Den nya attraktiva lärarutbildningen?

 - Förverkliga dina drömmar som lärare!

- Förverkliga dina drömmar som lärare!

Till hösten startar en ny lärarutbildning och det finns stora förväntningar på att den ska bli bättre än den förra. Genom höga krav  och god kvalitet ska statusen öka.

Kanske kan 19 miljoner kronor till en reklamkampanj hjälpa till att öka söktrycket?

Länk

Kampanjen riktar sig till “högpresterande”. Jag hade gärna sett att det fanns ett genusperspektiv och att myndigheterna följde upp talet om jämn könsfördelning med kraftfulla åtgärder.

Man ska bli lärare

Jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är kanske lite cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk, jag är inte cynisk…

Tar skolan vara på barns kreativitet?

Jag ser en underbar film om några killar i Snårestad som har byggt en trädkoja på 400 kvadratmeter med tillhörande bunker.

Länk till film, Killarnas hemsida

De har hållit på i tio år och jag funderar över hur många läroplansmål de har avverkat under tiden.

Jag önskar att skolan skulle kunna erbjuda liknande utmaningar till alla barn. Det kallas informellt lärande.

Spelet om lärarutbildningarna

Majken Humle sammanfattar de sorglustiga turerna kring den nya lärarutbildningen och beskeden om vilka lärosäten som inte beviljats examensrättigheter (Länk)

Vad var det egentligen som hände när lärarutbildningen annekterades av Stockholms universitet?

Institutionsstrukturen slås nu åter sönder i januari 2011. Ett vackert, funktionellt och för ändamålet nyskapat campus ska utrymmas. Flytten går mot Frescati, Stockholms universitets område. Men det här handlar om annat än en lokalflytt och ett investerat kapital i ett campusområde. Den kunskap och erfarenhet som fanns inom lärarutbildningen har inte tagits tillvara. I stället användes den urgamla härskartekniken Historien – Börjar – Med – Mig. Universitet hade inte förmågan eller viljan att forma en organisation som i bästa mån skulle passa en yrkesutbildning. Tvärtom stuvades professionsutbildningen in i universitetets strukturella villkor och detta bryter sönder en sammanhållen utbildning. Den söndras och splittras, liksom den kunskap och erfarenhet som fanns samlad.

Jag gissar att detta mönster inte är helt olikt Umeå som också förlorar sina examensrättigheter. Något borde vi kunna lära oss av det här – kanske att det finns ett värde i att behålla lärarutbildning som samlad organisation.

Och att inte låta DN:s ledarsida sköta dagordningen.

 - Jag tar vad jag vill ha!

- Jag tar vad jag vill ha!

Lögnmaskinen DN

Skolverket reagerar mot Hans Bergströms sätt att tolka PISA-undersökningen:

Från Skolverkets hemsida

Felaktiga påståenden om PISA

I DN 2010-12-15 kommenterar Hans Bergström resultaten från PISA 2009. Eftersom artikeln innehåller flera felaktiga påståenden om Skolverkets rapportering och slutsatser finns det skäl att kommentera den. DN har dock nekat att ta in Skolverkets replik. Därför publiceras den på Skolverket.se. Det är viktigt att debatten om skolan baseras på så god kunskap och empiri som möjligt, och inte på föreställningar och missförstånd.

DN har en lång historia av att bedriva ideologiserad skolpolitik och ledarsidan var den givna basen för Jan Björklunds svartmålning under tiden fram till makttillträdet.

Nej – det handlar inte om medkänsla

Anna Larsson skriver en krönika som utvecklar revanschismen som princip för jämställdhetsarbete.

Nej jag tycker inte synd om killarna

Jag känner igen resonemanget och aktar mig numera väldigt noga för att hamna i den gamla striden om “vem det är mest synd om”.

Det handlar om skolans innehåll, organisation och kultur. Idag skapar den orättvisor och gynnar vissa grupper.

Innerst inne vet nog Anna Larsson det.

Jag arbetar inte med jämställdhet på högskolan för att det är synd om killarna som avbryter sina lärarstudier. Just nu handlar det om att försöka förstå varför det inte känner sig välkomna.

Vem leder vem?

Vem leder vem?

 

Klockorna klämtar för friskolornas frihet?

