Category Archives: Politik

”Det var klantigt, punkt slut”

Posted on by
4

Jag är bekymrad över näringslivets chefer. Inte så mycket över deras girighet och brist på moral – där har jag inga illusioner. Nej för mig handlar det mer om en oro över deras bristande språkkänsla. Svd

Christer Elmehagen berättar nu för SvD Näringsliv att han i december förra året flyttade 33 miljoner kronor från en sparform till en annan i AMF Pension. Därmed slapp han det återtag av pensionspengar som drabbade fler än tre miljoner sparare i bolaget.

Ordet “klantig” betyder för mig att vara lite fumlig och och ouppmärksam – ungefär som farbror Melker i Saltkråkan. Att skjuta svenska folkets förtroende för pensionssparande i sank genom brutal egoism är någonting annat.

Kommer det på provet?

Posted on by
5

Under våren kommer landets tredjeklassare kämpa sig igenom ett ändlöst hav (träsk?) av delprov i matematik och svenska. Ivern att mäta barnens kunskaper i nationella prov riskerar att färga undervisningen mer än vi kanske förstår. Det mätbara blir viktigt – läroplanens mer poetiska formuleringar hånas öppet av utbildningsministern & co.

I England börjar lärarna reagera mot den våg av prov som dränkt landet de senaste åren. Måste vi göra samma misstag? De långsiktiga effekterna av att ersätta inre motivation med yttre kontroll är svåra att mäta – men när jag möter studenter som är mycket intresserade av betygsättning och kriterier undrar jag vad det är för erfarenheter som ligger bakom?

Jag kan också vara onödigt romantisk när det gäller skolans förmåga att skapa meningsfulla lärandesituationer.

ribbstol

Björklunds herostratiska berömmelse

Posted on by
3

Jag har kritiserat utbildningsministerns åsikter och debatteknik – men jämfört med Johan Cronemans krönika i DN har jag nog varit ganska snäll.

Länk

Det var länge sedan man såg en så totalt ointresserad och arrogant politiker i tv. Jan Björklund hånade öppet kritikerna, felciterade medvetet uppropet, tillskrev professor Ekholm åsikter som han inte hade uttryckt (jag har själv läst uppropet, Jan Björklund blåljög ogenerat för tittarna).

Mats Ekholm och hans kolleger oroas av ett samhällsklimat och ett samtalsklimat om barn som blivit allt strängare och onyan­serat; mera straff i skolorna, en ny form av skamvrå. Jan Björklund ville inte ha ett samtal, han ville bara ha ut sitt enkla populistiska budskap till oroliga föräldrar: barn skall ha en fast hand, nu skall det bli ordning på torpet. Han vet att det går hem, skit i pedagogiken.

Och vad värre var: Han verkade helt enkelt inte förstå vad ett intellektuellt samtal som detta skulle kunna ha för nytta. Han förstod över huvud taget inte problemställningen.

Jag tror att Jan Björklunds överlägsna politikerstil har ganska kort bästföredatum i tevemediet. Snart har han kört över en motståndare för mycket – och det kan bli hans fall. Lyssna är inte hans bästa gren.

Croneman liknar Björklund vid Caligula och då inte kejsaren utan Stig Järrels klassiska rollfigur i filmen Hets. Fast det är ju tankeväckande att kejsaren utsåg sin häst till konsul och Björklund valde en viss f.d. högskolekansler till ensamutredare av lärarutbildningens framtid…

Jag tror nog att greken Herostratos är en mer träffande parallell. Han satte eld på tempel för att bli berömd. Men flinade han lika förargligt och högdraget som Björklund?

traktor

Björklund och Lejonborg vilar ut efter att ha “förändrat” skolan.

Rubriker och nyanser

Posted on by
Reply

Sydsvenskan publicerar idag en bra artikel om skolans problem att förstå barn i svårigheter. Efter dödsskjutningarna i Tyskland finns det utrymme på nyhetsplats för sådana här frågor.

Länk

På nätets förstasida finns puffrubriken:
Dödsskjutningar skylls på skolan

Den gör mig djupt olustig. Jakten på syndabockar och ett kollapsat samhälles försök att lägga skulden på skolan (lärarna – lärarutbildningen?) känns som dåliga repriser.

Själva artikeln har en bättre rubrik:
Hatet mot skolan lever ännu kvar

Här möter vi en människa i ett levande porträtt och frågan nyanseras på ett sätt som gör det möjligt att diskutera. Vad är det för krav som fick Peter att känna sig så misslyckad? Vilka möjligheter till stöd går att utveckla?

