Vi besöker Geffrye museum i Hoxton. Utställningarna bygger på medelklassens hem genom tiderna.
Barnen är väl synliga i konstverken.
Tyngdpunkten ligger på omsorgsfullt rekonstruerade miljöer från olika tidpunkter. Ett viktigt budskap är de internationella influenserna. Museet är fritt från nationalism.
Till sist hänger frågan om medelklassen kvar. Jag misstänker att livet ofta pågick utanför hemmen – bortom det väluppfostrade.
Idag börjar fortsättningen på serien. Jag hör till dem som inte blir provocerad av titeln. Min telefon försöker ändra till “skidskola”. Det retar mig.
Det ska bli spännande att följa debatten. Jag hoppas på ett nytt tonläge – mindre låst och mer nyfiket. De gamla positionerna och förenklingarna känns oändligt passerade.
Jag ramlar in i radioföljetongen om två bortglömda konstnärsöden och googlar efter målningar som kan fylla ut orden. Fredrik Sjöberg läser sin egen berättelse.
En värld av konst från mellankrigstiden öppnar sig. Ernst Neuschull är en ny bekantskap.
In 1932 Neuschul became Professor of Fine Arts at Berlin’s Academy of Fine Art and was also elected chairman of the Novembergruppe. In 1933 however, an exhibition of his paintings was closed down by the Nazis. Because of his Jewish birth and radical political opinions Neuschul also lost his teaching post and in March 1933 he returned to Aussig accompanied by his wife Christl. In 1935 Neuschul was invited to exhibit and work in the Soviet Union, painting portraits of steelworkers and revolutionary figures and even gaining a double portrait commission of Stalin and Dimitroff. In 1937 however several of Neuschul’s paintings on exhibition in Aussig were vandalised and disfigured with swastikas, a grim foretaste of what awaited him and his family if they remained.
Neuschul, his wife and child eventually escaped the Nazis on the last train out of Czechoslovakia, eventually arriving in London in 1939. In 1959, a one-man exhibition was held at the Betzalel National Museum in Jerusalem and in 1966 a major retrospective exhibition in Berlin with the title ‘From the New Objectivity to the New Non-Objectivity’. He died in London in 1968.
Jag kör bil till Tomelilla lyssnar på klassisk radioteater om ett aktuellt ämne. Hur ska vi vårda sommaren och vår oskuldsfullhet?
Nej, det är ingen bra pjäs. Blandningen av spex och politisk allegori funkar dåligt. Replikerna ekar högstämda och teateraktigt lekfulla.
Jag läser en artikel om författarens situation 1951 och blir gripen av desperationen. Skrivkrampen har drabbat Dagerman och slutet närmar sig.
I husvagnsaffärren möter jag människor som försöker leva ett fritt liv.
Jag försöker samla mig i för terminsstarten. Frågan om kreativitet är viktig. Ibland tvivlar jag på om det är möjligt att arbeta utvecklande i målstyrda organisationer.
Influerad av internationell kreativitetsforskning har hon tagit fram och utgått från olika egenskaper som gynnar elevernas kreativitet i skolan. En kreativ undervisning ska bland annat innehålla flexibilitet, lekfullhet och utmaningar. Men ofta riskerar undervisningen att bli för regel- och resultatstyrd för att eleverna ska kunna utveckla sin kreativitet.
– Ibland är det som att lärare kanske vill ha mer kontroll än vad de behöver ha egentligen, säger Eva Hoff.
Jag vill förstå havet, stranden och principerna för lönesättning. Det går inte så bra.
Det finns anledning att vara försiktig och rykten flyger fort. Jag vill veta mer om mannen och vad han anklagas för, men om det stämmer att han verkligen är utbildad förskollärare innebär det ett bakslag för min tes om att pedofiler inte väljer högskoleutbildning.
Jag brukar läsa den här texten för studenterna. Tove Janson är fantastisk och utvecklingspsykologi blir inte viktigare än så här.
Tysta tankar 