De inte så testosteronstinna hannarna

Radioprogrammet Kropp & själ diskuterar manlighet på ett spännande sätt. Den inbjudne andrologen berättar om forskningsläget kring testosteronbehandling och drar paralleller till hur bruket av östrogen bredde ut sig under 90-talet.

En kvinnlig läkare talar om 40-talisterna som en grupp med höga anspråk på livet. När de väntade barn blev smärtfri förlossning och bra barnomsorg prioriterade frågor. När kvinnorna kom i klimateriet restes krav om en behaglig övergång och östrogen förskrevs under lång tid i okontrollerade former.

Idag diskuteras testosteron som behandlingsmetod för män med diffusa besvär. Skräcken för åldrandet tar sig olika uttryck.

Ingemar Gens är inbjuden för att tala om den utsatta manligheten och han inleder med att slå fast att det går illa för män som grupp. Ur ett historiskt perspektiv kanske påståendet har sin giltighet men det kan också uppfattas som ett förlöjligande och förminskande  av ett verkligt problem.

Han beskriver kvinnors intåg på de traditionellt manliga arenorna och diskuterar också partnervalets betydelse. Under det senaste 100 åren har ungefär 15% av kvinnorna levt barnlösa genom livet – motsvarande siffra för männen är 25% och den ökar. Om vi lägger till de män som inte har kontakt med sina biologiska barn närmar sig talet 40%.

Det råder alltså en hårdare konkurrens mellan männen om att få para sig och kvinnorna tenderar att bli allt mer kräsna i sina val. De attraktiva egenskaperna makt, styrka och status tycks vara ytterst viktiga och få kvinnor kan tänka sig att gifta ner sig klassmässigt. Eftersom många kvinnor idag uppnår hög utbildning och status innebär det också att utbudet av attraktiva män minskar.

Relativt få män bildar familj med många kvinnor. Många män misslyckas på partnervalsarenan.

Frågan är vilka slutsatser Ingemar Gens drar av detta? Är det rimligt att förklara krig mot de traditionella manliga könsrollerna om det innebär att  attraktionskraften minskar? Det är ett högt pris och vinsterna är oklara. Genuspedagogikens politiska agenda gör mig förvirrad och jag ser ett problem i tendensen att skuldbelägga olika former av manlighet som inte passar in i skolans värld.

Samhällelig omsorg

Jag jobbar med en kurs som försöker ringa in omsorgsbegreppet i förskolan. Det är ett svårt ord och många blir oroliga inför den här dimensionen av det pedagogiska arbetet. Den svenska modellen bygger på att pedagogik och omsorg är både möjligt och nödvändigt att förena. Det blir då två aspekter av det goda mötet mellan barn och pedagog.

Samtidigt är det intressant att se hur bilden av  samhället som omsorgsgivare har vuxit fram. Idag menar många att det är självklart att det goda samhället ska på sig ett stort ansvar för barns vuxenblivande och en del undrar över vad som hände med föräldrarna?

Vi diskuterar bilderna av hur det var för när barnen ibland lämnades ensamma under tiden då föräldrarna arbetade. I Hylands ABC 1966 sammanfattades oron:

NYCKELBARNET sa till pappan
Far, jag såg din fru i trappan

Nyckelbarn syftade alltså inte på att barnet var en nyckelkompetens inom det entreprenöriella lärandet – nej här handlade det om ett barn som hade en så kallad “hemmanyckel”. Hemmafrun hade rymt och förskolorna hade ännu inte byggts ut.

Jag möter vuxna personer som aldrig hört uttrycket “nyckelbarn” – för dem verkar det vara en helt osannolik tanke att barn skulle vara hänvisade till sig själv när föräldrarna arbetar. Det kan vara en klassfråga.

 

Jag är en obotlig tidsoptimist

Jag jobbar med en kurs om entreprenöriellt lärande och idag föll det på min lott att föreläsa om bedömning och betygsättning. Kursdeltagarna är yrkesverksamma lärare och jag är mycket nöjd med hur de grep sig an bananskulpturuppgiften!

Mitt upplägg bygger på Gunnar Handals tankar om olika nivåer av reflektion kring praktik. Det rena hantverket kring matriser lämnar jag till de ämneskunniga.

Som vanligt sprang tiden ifrån mig. Det är tur att Skolverkets bok om bedömning är så välskriven och informativ.

