Category Archives: studentinflytande

Kroksmark vs. Franke 6-0

Posted on by
1

Tomas Kroksmark fortsätter sin granskning av Lärarutbildningsutredningen och det som från början såg ut att bli en jämn och underhållande match håller på att urarta till rena slakten. Någon borde kasta in handduken nu innan utredningens alla brister avslöjas i Riksdagen. För det går väl inte att bygga en proposition på ett så här undermåligt underlag?


Länk

Den didaktik som intresserar sig för hur lärare väljer innehåll i konkreta klassrumssituationer eller hur innehållsliga och formmässiga val av abstraktionsnivåer i förhållande till elevens möjligheter att lära och förstå – den typen av didaktik finns inte alls representerad i förslaget.

slakt

HUT och musiken

Posted on by
Reply

musik

Jag försöker förstå vad Lärarutbildningsutredningen HUT menar är viktigt inom musikämnet. Det är en förvirrande blandning av nervös modernitet och en mycket traditionell kunskapssyn.

3.3.7.2 Musik

Grundskolans kursplan för musik fäster stor vikt vid att eleverna ska kunna ägna sig åt eget musicerande. Detta ska dock inte enbart förstås som sång och instrument, utan också friare uttryckssätt och användande av IT.

kedjaPerspektivet är genomgående riktat mot de äldre barnen. Utredaren tar inte upp problemet med att musikundervisningen i förskolan och grundskolans tidigare år bedrivs av icke-musiklärare. En trovärdig utredning hade diskuterat musiken ur flera aspekter. Vilken ställning får musiken i utbildningen av “vanliga” lärare. Kommer de senaste årens urholkning av de estetiska ämnena att fortsätta?

Musikämnet ska skapa förståelse för musikens betydelse såväl i dagens samhälle som historiskt sett och i andra kulturer. Det är väsentligt att ämnet inte gör en uppdelning mellan producenter och konsumenter av musik, utan visar på att alla på något sätt kan producera och få tillgång till musik.

Här flödar visdomen. Men vilka lärare är det som ska plantera och administrera denna demokratiska kunskapssyn? Här ekar tystnaden över den annars oblygt detaljstyrande utredningen.

Musiklärarstuderande behöver således få djupa kunskaper i musikdidaktik och musikvetenskap, med inriktning både på musikhistorien och på nutida och IT-anknutna musikformer. Kunskaper om musik i andra kulturer, liksom om musikens betydelse för barn och unga, är nödvändiga.

Hur många musiklärare vill utredarna utbilda? Var ska de arbeta? När jag arbetar med 300 blivande lärare känns det underligt att inte se dem som en del av denna nya kultursyn!

Kompetensbehov för blivande lärare

För att musiklärarna ska kunna uppfylla läroplanens förväntningar på undervisning i instrument och sång krävs att utbildningen ger generell övning i musicerande, enskilt och i grupp. Inom Kulturskolan, liksom på musikgrenen av gymnasieskolans estetiska program, behövs lärare med mer djupgående färdigheter på enskilda instrument. Bland annat på grund av detta är det nödvändigt att lämna utrymme för individuell specialisering inom utbildningen av blivande musiklärare.

Jag är osäker på om denna specialisering verkligen är ett seriöst försök att lyfta musikens betydelse för barns utveckling. Fokus ligger på de äldre barnen och Kulturskolan där utredaren föga förvånande förespråkar djupgående kunskaper.

Min fråga hänger kvar:
Kommer det finnas utrymme för musik, dans, drama, bild, film, rörelse och rytmik i den nya lärarutbildningen?

När det gäller intresset för det estetiska fältet har Björklund & co mycket att bevisa.

Mitt liv som vikarierande musiklärare 2

Posted on by
1

Jag har tagit mig igenom min första vecka som musiklärare och mött 280 studenter i åtta grupper. Det är ganska många möten och musik gör oss både glada och sårbara. Jag har en ambition att försöka hitta en personlig nivå och betonar gärna musikens känslomässiga kraft – men vet inte riktigt om det är möjligt eller lämpligt att sträva efter den intensiteten i möten med 40 studenter.

När jag gick min utbildning fick alla lärarkandidater individuella instrumentlektioner och vi hade mycket musik. Tonvikten låg vid repetoarkännedom och det fanns bestämda uppfattningar om vilka som var de rätta sångerna i förhållande till barnens utvecklingspsykologiska ålder.

För 15 år sedan tror jag att den tidens studenter fick traggla med Elefantsångboken från förlaget Lutfisken som bildade någon sorts förskolekanon. Utbildarna såg sig nog som en sorts garanter för att de blivande lärarna i alla fall kunde de vanligaste sångerna. En hedervärd – men svåruppnåelig hållning när resten av skolväsendet inte ser musikens betydelse på samma sätt. Det var ovanligt att studenter som inte kunde sjunga underkändes p.g.a. bristande musikalitet.

