Jag bläddrar bland gamla veckotidningar på Loppmarknaden i Äsperöd. Bland alla kungabröllop och statsbegravningar sticker ett omslag ut oroväckande:
Category Archives: studentinflytande
“Pedagogerna och demokratin”
Ibland har jag tvivlat på skolans demokratiska värde och det har varit lockande att använda teorier om skolans förtryckande och manipulativa funktion som försvar när besvikelsen har varit för stor. Den uppblåsta retoriken i läroplanerna har gjort mig generad och kontrasten mot vardagens praktik alltför hjärtskärande. Skolan är sorterande, disciplinerande och i bästa fall kvalificerande till en oviss yrkesvärld – men är det verkligen möjligt att se skolan som en plats för bildning, personlighetsutveckling och delaktighet?
Jag träffar Lars Persson som nyligen disputerat med en avhandling med titeln Pedagogerna och demokratin och känner mitt trötta cyniska jag vittra ner. Efter 53 sidor bakgrund är jag nyfiken och brinner av längtan efter att ta del av de lärarröster som bär upp sin syn på demokratiuppdraget.
Följ med mig in i texten – det här behöver jag diskutera!
Rundgång och tomgång i betygsfrågan
Nackdelen med att skriva blogg är att vissa ämnen kommer tillbaka och det är inte säkert att de åldrats i skönhet. För några år sedan föreslog Ilmar Reepalu att Malmös elever skulle betygsätta sina lärare. Debatten var upphetsad och jag som normalt försvarar den kommunala nivån kände marken vibrera under fötterna. (Länk)
Nu är staden klädsamt självkritisk och konstaterar att metoden innebär stora problem.
Och jag är naturligtvis en alltför fin människa till att känna skadeglädje. Ilmar är bättre på hus och pengar än på skolpolitik.
Jag har varit på läger
Ibland tycker jag väldigt mycket om mitt jobb. Tyvärr sammanfaller dessa tillfällena ofta med att jag har gjort någonting ovanligt praktiskt utanför huset.
Dagens äventyr i skogarna norr om Frostavallen är en sådan händelse som får mig att fundera över vad en lärarutbildning egentligen är. På högskolan är rollerna tydliga och utrymmet för förändringar begränsat. Det mesta är ganska förutsägbart: kursplan, undervisning, examination – ibland med försök till annorlunda arbetsformer, men till sist vet de flesta vad det går ut på och vem som behärskar konsten att läsa av lärarnas förväntningar.
I skogen träder andra mönster och individer fram. Vi borde åka på läger oftare – med alla studenter. Det är nyttigt att gå lite lagom vilse tillsammans.
Kanske är detta ett typiskt exempel på “bristande högskolemässighet”?
Skribenter sökes till S.O.S.!
Jag fick ett brev från min gamle chef, den evigt unge Olle Holmberg. Han planerar att tillsammans med ett namnkunnigt gäng (se nedan) starta en nättidning S.O.S. – Skola och Samhälle.
“Ni kan läsa om tidningens policy i bifogad fil. Jag skriver till er därför att jag är på jakt efter yrkesverksamma lärare som skulle vilja och kunna skriva artiklar i S.O.S. Yrkesverksamma lärare är bristvaran bland artikelförfattarna. Ni som har överblick – om ni kommer på några bra namn på kloka lärare kan ni väl skicka namnen (helst med mailadresser) till mig. Ni är självklart välkomna att skriva själva. Och en eller annan klok lärarstudent skulle inte heller sitta fel. Det är rätt bråttom. Den 11 januari måste jag ha bidragen.”
Jag saknar Olle och publicerar glatt hela presentationen – det kan bli riktigt spännande!
S.O.S. skola och samhälle – en nättidning
Malmö högskola kommer att från och med 2010 vara värd för en nystartad nättidning om skola och lärarutbildning i ett samhällsperspektiv. Detta initiativ har direkt att göra med villkoren för dagens offentliga diskussion om skola och lärarutbildning.
Bakgrund
Den nuvarande situationen ger mycket lite utrymme för en fördjupad och kritiskt granskande utbildningsdebatt. Det mesta som sägs i offentligheten handlar om skolans och lärarutbildningens brister. Det är en ensidigt svart bild av tillståndet i den svenska skolan som målats upp: mobbning, brist på ordning, kunskapsfientlighet, sjunkande kunskapsresultat, alltfler elever klarar inte målen, dåliga lärare på grund av en otillräcklig lärarutbildning. Beskrivningarna vilar ofta på statistiska uppgifter som är mer eller mindre feltolkade eller som inte sätts in i något samhälleligt sammanhang.
Mycket av debatten är partipolitiserad på ett sådant sätt att det varit svårt att nå fram i offentligheten med avvikande åsikter och alternativa bilder av skolan. Även de skribenter som normalt deltar i en kritisk kultur- och samhällsdebatt har varit förvånansvärt ointresserade av att ta skolan som utgångspunkt för diskussioner om samhälle och framtid. Det är ytterst olyckligt om det offentliga samtalet om skolan är alltför ensidigt, inte sätter in diskussionen i större sociala sammanhang och inte vilar på några idéer om vilken roll skolan bör spela för elevernas bildning och utbildning.