Klicka på bilden - länk till presentation - full screen

Klicka på bilden - länk till presentation - full screen

30 program som granskar skolan?

Kaliber inleder en serie om svensk skola.
Länk

Det är något tafatt över anslaget. Vi har en lag som föreskriver att alla barn ska bli godkända och ger stora maktbefogenheter åt en myndighet som ska kontrollera skolorna. Ändå sjunker resultaten och skillnaderna ökar.

Analysen är grund och famlande. Kön, klass och utbildningsbakgrund nämns, men till sist verkar det mesta handla om förväntningar och krav.

En hädisk tanke är att det inte handlar om mer styrning och kontroll. Jag tror att en del av de här åtgärderna motverkar sitt syfte och i praktiken bestjäler lärarna på möjligheten att arbeta utifrån barnens intressen.

I pojkdiskussionen intet nytt:

Men nu ska man börja analysera statistiken. Till det har kommunen anställt Mats Burström. Han tror att skillnaderna mellan pojkars och flickors resultat i skolorna bland annat handlar om vilka förväntningar man har på de olika könen.
– Jag tror att framför allt pojkarna har man haft för låga förväntningar på. Man har krävt mer av flickorna.
Ingen kan ge oss några klara svar på varför det ser ut som det gör.

Alla dessa listor!

Jag är lite förbluffad över med vilken iver amerikanska skoldebattörer producera listor över allting. Ofta handlar det om käcka råd som i sin infantila förenkling lämnar en besk eftersmak . Samtidigt gillar jag tanken på att bryta ner komplexa problem till något hanterbart.

Hur förändrar du din skola?

20111105-010822.jpg

The secret word of today is “karaktärsdanande”!

Skolan ska inte bara leva upp till kunskapsmålen utan också ge barn och unga sunda värderingar. Den bör vara karaktärsdanande, skriver KD-ledaren Göran Hägglund på Dagens Nyheters debattsida…..

Länk

Det börjar bli trångt på den skolpolitiska arenan. Huka dig Björklund – nu kommer Hägglund!

20111104-073722.jpg

Om vetenskaplighet och hemmafruar

Jag handleder studenter som skriver examensarbeten och vi ägnar frågor om validitet och reliabilitet stor möda.

Radiprogrammet Medierna uppmärksammar hur sajten Familjelivs undersökning om kvinnors längtan efter att bli hemmafru fick pinsamt stort genomslag i medierna.


“Att fråga den här gruppen är ungefär lika intressant som att fråga brukshundsklubbens medlemmar om de skulle kunna tänka sig att ha hund”

20111029-115431.jpg

Skulle jag vara ledare för ett gäng kvinnohatare?

Newsmill är förvirrande. Ibland går debatten överstyr där och Mats Björnssons inlägg är ett bra exempel på hur tokigt det kan bli. Han hörde länge till mina intellektuella hjältar och skrev den viktiga utredningen Kön och skolframgång.

Gå till kommentar #184

Ja, denna ‘lärarutbildare’ som anser att skolan i Sverige befinner sig i “fritt fall” drar onekligen till sig de män som bittert ser sitt kön släpas i smutsen av feminister och andra. Frågan om många pojkars relativt svaga skolresultat tror jag är mer spännande än så. Inget tyder på att pojkar vantrivs i skolan. Tvärtom verkar de, liksom flickor, i allmänhet trivas utmärkt. Därmed inte sagt att de skulle må bra av mer av utmaningar, vad gäller arbetsmetoder och litteratur m.m. Det är en viktig lärarfråga.
Ett patriarkat på nedgång alstrar tydligen hos vissa ett hat mot sådana institutioner där kvinnor dominerar..

Permalänk | Anmäl#190 Mats Björnsson, 2011-09-20, 17:09

Jag hatar varken kvinnor, skolor eller förskolor. Det avslutande påståendet är ett obehagligt försök till förlöjligande och demonisering. Däremot väljer jag att inta en avvaktande hållning till Gunilla Madegård och Mats Björnsson.

20111029-014102.jpg

Ibland är jag ovanligt nöjd

Förra veckan jobbade vi med temat Det insatta barnet och väggtidningen med 85 reportage pryder högskolans ljusgård.
Länk

Nu kastar vi oss över nästa tema Vad påverkar barns skolresultat och jag ser fram emot att hälsa Emma Leijnse välkommen som föreläsare.

Hatties rapport lär bli viktig.

20111024-085114.jpg