Idag har studenterna försvinnande få musiklektioner och förklaringarna är många. Om jag antyder att det som vi kallar akademisering har haft konsekvenser för de praktiskt-estetiska ämnena så riskerar jag att bli beskylld för att vara emot  vetenskaplighet.

Men så är det.

Jag njuter av att få undervisa i musik och gillar omedelbarheten att sjunga tillsammans. Det är roligt att se hur spänningarna släpper och känna tilliten växa fram. Jag får utlopp för mina dominanta drag och är fullständigt utmattad efter dagen. Men nöjd.

Särskilt kul är det att upptäcka hur väl våra gamla sånge fungerar!
Här kan du ladda hem Pojkaktig sångbok 1 som mp3 + de andra som pdf-fil

Hut, förskolan och forskningen

Posted on by
2

Professor Kroksmark fortsätter att lyfta tokigheter i Lärarutbildningsutredningen HUT .

Länk

I den femte delen kritiserar han förslaget att genom kortare utbildningen utestänga förskollärarna från forskning. Samtidgt pekar alla hans erfarenheter på att intresset från förskolan överstiger grundskolans grovt.

I kommentarerna diskuterar Inga M olika förklaringsmodeller.

mossa

Min coola arbetsplats

Posted on by
6

tis6

Ibland är det roligt att vara lärare. Idag har jag solat mig i glansen från de 95 reportage som våra studenter skrivit. Texterna finns som väggtidning och på nätet.

Länk

Denna sida är en portal för reportage som har skrivits av studenter vid Malmö Högskolas Lärarutbildning. Studenterna läser något av huvudämnena Barndoms- och ungdomsvetenskap eller Den fria tidens lärande. Kurserna heter Lek Kultur Kommunikation eller Lärandets rum och arenor.

Tillsammans med Tidningen i skolan har studenterna under en vecka arbetat med att i journalistisk form beskriva företeelser som skulle kunna rymmas inom kursernas ramar. De färdiga reportagen presenteras även som väggtidning i ljusgården på Orkanen Nordenskjöldsgatan 10.

Vi hoppas att du tar dig tid och läser artiklarna som finns länkade under olika rubriker – se lista till höger. Studenterna vill gärna ha respons på sina arbeten och dina kommentarer är värdefulla!

Är detta en seriös uppgift?

Posted on by
9

Livet som lärarutbildare är skiftande. En stor del av tiden går ut på att klargöra mål och examinationsformer. Vi lägger ner massor av energi på att förklara vad som är obligatoriskt och vilka kriterier det är som gäller vid bedömning.

Jag har en (inte så hemlig) dröm om att undervisningen skulle styras mer av lust och nyfikenhet. Tillsammans skulle lärare och studenter närma sig ett område och ställa utmanande frågor som kanske kunde göra skolan till en bättre plats.

Denna vecka arbetar studenterna med att skriva reportage under handledning av Tidningen i skolan. Tanken är att de ska få upplevelser som vi bearbetar i  kursen som handlar om de svåra begreppen lek, kultur och kommunikation. Samtidigt tränar vi  en annan skrivform än den vetenskapliga och diskuterar  medias roll i samhället. Jo – det finns en baktanke om att arbeta med skoltidning eller skolblogg i framtiden också.

Men, men, men – det finns inga kriterier för bedömning av resultatet och det står inte i kursguiden att momentet är obligatoriskt eller examinerande. Jag tror att utmaningen blir större när studenterna inser att de skriver en text som många kommer läsa och försöker tona ner lärarbedömningens betydelse. De förväntas tänka själv och hitta sina egna drivkrafter.

Jag får ett telefonsamtal från en student som sätter myror i huvudet på mig

S: Är detta en seriös uppgift?

M: Jo det tänker jag att det är…

S: Jag menar – är den riktigt seriös?

M: Jo – jag är väldigt seriös och tror ni kan lära er mycket…

S: Jamen är det säkert att den är seriös?

M: Jag vet inte hur seriös du är…

S: Vad vill ni att vi ska lära oss?

M: Jag känner ju inte dig så jag har svårt att tala om exakt vad du vill eller behöver lära dig – men jag tror att du kan göra nyttiga erfarenheter under veckan…

Till sist kryper det fram att studenten vill veta om uppgiften är obligatorisk och hur jag tänker belöna de duktiga och straffa dem som slarvar. Jag förklarar att detta kallas undervisning eller lärandetillfälle och att kursens examinerande moment finns beskrivna i kursguiden.