Skola och samhälle har i offentligheten glidit isär. Också i de positiva bilderna av barns och ungdomars utbildning framställs den ”goda skolan” som vore den en ö utan förbindelse med det samhälleliga fastlandet. Skolan diskuteras inte längre som ett samhällsbyggande projekt och som ett nav i samhällsutvecklingen. Det mesta handlar om hur individer ska kunna samla tillräckligt många poäng i meritportföljen.
Eftersom både problem och lösningar alltför ofta betraktas som givna i den offentliga debatten om skola och lärarutbildning är det mediala intresset för fördjupning och problematisering svagt. Den diskussionen förs idag någon annanstans än i media. Den förs mellan lärare som varje dag ställs inför nya problem i en skola som finns mitt i ett samhälle som genomgår genomgripande förändringar. Den förs mellan forskare som uppmärksammar och försöker förstå utbildningsproblem av skilda slag. Men den diskussionen når sällan ut i det offentliga samtalet.
Om avståndet mellan de diskussioner som finns i skolan och bland forskare å ena sidan och mediebilden å den andra fortsätter att växa kommer främlingskänslan hos dem som arbetar i och med skolan att öka. Men risken för att träffsäkerheten i de politiska besluten minskar är också stor. Detta gäller i särskilt hög grad om de som dagligen möter barn och unga och genom dem får en direktkontakt med morgondagens frågor och fenomen, inte är med och formulerar de problem som skolpolitiken måste ta itu med.
Om samhällsdebatten ignorerar skolan och aldrig på allvar tränger in i dess problem kan de övergripande samhälleliga beslut som tas förvärra problemen istället för att lösa dem. Vi behöver en bred kritisk debatt om skola och utbildning som utgår från dagens och morgondagens samhälle och som bygger på praktisk erfarenhet och forskning.
Den nuvarande situationen är med andra ord ett allvarligt demokratiskt problem. Den är förödande för det kritiska tänkandet, den urholkar det demokratiska samtalet och som en följd får skolan svårt att hantera sina problem och kriser. Allt intellektuellt liv liksom all verklig demokrati förutsätter en öppen debatt.
Nätet ger nya möjligheter
Vi planerar alltså en webbsida där alla ska vara välkomna att skriva artiklar som fördjupar och breddar diskussionen om skola, lärarutbildning och samhälle, en webbsida som inte ska kunna definieras partipolitiskt. Den ska vara öppen för alla och det enda kravet på det som skrivs är att det på allvar försöker komma under ytan, schablonerna, det gängse talet.
Enskilda personer har bloggar med inriktning på utbildningsfrågor. Men på sådana bloggar är det är oftast en persons åsikter som torgförs. Den webbplats vi vill arbeta med ska befolkas av många. Den har en högskola som värd. Att en högskola på det här sättet tar ansvar för att det finns en kritisk offentlighet, när det gäller viktiga samhällsfrågor som skola och lärarutbildning, borgar för kvalitet och saklighet. Ett sådant engagemang kan också ses som naturligt med utgångspunkt från grundläggande akademiska kunskapsvärden.
Initiativtagare
De personer som tagit initiativ till denna satsning på en kritisk utbildningsdebatt på nätet är Ingrid Carlgren, professor i pedagogik vid Stockholms universitet, Solweig Eklund, tidigare vice ordförande i Lärarförbundet, Olle Holmberg, tidigare chef för lärarutbildningen vid Malmö högskola, Sven-Eric Liedman, professor i idé- och lärdomshistoria, Jan Thavenius, professor i litteraturvetenskap.
Kontakt (idéer, synpunkter, texter): olle.holmberg(snabel-a)telia.com
Man skulle lugnt kunna säga att:
– DET VAR PÅ TIDEN!
Var diskuterar lärare elevinflytande?
Jag fick mail från studenter och tänker be läsare om tips:
Vi håller på med vårt examensarbete. Vi gör en diskursanalys av hur skolans olika aktörer pratar om elevinflytande. Vi har i första hand valt att inte göra intervjuer utan vi vill hitta vår empiri på internet och i dokument.
Nu har vi stött på patrull när det gäller lärares utsagor. Du som diskuterar skolfrågor på nätet (i alla fall i bloggform) kanske känner till något forum för lärare på internet. Vi letar och letar men hittar inget.
Studenterna (och jag) är tacksamma om ni har tips på något ställe där frågorna diskuteras. Eller ligger det mesta på en kommunintern nivå?
Att “förstå” lärarutbildning
Ibland går jag över till andra sidan hamnbassängen och betraktar det hus som kallas Orkanen. På översta våningen lyser biblioteket. Där förkroppsligas visionen om högskolan som en öppen plats för bildning och möten.
