Jag samlar material till en föreläsning om sociala medier i skolan.
Märks det att jag är svag för alliterationer?
Det här får jag inte glömma:
Eller detta:
eller detta!
https://twitter.com/#!/kalexanderson/status/195127537356128257
Not surprisingly, play was a major source of joy in the classroom Rantala and Määttä observed (even when that play was not exactly what a teacher would wish: the researchers’ video camera caught one student fashioning a gun out of an environmental-studies handout). “Play is the child’s way of seeking pleasure,” the authors write, and it is a learning activity in itself; it shouldn’t be viewed as “a Trojan horse” in which to smuggle in academic lessons. Lastly, sharing and collaborating with other students is a great source of joy. One of the authors’ videotapes shows a student reacting with pleasure when a classmate, Paavo, says, “You are so good at making those dolls!” The researchers conclude: “Joy experienced together, and shared, adds up to even more joy.”
Finland leads the world in its scores on international tests, and the country has become an educational model for many in the U.S. Rantala and Määttä’s paper is a welcome reminder that academic excellence can coexist with delight.
Låt oss inspireras!
Jag diskuterar förväntningarnas betydelse med en kollega. Vi är inte överens. Är det rimligt att kräva av lärare att de verkligen i djupet av sitt hjärta ska tro på möjligheten att alla uppnår målen? Min tes är att vi göder en dubbelmoral om vi bedömer lärarna utifrån deras trosvisshet. Alternativet är att urvattna ordet förväntan och se det som en form av metodisk allmän uppmuntrande attityd. Då tappar språket en viktig dimension – autenticitet.
Barn och lärare har rätt att misslyckas. För båda parter gör det ont och konsekvenserna är antagligen allvarligare för barnen ön för läraren. Men vi kan bara göra så gott vi kan.
Och lite till.
Vissa saker är svåra att förklara. Twitter är ungefär lika komplicerat att förstå som livet. Du väljer vem du vill följa, vem du vill blockera, vilka samtal du vill delta i, vilka listor du skapar och vilka hashtaggar du skapar. De som uttalar sig tvärsäkert om hur Twitter egentligen är har antagligen inte provat själva. Du måste utforska fenomenet på dina egna villkor – gärna tillsammans med erfarna personer med någorlunda gemensamma intressen.
Jag rekommenderar #skolchatt som är ett vattenhål i den ofta påfrestande och fyrkantiga skoldebatten. Torsdagar 20-21. Det är rörigt och irriterande med många parallella samtal – sällan ointressant.
Landets högskolor håller andan. Preliminär statistik sipprar ut och skapar starka reaktioner.
Woooooha! Det finns lediga platser på en del program. Sök här!
Jag läser igenom SKL:s undersökning och undrar vad det är man mäter?
Fråga 1: Jag känner mig trygg i skolan
Fråga 2: Skolarbetet gör mig så nyfiken att jag får lust att lära mig mer
Fråga 3: Lärarna i min skola tar hänsyn till elevernas åsikter
Fråga 4: Jag vet vad jag ska kunna för att nå målen i de olika ämnena
Fråga 5: Lärarna i min skola hjälper mig i skolarbetet om jag behöver det
Fråga 6: Jag får veta hur det går för mig i skolarbetet
Fråga 7: Mina lärare förväntar sig att jag ska nå målen i alla ämnen
Jag är osäker på att det är meningsfullt att mäta barnens uppfattningar om lärares förväntningar?
Jag misstänker att SKL:s undersökning om barns trivsel i skolan kommer att bemötas med misstänksamhet av dem som fokuserar på mätbara resultat.
Jag är nästan lika säker på att Jan Björklunds önskemål om betyg i årskkurs fyra kommer att mötas av jubel från samma grupper..
Länk till DN.
Lärarnas tidning
Varför upplever jag skoldebatten som förutsägbar?
Uppdatering:
https://twitter.com/magnusmorck/status/191255646157553665
Det första steget är kanske att fundera över vad som har gått sönder?
“Taking a cue from Ghandi, we need to be the change that we want to see in education. As educators we are faced with two choices, either fall in line with educational reforms dictated by individuals and special interest groups who do not and have not worked in schools, or carve out our own paths that are in the best interests of our students.
Change in education is often viewed as a long, difficult, drawn-out process with the end result not being sustainable. Yes, change can be difficult, but if we are to truly transform how we teach and students learn then we must be willing to work together while acknowledging that this process will be fraught with obstacles. As we have moved from change to transformation at New Milford High School, I have found the following elements to be integral to success of many of our current initiatives. They include the following:
1. Modeling
2. Empowering staff through autonomy.
3. Shift from buy-in to embracement
4. Flexibility
5. Support (resources, professional development)
6. Shared decision-making
7. Encouraging risk-raking
8. Eliminating the fear of failure.
9. Positive reinforcement.”
Hur skapar vi en utbildning som uppmuntrar studenterna att utnyttja varandra? Idag har vi en digital lärplattform som är byggd för kontroll och administration av inlämningsuppgifter. Frågan är om det räcker för att möta framtidens krav på interaktion? Hur skulle jag reagera på att bli intvingad i ett system där lärarna kan se allt jag gör? Där strukturen inte är byggd för att underlätta kommunikation mellan studenterna?
The absence of APIs from a lot of education applications, I’d argue, is a good indication that we’re still dealing in many cases with pre-Web era technologies (or at least a pre-Web era mindframe). Student information systems. Learning management systems. Educational software for your desktop computer. All pre-Web. And even newer versions of these older systems often carry forward this legacy of a world without Web (or hell, even Internet) connectivity.
APIs played a crucial part in the explosion of Web technologies. E-commerce. Social networking. Cloud computing. Now mobile computing. All facilitated by APIs. APIs have enabled companies like Facebook, Google, Amazon, and Twitter to become platforms, allowing other developers to build on top of them.
Det här måste vi diskutera på högskolan innan vi köper en ny lärplattform. Ni vet väl att de är pedagogikens Hotel California? (vad tänker jag på?)
Det är länge sedan hade en intensiv spelperiod. En förklaring är att jag inte litar på min förmåga att avgränsa mig.
Jag tror det handlar om att jag försöker se livet som ett spel. En kombination av lek och allvar. Ibland är målet viktigt – oftast är själva spelandet mer betydelsefullt.
Detta inlägg handlar inte om spelifieringen av skolan. Tror jag.
Tysta tankar 