Helena, DN och läxorna

Jag är i skogen med ny studenter. Älskar teambuilding.

20120906-102617.jpg

Jag är för alla läxor barnen kan göra själva utomhus.

Konsten att misslyckas rätt

American schools have spent close to $4.4 billion on testing in the past decade thanks to No Child Left Behind. The ideal of the accountability movement was to impose some quality standards where few existed: to sanction schools, and sometimes individual teachers, whose students don’t perform up to par. Schools labeled as “persistently low-performing”–based on the results of standardized, multiple-choice tests–may be automatically subject to closure, mass firings, or the removal of the principal. Sounds objective, right?

Den här skulpturen heter Patterns of failure. Den påminner oss om betydelsen av imperfektion.

20120906-053207.jpg

Trycket ökar

Det har blivit viktigare att studenter som avbryter sina studier gör det på rätt sätt. Just nu snurrar frågorna om studiemedel på landets högskolor.

Fler får avslag

Alla känner inte till alla regler.

Jag gillar det här gamla ESC-bidraget. “The new seekers” – vad hände med de gamla sökarna?

De goda rådens paradis

Och en lite mer oroande vinkel:

Å andra sidan – vem bryr sig om goda råd?

Har du saknat lärarlegitimationsdiskussionen?

Per Selin tycks inte vara övertygad om att legitimationen garanterar kvalitet:

Det sägs att detta (lärarlegitimationen) skall höja lärarnas status och stärka vår professionalitet. Jag kan garantera att jag inte skulle känna mig särskilt professionell på gymnasiet och tror knappast att elever eller deras föräldrar skulle anse mig som en lärare att respektera och ha förtroende för. Man jämför gärna med andra yrkeskårer med legitimation, men mina kamrater som är läkare med olika specialiseringar kan knappast kalla sig kirurger (om de inte är specialiserade inom detta) enbart för att de pluggat någon eller någon extra termin kirurgi. De kan inte heller kalla sig tandläkare för att de läst extra odontologi.

Jag tror att professionalitet och status kommer när vi lärare ges förtroende att ansvara för det vi är bra på; att planera, genomföra och utvärdera undervisning. Och detta ges alldeles för lite möjlighet till i administrationshetsens tid.

Frågan är väl vad systemet innebär och vad den här formalistiska kunskapssynen får för konsekvenser på lång sikt? Alla begåvningar passar inte in i mallen.