I luren hör jag en besviken suck som jag har svårt att tolka – tänk om studenten har ansträngt sig i onödan?

escher

Jag har generat mig…

Posted on by
2

trad…försatt mig i prekära situationer. Och sällan eller aldrig satt hälsan i främsta rummet.

Ofta har det skett utifrån ett kalkylerat risktagande där jag har försökt väga fördelarna med ett mer personligt förhållningssätt gentemot vinsterna i en striktare mer tjänstemannamässig neutral lärarroll.

Nu står terminen och väger. På fredag lämnas examinationena in.  Då förväntas jag vara den objektive kriterieryttaren som bedömer alla arbeten utifrån upphöjd visdom. Samtidigt startar en kurs vars grundton handlar om lek, kultur och kommunikation.

Jag gör som alla riktiga män – citerar Gudfadern:

– I´ve tried to move out… but it pulled me back!

Frågan är vilken kraft som är starkast? Ordningssamhet, tydlighet och räta linjer eller de mer hotfulla kaotiska känslorna kring lek och lustfyllt lärande?

Jag, som lovat att avstå från alla pekoralistiska naturromantiska metaforer, känner valfrändskap (se där ett annat intressant ord) med den angripna bokstammen.

Antagligen är de små utväxterna ofarliga och kan till och med vara dekorativa. Den pampiga bokskogen är imponerande och vacker i lövsprickningstider – men underligt mörk och livlös på marken under sommaren. För den som inte varit i en riktigt skog är det lätt att förväxla en skånsk bokskog med vildvuxen natur. Jag ser det nog mer som ett uttryck för människans kortsiktiga triumf. Vi lyckas tillfälligt skapa en illusion av ordning.

Om kultur är “odling” så är detta kultur. Jag tänker nog att kulturbegreppet har andra mer vildvuxna dimensioner. Det verkligt spännande händer under ytan.

Det ska böjas i tid

Posted on by
1

bojlig

Idag pustar jag ut efter examination av fem examensarbeten som jag varit handledare för. Det är en komplicerad roll och risken är stor  att en ambitiös och orutinerad  handledare tar över det som skulle vara studentens projekt. Baksidan är naturligtvis de skuldkänslor som kommer när resultatet inte blir så bra som handledaren tänkt sig. Lockelsen att överhandleda och oron för att studenterna ska bli underkända gör handledaren sårbar från många håll.

Det finns ett  allvar i vetenskapligheten som lockar mig. Samtidigt är studenterna ofta upptagna av att förhålla sig till mallar och mer eller mindre uttalade kravlistor på vad som måste finnas med under rubrikerna: bakgrund, metod, genomförande, resultat, analys, diskussion o.s.v.

Mellan formaliadiskussionerna lyckades vi även beröra några viktiga frågor vid slutseminariet. I bästa fall kan ett examensarbete vara en värdig slutpunkt för 3,5 år  av kvalificerade studier. I värsta fall är det tio veckors fostran in i osjälvständighet och lydnad.

Hållbarhet som skämt?

Posted on by
2

hallbar

Tomas Kroksmark fortsätter sin skoningslösa granskning av Lärarutbildningsutredningen

Det är givetvis möjligt att uppfatta namnet på utredningen på så vis att utredaren blinkar lite åt oss som läser. Men i sammanhang som dessa är det äventyrligt eftersom det kan finnas sådana som jag som i sammanhang som detta inte har lust att uppfatta den typen av skämt eller ironier.

En dag kanske Björklund & co upptäcker att de tankar som bär upp utredningen är betydligt mindre hållbara än de jordbruksredskap jag fotograferade under morgonens promenad.

hallbar2

Och tyvärr mindre användbara.

h4

Och mindre hederliga.

h5


Pygotskij och Viaget

Posted on by
10

Jag handleder examensarbeten och ett grundläggande problem är kravet på teorianknytning. Studenterna förväntas  förklara skillnaderna mellan olika pedagogiska filosofier och det är en otacksam uppgift. Ofta blir det  ytligt och slagordsmässigt.

Vygotskij är trevlig för han tror på samarbete, fantasi och att vuxna kan dela med sig av sina erfarenheter i nån konstig zon.

Piaget är omodern för han menar att kunskapsutvecklingen är individuell och sker i stadier.

Skinner är helt omöjlig eftersom han menar att straff och belöning är effektiva metoder.

Freud är obehaglig och sexfixerad.

Bristen på sammanhang  och djup i kunskaperna faller delvis tillbaka på oss lärarutbildare. Men i jämförelse med Lärarutbildningsutredningen HUT:s text framstår dessa examensarbeten som små under av ambition och komplexitet.