Ane Kierkegaard beskriver studenter så här:
Många behöver intravenös förmedling av information, till och med teskedsformatet blir dem övermäktigt.
Jag menar att vi som arbetar med högre utbildning bör vara försiktiga med de här generella beskrivningarna av studenterna. I det här fallet har lektorn låtit sig ryckas med av sin egen retorik. Påståendet lät nog bättre inne i huvudet.
Teknik tycks fortfarande vara en fråga om pengar.
Jag gillar engagerade föräldrar.
Intressant på många plan.
Idag skriver jag i Sydsvenskan om män i förskolan utifrån den danska storfilmen Jakten.
Det kommer nog att dyka upp en länk under dagen.
Filmen recenseras av Göran Sommardal i Kulturradion. Det känns som om han ställer orimliga krav – en melodram är till karaktär förutsägbar och manipulativ.
Michael Tapper skriver en hårt politiserad presentation och lyckas göra filmen till någon form av antifeministisk propaganda för gemytlig danskhet.
Jag är berörd av filmen och vill gärna diskutera innehållet.
Undrar om det är fler som twittrar här?
“I think in Sweden you believe officially in the value of democracy…”
Hörde jag en ironisk underton?
“Det finns idag inga teorier som inte är relationella”
Pramling citerar Ken Robinson “Vi utbildar barn för ett samhälle vi inte vet något om”.
Efter paus rullar det vidare med Johan Dahlbeck:
Hur bör jag leva – vad är min kropp kapabel till?
Nietzsche och Deleuze….
Många tröttnar. Jag undviker skuldmedvetet studenternas frågor. I längden tär det på arbetsglädjen att inte förstå det system jag borde kunna försvara.
Vi undervisar om läraryrkets etik. Jag tröstar mig med bilder och citat.