Emma Leijnse (Länk) summerar läget inför stundande förhandlingar i friskolefrågan:

Men en högre ribba för vinstutdelning är inte det sista krav som friskolorna kan vänta sig de kommande åren. De kommer antagligen också att vara tvungna att bli mer öppna om sin verksamhet.

För medan kommunala skolor idag lyder under offentlighetsprincipen, som gör att allt från budgetar till betyg är offentligt för alla, så lyder friskolorna under aktiebolagslagen som inte på långt när kräver samma öppenhet. Betyg och nationella prov är bara två exempel på sådant som en friskola idag varken behöver spara eller redovisa offentligt.

Den personal som jobbar på en friskola är inte heller skyddade av meddelarfriheten, som ska garantera anonymitet för den som slår larm om missförhållanden på arbetsplatsen.

– Jan Björklund har som ambition att i högre grad jämställa skolorna när det gäller offentlighet, sekretess och meddelarskydd, säger Bertil Östberg på utbildningsdepartementet.

Så förhandlingarna på måndag lär inte bli de sista. Tyglarna för friskolorna ska kortas än mer i framtiden.

Frågan är om friskolorna repar sig från de här attackerna mot deras frihet?

Vem får Ukrainas frihetsorden?

Vem får Ukrainas frihetsorden?

Sprickorna i muren – Finland igen

Glöm inte det höga priset för finländska skolans resultatinriktning – skolskjutningar och utslagning, varnar Fredrika Åkerö, ordförande för Svenska Folkpartiets ungdomsförbund (i Expressen)

Heidi Avellan:

Det finns med all säkerhet mycket att göra på skolans område. Det finns definitivt grundkunskaper, kalla det gärna allmänbildning, som alla behöver med sig ut i samhället. Det finns skäl att se över den svenska pedagogiken och skolpolitiken när både goda och svagare elever presterar sämre. Det finns skäl att diskutera bristen på arbetsro i klassen.

Men för den skull behöver inte den finländska skolan eller den alternativlösa skolan förhärligas reservationslöst.

Barnet riskerar strax att åka ut med badvattnet.

Länk

Under tiden ropar forskarna i öknen. Newsmill

Jag säger som Rod Stewart:

I Don’t Want To Talk About It

Resultatet från PISA:s senaste undersökning om elevernas skolresultat publiceras. Det värsta är att svaga grupper halkar efter. Sverige är inte längre ett land med stor social rörlighet.

Jag skyller på friskolorna.

Länk till skolverket

Christermagister

Finländskt praktflum

Jag städar skrivbordet och hittar ett halvläst nummer av pedagogiska magasinet. Den finländske hjärnforskaren Matti Bergström beskriver baksidan av katederundervisning och plötsligt blir jag en aning mindre trött på tjatet om Finlands fantastiska utbildningssystem och exempellösa framgångar i PISA-mätningar. Det finns sprickor i muren. Länk

Detta betyder att nutidens västerländska kunskapsskola, där målet är att ge barnen största möjliga mängd fakta, måste byta inriktning. Vi lever i en ”informationsålder”, men borde vara på väg mot en ”värdeålder”, eftersom ett urval av värderingar blir det viktigaste även för barn. Därför måste vi bort från en skola med katederundervisning, där eleverna inte får reflektera över vad de tycker om undervisningen. Våra barn tycker inte om kunskapsskolan utan trivs vid sina datorer, där de fritt får välja den kunskap och de värden de vill. Och till slut väljer de alltid rätt! På detta sätt räddar de oss från att bli ”värdeinvalider”, en utbredd social sjukdom som är ödesdiger för mänskligheten.

Jag funderar på att hitta på någon form av omröstning men kommer inte på någon bra och nyanserad fråga. Det är nog bäst att lämna ett öppet svarsalternativ här!

Dagens dos av matematikoptimism!

Vi avslutar kursen om entreprenöriellt lärande och samtalet ramlar in på matematikämnet. En kursdeltagare menar att just de lärarna är mer fokuserade vid bok , prov och betyg än andra och att det därför skulle vara svårare att arbeta tematiskt tillsammans med dem?

Jag redogör för svårigheterna att locka studenter till matematiklärarutbildning och vi muttrar maktlöst. Hur ska vi göra ämnet attraktivt?

Hans Rosling visar att matematik är ett sätt att göra världen begriplig.

Frågan är om det går att beskriva olika lärargrupper status på ett meningsfullt sätt?