Jag älskar studentkåren

Posted on by
10

Det finns olika tankar om kårobligatoriet och det kan hända att jag har svurit över kårfifflare som varit mer intresserade av festande än utbildningspolitik och studenters möjligheter till inflytande. Därför är det med största möjliga stolthet jag länkar till en artikel i AB om Rasmus Wennergren som arbetar på studentkåren i Malmö

länk

Enligt ”Sista ordets” grundare är centralstyrda institutioner som kyrkan och militären på väg ut. De är omoderna.

– Samtidigt vill Jan Björklund skapa klassiska gamla institutioner i skolan, med hård disciplin och betygshets. Det går vi lärare som är under utbildning inte med på. Därför har jag skapat en utbildningspolitisk grupp som ska försöka föra in perspektiv i den svenska skoldebatten, säger Rasmus Wennergren.

tis5

Papegojan Björklund – nu en aning mindre tjatig

Posted on by
6

Varje medietränares onda dröm Jan Björklund har kanske nått fram till en brytpunkt i sin politiska karriär. I morse såg jag honom diskutera skolpolitik och Barnuppropet med Mats Ekholm i nästan fem minuter utan att använda ordet flummig. (jag missade inledningen – men antar att den kommer att finnas på nätet snart)

Eftersom det är onsdag och jag är besatt av positiva tankar tror jag att detta är början på en ny våg av folkpartistisk öppenhet och ödmjukhet.

Efter bröllopet – manligt ansvarstagande

Posted on by
4

Jag är intresserad av mäns förmåga att ta ansvar och visa omsorg. Det finns en spridd bild av att män är mest intresserade av status och när det gäller frågan om rekrytering av män till läraryrket blir det svårt att verkligen tro på en förändring av könsobalansen om denna generalisering inte ifrågasätts.

krishmaSusanne Biers film Efter bröllopet är en underbar berättelse. Den är oförutsägbar och fullständigt skoningslös.

Dessutom är jag hjälplös inför bilderna från barnhemmet i Indien. Allt ställs på sin spets i mötet med de här barnen och Mads Mikkelsens dilemma är en stark bild av vad det innebär att vara människa.

Samtidigt lyssnar jag på en skiva med den musik Bob Dylan använde till sitt radioprogram. En dag kommer jag nog att förstå Hank Williams storhet.
My son calls another man daddy

AMF och tennismatchen

Posted on by
5

I den överhettade diskussionen 2 om tennismatchen mellan Sverige och Israel är det lätt att ana konspirationer – men när AMF visar sin nya reklamfilm i det avslutande setet är det svårt att inte se huvudpersonen som något annat än…. hmmmm… hur ska jag uttrycka mig på ett fint sätt… jude?

Antagligen är jag djupt fördomsfull och vet bestämt att judar finns med olika utseende – men just i det här sammanhanget måste jag gratulera AMF till en verkligt lyckad målgruppsidentifiering och annonsplacering.

Frågan är om de har råd att göra lika påkostade filmer till andra folkgrupper?

Följ länken och klicka på den översta filmen!

“Det är vi som bestämmer”

Posted on by
Reply

Delar av protesterna mot tennismatchen gick under parollen “Det är vi som bestämmer”.

Länk

Här borde kanske delar av arrangörerna för den fredliga delen anat oråd och försökt skapa en tydlig gräns mellan de som är intresserade av demokrati och denna grupp (c:a 200 personer) som tror att den bestämmer.

Jag funderar ofta över vilken funktion skolan har i ett demokratiskt samhälle och min slutsats är att polis och lärare måste ses som en del av staten (även om privatskolor och väktare kan utföra samma uppgifter). Grunden för lärares maktutövning (att sätta betyg) och polisers våldsmonopol är en lojalitet mot de beslut som fattats i riksdagen. Poliser med egna agendor hotar detta kontrakt på samma sätt som dåliga lärare löser upp möjligheten att bygga ett bra samhälle.

Därför är de stenar som kastades mot poliserna ett allvarligt brott och jag är lite skakad över med vilket lättsinne det utfördes. Kanske trodde demonstranterna att de hittade på lite bus under roliga timmen och riskerade hemanmärkning?

Jag är orolig för att våldsverkarna nästa gång kastar blickarna mot skolan och vill bestämma över den. Antagligen är jag inte lika tålmodig som poliserna runt Baltiska hallen.

Vi behöver diskutera demokratins grundvillkor under lärarutbildningen.