gul). Följ länkarna och läs mer om just den platsen.
Jag har tagit en del bilder till Skönhetsrådets julkalender. Länk.
Det är inte alltid konsten lyckas förhöja naturupplevelsen, men den här hunden i dubbeleken gör mig glad.
Jag anar att ingen med hyfsad självbevarelsedrift frivilligt ger sig in i debatten om transfobi och cancellering. Men det var något med den här texten i Sydsvenskan som störde mig. Sen glömde jag bort den.
https://www.sydsvenskan.se/2023-07-13/det-ar-inte-fel-att-forsoka-tysta-j-k-rowling
Idag har Fredrik Ekelund /Marisol satt ord på mina tankar. Tyvärr läser väl få både Sydsvenskan och Svd.
https://www.svd.se/a/vepxom/ordet-transfob-ar-som-en-giftstampel
Jag försöker pröva Patrik Lundbergs tes ur ett omvänt perspektiv. läs gärna hela twittertråden.
Tysta tankar 