En ny syn på pojkar? – uppdaterad

De senaste åren har pojkarna varit problembärare i svensk skola. De läser inte och om de läser något så läser de fel typ av texter.

Jag ser fram emot en avhandling som utmanar den rådande eländesbeskrivningen.

Tack Katharina och lycka till på disputationen!

Länk till Skolporten

visst

Uppdatering:

Är det OK att pojkarna skriver om hjältar? Här är Katharina befriande tydlig:

IMG_4784.PNG

Ett bristperspektiv dominerar vid bedömningen av pojkars prestationer.

IMG_4785.PNG

Och i avslutningen bränner det till:

Den dolda läroplanens uppfattningar om pojkars skrivprestationer är att pojkar är sämre än de i verkligheten är. Också den offentliga diskussionen gör gällande att pojkar inte når målen i tillräcklig omfattning. Men jag vill göra gällande att pojkar kan skriva texter med välvalda skrivkompetenser men också att pojkar har rätt till undervisning, del av tiden och del av lärares samtalande om elevernas texter. Pojkar behöver undervisning, tillit, samtal och förväntningar. Pojkar och deras texter behöver synliggöras i utbildning av lärare för de yngsta eleverna. Lärarutbildningen ska självklart fokusera skrivundervisningen så att den tillfaller, expanderar och möjliggör även pojkarnas behov.

Jag ser fram emot diskussionen.

En viss känsla av overklighet

Jag läser om översvämning i Malmö och har svårt att föreställa mig omfattningen.

Jag försöker följa med i skoldebatten inför valet och har svårt att se skillnader mellan blocken. De flesta är alldeles för tvärsäkra. Samma regering som vill detaljstyra lärarutbildningen genom att inför graderade betyg på alla VFU-kurser, de talar samtidigt ogenerat om lärares professionalisering.

Jag vill gärna förstå hur motdemonstranterna resonerar men blir alltmer bekymrad. Läser Peter Kadhammars text och får ett visst hopp om framtiden.

Det är fortfarande en gåta för mig att någon vill gå i en demonstration utan organisation eller vakter.

https://twitter.com/intichavezperez/status/505829562199330816

Det rosa träsket

Maria G Francke skriver fint om de nervösa normbrytarnas problematik.

Länk

När Rapport gjorde ett inslag om det senare dök det upp en man i reportaget som var ute och köpte gummistövlar till sin dotter och hon hade särskilt beställt ett par rosa. Nu stod han och grubblade vid skohyllan: hur skulle han förhålla sig till det? Det bar liksom emot att köpa något gulligt rosa till flickan.

Hur balansera mellan att vara korrekt och att tillgodo se barns önskningar? Inte lätt, dessa dagar.

IMG_4093.JPG

Radikalismen var lättare förr.

Läs mer om Sture Johannessons konst.