Rektors uppgift

Edward Jensinger tycks ha fått nog av att det inte händer något inom IKT-området.

Jag twittrar och bloggar och har en synlig, tydlig, digital identitet (tröttsam för vissa, givande för andra). Jag har det för att jag måste. Jag måste för att jag är rektor på en skola. Det går inte att vara rektor på en skola utan att vara digitalt aktiv. Tycker jag. Andra rektorer tycker tydligen att det går utmärkt. Undrar vad deras personal tycker (och vad min personal tycker)?

Någon av mina kollegor brukar fråga mig hur jag orkar. Hur jag orkar twittra hela tiden. Hur jag orkar blogga flera gång i veckan. Hur jag orkar läsa alla tweets och andras bloggar. När hen säger det så finns det en underton av att det inte är särskilt viktigt att vara digitalt aktiv. Kanske finns där också en tanke att jag borde syssla med något annat, viktigare. Som att bläddra i en pärm. Det är en tanke som för mig är upp-och-ner. I och med att jag bryr mig om min skola, dess utveckling, måste jag vara aktiv även i sociala nätverk och på den digitala arenan. Allt annat är för mig främmande.

När jag är digitalt aktiv kan jag påverka min personal. Jag kan till och med påverka andras personal och elever. Till exempel så att de kontaktar mig för att få börja arbeta hos oss eller gå i skolan hos oss (vilket glädjande nog sker).

Friskolor som utbildningens kastväsende

Nu börjar allt fler tröttna på orättvisorna.

Our schools should be at the forefront of promoting civic solidarity and guaranteeing social mobility; private schools, however, do the opposite. They produce not a meritocracy but a plutocracy, in which a tiny minority is able to entrench its power and privilege. Thus the inconvenient truth is this: if we genuinely want to create a level playing field for our children, and ensure equality of opportunity and social justice, there can be no place for private schools. It is time to abolish our educational caste system.

20120920-223603.jpg

Lärarna strejkar i Chicago

Det tycks handla om mer än lönen:

If I ignore the contradictory argument in the article that the strike is not really about money, yet the teachers should just accept a deal because the district is offering a raise, I can agree with them that this strike is about the future of Chicago. We just have a different notion of what that future should look like.

For the Tribune, that ideal future seems to be a privatized education system, wherein public schools no longer exist. The Tribune is very explicit in its belief that the solution to the educational issues of Chicago is the destruction of the Chicago Teachers Union. The problem is that they never explain why this will actually improve student education.

So you might ask: if many charter schools have a higher percentage of inexperienced teachers, and perform at a comparable level to traditional public schools, why does experienced teaching matter? If charter schools replace all of our traditional public schools, the advantages that charter schools currently hold would be gone. Charters would be forced to accept and teach all students, no matter their discipline, special education, or parental involvement issues. In this world, with a revolving door of inexperienced teachers ill-equipped to handle those issues, Chicago would see its student test scores decrease, and a decline in the overall educational experience of its students.

Instead of that vision for Chicago, I hope for a future with strong neighborhood schools where teachers work together with CPS to create safe environments and strong learning communities. I hope for a future Chicago where students learn in classrooms that have small class sizes (which research suggests is beneficial to student learning) and sufficient technology (computer labs, libraries, and climate-controlled environments). I hope for a future Chicago where principals evaluate teachers using a fair, objective, and multi-faceted system, not one that is largely based on student standardized tests (which have been found to be unreliable and invalid at measuring teacher performance). I encourage Chicagoans to share my vision of the future, and to speak out against those that seek to privatize our public education system.

Hen igen

Per Svensson sammanfattar hendebatten i Sydsvenskan.

Det är sällan jag jag varit mer överens med en skribent. Slutklämmen är magnifik.

När jag var ung rådde det i upplysta kretsar konsensus kring ståndpunkten att ”intresset” aldrig ljög. Idéer, åsikter och konstnärliga uttryck – allt det som rymdes i det som på skolmarxistiska kallades överbyggnaden – kunde förklaras med hänvisning till ekonomiska och materiella förhållanden, den så kallade basen. Sa man sig älska sol var man antagligen delägare i Nivea. Språket var bara en spegel. Verkligheten producerades på fabriken.

Mer sofistikerade marxister brukade avfärda det sättet att förhålla sig till världen med skällsordet ”vulgärmaterialism”. Sedan flera år tillbaka präglas det svenska debattklimatet snarast av motsatsen, ett slags vulgäridealism. Det råder en närmast manisk fixering vid tecken, bilder, ordval och symbolhandlingar. Fabriken existerar inte längre. Verkligheten produceras av logotyper på godispåsar, affischer för barnfilmer och vokalbyten i personliga pronomen.

