Att lyssna på Filosofiska rummet och köra bil genom Skåne på en söndagseftermiddag är en njutning. Dagens program handlade om människans förmåga att skapa mening åt sina liv genom att göra berättelser som ger sammanhang och betydelse åt det som skulle kunna beskrivas som meningslöst. Hur vi med ord försöker besvärja den stora förolämpningen – döden.
Peter Gärdenfors beskriver berättelserna som en evolutionär kraft. På ett individuellt plan vinner de personer som har förmåga att hitta på de bästa undanflykterna – på ett kollektivt plan vinner de grupperna som har de kraftfullaste myterna som förklarar varför just de har mycket att vinna på att hålla samman.
Människan tycks vara en varelse som hela tiden söker samband och är ytterst beredvillig att fylla i tomrum i berättelser. Om vi ser en tavla med två främmande människor så är de flesta av oss helt övertygade om att de har en gemensam historia och framtid. Vi står inte ut med slumpen som princip. Allt måste ha en mening – hela tiden.
Se på bilden ovan! Vilken relation har personerna till varandra? Jag har ingen aning men ändå fyllt i alla luckorna för att det ska bli meningsfullt.
Så mitt sommartips är att tanka ner en årgång filosofiskt rum och ladda mp3-spelaren. Podradio är vanebildande. Det är inte lika spännande som Stig Larssons nya bok – men mycket nyttigt för sådana som tvivlar på det goda samtalets kraft.
Frågan är varför jag tycker att de här pojkarna är charmiga och lite gulliga när jag har så svårt för motsvarande gemenskaper i Sverige? Kanske är det den där naiva oskuldsfullheten som rör mig. De är del av världens snabbast växande ekonomi och troligen välutbildade och om de sköter sig kommer de att tillhöra vinnarna i samhället.
De två stora bryggerierna är idag ett och skillnaden mellan det folkliga Tuborg (Vornaer smager en Tuborg best? Vergang!) och det lite finare Carlsberg (Glyptotek och kultursponsring) är idag borta. Ändå kan jag inte låta bli att hoppa till när jag tar del av Carlsbergs sommarerbjudande som finns på baksidan av baksidesetiketten. Du måste alltså ta loss den för att kunna ta del av informationen. På sextitalet hade herrtidningarna hemliga sidor som man fick sprätta upp – lite av samma känsla.
En annan besatthet är längtan efter det goda uttalet. Barnspråk ses som något gulligt och ofullkomligt. En defekt som ska tränas bort på vägen in i det anonyma maktspråket. Barn lär sig snabbt att skilja på rätt och fel och att reta varandra för uttalsproblem är ett säkert mobbningstrick.
Jag har varit i Danmark. De har ett annat tidningsklimat och förstasidornas rubriker är ofta hårt vinklade. Men erkänn att ovanstående rubrik är kittlande! (Jag tror att artikeln handlar om misslyckade arbetsmarknadspolitiska åtgärder)
Risken är annars stor att vi utbildar en grupp människor som i likhet med femtitalsidolen Doris Day “blev oskuld vid 20 års ålder”, som Groucho Marx sa.
Tysta tankar 
