Jag har skrivit en hel del om tysk familje- och förskolepolitik. Det är komplicerat att jämföra länder och den här artikeln från Sydsvenskan ger fler nyanser.

Länk

De brukar vara i dryga ettårsåldern när de börjar. Den tyska föräldraförsäkringen är på fjorton månader och nyblivna föräldrar ställer genast sina barn i dagiskö.

Här alltså. I västra Tyskland råder en annan kultur, där mammor förväntas vara hemma med sina barn, åtminstone fram till skolstarten.

När dåvarande familjeministern Ursula von der Leyen (själv sjubarnsmamma) 2007 föreslog en kraftig utbyggnad av barnomsorgen i väst anklagade en högljudd opinion henne för att förstöra de tyska familjerna.

Den katolske biskopen Walter Mixa ställde sig i spetsen för motståndet. ”Den som använder statliga medel till att förleda mödrar att lämna bort sina barn degraderar kvinnan till en födelsemaskin”, dundrade han. Leyens planer hejdades. De flesta västtyska tvååringar är fortfarande hemma. Med mamma.

Eigensinn betyder envishet. Bra namn på ett dagis kan man tycka, men så ska det inte tolkas, berättar föreståndaren.

– Nej, det är ett citat av Hermann Hesse: ”Jedes Ding hat seinen eigenen Sinn.”

Skillnaden mellan öst och väst hänger kvar. Jag känner mig hemma i gamla Östberlin.

Konflikt i P1 om ett angeläget ämne. Nyanserat och intressant. Frågan blir allt svårare att nonchalera.

Om kvinnliga vinnare och manliga förlorare – i skolan och i arbetslivet. Håller kvinnorna på att ta över? Hör reportage från England, där allt fler brittiskor nu försörjer sina män. Hör om dom svenska pojkarna som spelar bort sin skolgång, om kinesiskor på frammarsch, och om den amerikanska boken som hävdar att slutet för männen är nära.