Alla samhällsproblem finns och kan åtgärdas i överbyggnaden.

Hur övertygad jag än är om språkets makt och de postmoderna teoriernas förklaringsvärde så måste jag ändå tillstå att relationen mellan språk och verkligheten är något mer komplex än så. Och detta ensidiga intresse för det betecknande på det betecknades bekostnad tenderar hur som helst att göra den svenska kulturdebatten på en och samma gång lätt hysterisk och en smula småttig. En förskjutning mot mer dialektiska förhållningssätt skulle inte skada.

Det liknar en slutreplik.

20120919-071321.jpg

Den hemliga doktrinen och posthumanismen

Jag gled in på ett forskningsseminarium om posthumanism idag. Där nämndes den den tidiga föregångaren Helena Blavatskys verk The Secret doctrine och jag blev nyfiken. Kvinnliga inflytelserika filosofer från1800-talet växer inte på träd.

Länk

20120919-005510.jpg

Jag försökte återge seminariet på Twitter. Responsen uteblev. Antagligen var tiden inte mogen. Läs bakifrån.

20120919-005021.jpg

20120919-005152.jpg

Att begrava ett uppdrag – uppdaterad

Jag citerar ur pressmeddelandet från förskole- och jämställdhetsminister Sabuni:

Regeringen har beslutat att ge Skolverket i uppdrag att genomföra insatser i syfte att främja jämställdhet i skolväsendet. Regeringen föreslår att 16 500 000 kronor avsätts för uppdraget 2012.

Ett av insatsområdena, som inte funnits med i tidigare satsningar för jämställdhet i skolan, handlar om att Skolverket utifrån en kartläggning och analys ska föreslå åtgärder för att öka andelen män som arbetar som förskollärare och barnskötare i förskolan.

-Förskolan ska vara en attraktiv arbetsplats för både kvinnor och män. Det är viktigt att barn i förskolan får möta kompetent personal och vuxna förebilder som är både kvinnor och män, säger Nyamko Sabuni.

Skolverket fick uppdraget den 19/11 2011. Nu har ger de Inga Wernersson i uppdrag att utreda frågan. Jag menar att frågan är grundligt analyserad och kartlagd redan. (Länk 1 och 2). En komplikation är att Skolverkets GD Anna Ekström var ordförande i Delegationen för jämställdhet i förskolan, som avfärdade frågan om att rekrytera män till förskolan som ointressant. (det var viktigare att hitta “rätt” män)

Dessutom har Inga Wernersson i sin delrapport till DEJA tagit ställning mot att pedagogens kön skulle vara en viktig fråga för skolprestationer och det finns ingen anledning att misstänka att hennes engagemang för könsbalans i förskolan skulle vara större.

“Det viktiga är att det är duktiga vuxna människor med lite olika egenskaper som arbetar i förskolan”.

“Det spelar inte så stor roll för barnen”

Länk till inlägg om P1morgon

Debatt på Newsmill

Jag är inte långsint men undrar var den vetenskapliga underbyggnaden finns för de här påståendena? Att enstaka män inte påverkar förskolekulturen, det kan vi vara överens om – men vågar Inga Wernersson verkligen påstå att förskolan är en könsneutral arbetsplats med könsneutralt innehåll och könsneutrala metoder?

Vilka undersökningar stödjer den tesen?

Om Skolverket inte tycker om uppdraget hade det varit ärligare att säga det direkt till ministern. Och billigare.

Det går lika bra med selleri?

Uppdatering:

20120918-222922.jpg

Skånes nya landshövding – uppdaterat

Länk till Sydsvenskan

Om du fick önska dig vad du vill av Malmö och Lund, vad skulle du önska dig då?

Margareta Pålsson, landshövding:

”Två samverkansprojekt! Dels att byta lärare med varandra under en termin, så att Malmös skolresultat förbättras. Och så samarbeten kring internationella frågor – där har Malmö mycket att lära Lund.”

Hmmmm – jag vet inte om Margareta Pålsson är felciterad men samarbetet med Malmös lärarkår kunda ha börjat bättre.

Uppdatering
1
2

20120916-142534.jpg

En skola för alla

När jag började jobba på Lärarutbildningen ägnade vi huvuddelen av den första kursen åt att diskutera “En skola för alla”. Idag lever begreppet en undanskymd tillvaro.

Läs Anna Kayas text på Skollyftet

20120916-085028.jpg