Jag ser musik-, drama-, slöjd- och bildsalar på tredje och fjärde våningen ligga ömkligt underutnyttjade . När huset planerades var estetiska uttrycksformer modernt. Nu är det LÄSA-SKRIVA-RÄKNA som gäller och lokalbokningen brottas med de svårutnyttjade salarna.
Jag ser en underdimensionerad idrottshall som tvingar de blivande idrottslärarna att flacka över staden i sin jakt på användningsbara lokaler.
Jag ser tomma kemi- och fysiksalar som dimensionerats efter skolans behov av lärare med inriktning mot naturvetenskap.
Jag ser min egen arbetsplats i ett litet kontorslandskap. Den storslagna utsikten och närheten till arbetskamrater kompenserar inte bristen på spontana möten med studenter. Vi har byggt in ett avstånd mellan studenter och lärare.
Jag inser att den här texten inte lever upp till sin pretentiösa rubrik. Någon har klassificerat människans möten med omgivningen i olika kvalitativa nivåer
- Att uppleva med sinnena
- Att erfara och tolka med hjälp av tidigare kunskaper
- Att beskriva
- Att analysera
- Att reflektera över
På en avlägsen upphöjd nivå kanske det är möjligt att dessutom ”förstå” lärarutbildning. Jag är antagligen alldeles för inblandad och just nu är jag nöjd om huset står kvar på morgonen. På bilden ser det mer ut som skepp på väg att lägga ut.
Jag läser om studenter som demonstrerar mot det låga antalet undervisningstimmar vid a-n-d-r-a delar av Malmö högskola. Det är en ganska hård ton i kommentarerna och jag blir först glad över att kritiken inte riktas direkt mot Lärarutbildningen. Sedan funderar jag vidare över lärarstudenternas extremt låga engagemang i demokratiprocesser som t.ex. kårpolitik.
Då är det möjligt att tolka tystnaden som något betydligt mer oroande.
Länk till Sydsvenskan.
Elevinflytande – uhu?
Skolinspektionen anmärker på elevinflytandet i 18 av 21 skolor i Malmös omkrets. Jag jämför den blygsamma notisen med de krigsrubriker som kvällstidningarna brukar använda för att blåsa upp tveksam betygsstatistik.
Frågan är kanske vad det är barnen förväntas bestämma över i en skola som är detaljstyrd av skollag, läroplan, kursplan, kommunal skolplan, lokal arbetsplan, IUP och föräldraråd? Underst i denna massiva överbyggnad är det meningen att rektor ska se till att eleverna upplever någon form av delaktighet och inflytande.
Jag anar att Skolinspektionen inte vill befatta sig med sådana här komplicerade frågor. Det är lättare att peka finger åt de syndare som inte lyckas skapa en illusion av demokrati.
Verklig delaktighet uppstår när lärare får och vågar lyssna på barn som vet vad de vill och kan uttrycka det.
Kanske måste vi då ompröva den sofistikerade fjärrstyrning av undervisningen som nationella prov utgör.
Om att elda magnesiumband
Jag åker runt på VFT-besök och det är ganska ansträngande att vara stöttande och bedömande mentor samtidigt. Betygsättning är en grannlaga uppgift och kriterierna för termin sju krävande på många plan.
För VG efter den avslutande kursen med vft på avancerad nivå ska studenten
• kritiskt värderande och med beaktande av olika perspektiv på lärande och undervisning kunna reflektera över sin praktik och sitt läraruppdrag i förhållande till lärandeteori samt kunna tvärdera sin verksamhet/undervisning och formulera kvalificerade slutsatser med skolutvecklande arbete som tydligt mål.
Vi diskuterar vad som krävs av studenten i fråga om att kunna knyta sin undervisning till undervisningsmål och betygskriterier. De duktiga studenterna fattar snabbt poängen och rabblar kursplaner och lokala arbetsplaner. Allt ska relateras till mål och allt ska kopplas till teorier om lärande.
Samtidigt vet jag att det barnen minns bäst av dagen är det bländande skenet från brinnande magnesiumband. Jag undrar om det fortfarande går att köpa?
Förtroende och taggtråd
Jag försöker hitta ett lugn efter de senaste dagarnas upphetsade diskussioner om varsel, turordningar, kompetensväxlingar och besparingar. Många är ledsna och upprörda . Vi som klarade oss den här gången andas ut i naiv lättnad. Kanske är det så att de nya regeringsmiljonerna enbart fördröjer den påbörjade förändringen av Lärarutbildningen?
Vi har i alla fall fått lite tid på oss och jag tänker använda den till att driva kvalitetsfrågan politiskt. Idag är enigheten över partigränserna obegripligt stor – var finns sprickorna i muren?
Akademiseringen av lärarutbildningen framställer sig gärna som en naturlig, objektiv, neutral obestridbar kraft. Det viktigaste och mest förbjudna fältet återstår att beforska:
– Var finns den forskning som bevisar att disputerade lärare höjer kvaliteten på lärarutbildningen?










