Den här texten hyllas inom sociala medier.
Jag är inte lika imponerad och igår gick diskussionen het på Twitter.
https://twitter.com/dtdolan/status/240932208259506177
Jag är nog lite skadad av en miljö där kunskapsbegreppet ständigt diskuteras och där vi undviker att tala om förmedling. Till sist blir det politik.
Inte oväntat dök Zoran upp och hyllade texten. Allt som andas kritik mot skolan gör honom glad. (Det är nog kommunaliseringens fel?)
https://twitter.com/zoranalagic/status/240919271079833600
Jag skulle gärna se en skoldebatten som närmar sig det komplexa kunskapsbegreppet utifrån utredningen Skola för bildning 1992. Idag tycks frågan vara omodern och beskyllningar om hårklyveri tycker jag är olustiga.
Jenny Maria skriver ett debattinlägg – det är rimligt att diskutera innebörden av slutklämmen:
Kritiskt tänkande utan kunskaper är i bästa fall meningslöst och i värsta fall farligt. Vi måste börja intressera oss för hästen och påintellektualisera skolan igen.
Varje gång man argumenterar för kunskap så invänder några att det är mossigt och nu är det framtid och marknadsanpassning som gäller. Men medan teknologi och entreprenöriellt lärande blir omodernt snabbt, blir riktigt god läsförståelse det aldrig.
Kunskapen bör ges med god vilja och som en frikostig gåva till alla individer i varje uppväxande generation. Att se utbildning som en arena för kortsiktiga, politiska och kapitalistiska styrmedel är egocentriskt.
Det fria samhällets attityd borde vara: varsågod unga människa, ta all vår kunskap och låt oss se vad du kan göra av den!
Fokus ska ligga på att överföra hardcore-kunskaper, inte på att begära kreativitet – så låter vi hästen dra oss mot en bättre skola.














Debattledare är Emma Leijnse. Den som läser