USA upptäcker förskolans betydelse

Huffington post

Economic benefits of preschool go beyond just higher tax revenues and savings on social spending, Bartik says. There’s a degree of skill spillover in the labor market – even if a person is very skilled. If their coworkers are not as skilled, employers won’t be able to introduce as much technology or be as productive, which will hold down wages for everyone. “If all workers where I work are skilled, and if our suppliers are more skilled and we have more skilled workers, I can provide a higher quality product and it will increase the competiveness and profitability of my employer,” Bartik says. That’s pretty serious stuff for a curriculum that typically involves concepts as simple as colors and shapes.

Tanken på förskolans ekonomiska betydelse känner jag igen.

It’s also important to make sure lower-income children, who are at a disadvantage compared to children from higher-income families, get the same quality as a way to level the playing field. Bartik calls for mixed classrooms, with children of high-, middle- and low-income families all in the same classroom versus the income-segregated model of Head Start.

Hmmmm – en skola för alla? Var det någon som nämnde det i Almedalen?

20130708-085339.jpg

Ibland krävs djupa kunskaper för att förstå en bild.

Utbildning och dressyr

20130706-095449.jpg

Länk till YA

Behavioristiska teorier dominerar skolan. Fortfarande.


Förutom fyra elever och två lärare finns i det lilla undervisningsrummet åtta höns i varsin bur. I dag har de lärt sig att springa runt koner.

– Vi jobbar med operant inlärning, det vill säga vi jobbar med att förändra hönsens beteende, berättar Natasja Ravenklint som tillsammans med Malvina Ravenklint leder kursen som är den första delkursen av fyra.

Träna hemma

När deltagarna åker tillbaka hem så ska de träna med sina hundar, men det är svårare.

– Höns är så mycket mer pedagogiska, det blir tydligare med höns än med hundar, säger Natasja Ravenklint.

En stor fördel är att hönsen snabbt glömmer vilket innebär att man kan använda samma höns till alla kursmoment.

– De hinner glömma vad de lärt sig till nästa kurstillfälle så att vi kan börja om på nytt igen.

Öresundshuset – årets opinionsbildare i Almedalen

Jag gratulerar och ser fram emot att få skörda frukterna av satsningen. Det mest söännande är nog samarbetet mellan högskola, region och kommuner.

Vann gjorde Öresundshuset, som verkar för att öka kunskapen om och förståelsen för Öresundsregionen, med motiveringen:

“För att föredömligt lyckats nå ut i sociala medier och genom sin närvaro i Almedalen nå ut brett till olika målgrupper. Det är också en styrka att sätta en fråga som en region på dagordningen i Almedalen när det samtidigt är så många sakfrågor som lyfts fram av starka lobbyorganisationer. Öresundshuset har lyckats mycket väl och träffande med att få ut Öresundsregionens villkor och behov.”

Dagens media

Flickors läsning

Jag börjar vänja mig vid den moraliserande tonen i skoldebatten Pojkarna förstår inte sitt eget bästa och borde verkligen skärpa till sig när det gäller skolarbete och läsning. I en annan tråd diskuterar vi om det handlar om innehåll eller förebilder. Underförstått är målet att se till att pojkarna lär sig läsa komplicerade texter – annars hotar en framtida katastrof.

Av en tillfällighet lyssnar jag på radioföljetongen Madame Bovary och drabbas av romanens kraft. Som brådmogen tonåring läste jag den i litteraturvetenskaplig grundkurs och förstod mycket lite av den språkliga precisionens betydelse för budskapet. Philip Zandén läser nyöversättningen och det finns delar som är helt skoningslösa. När den nygifta Emma jämför sin tråkige man med romanhjältarna inser man att litteraturen inte självklart är uppbygglig. Hennes man Charles konverserar platt och kan varken fäkta eller skjuta pistol. Dessutom misslyckas han med att förklara en ridterm och den frustrerade frun glider in i självömkan. Varför ska just hon drabbas av ett så tråkigt äktenskap?

20130705-131017.jpg

Meandrisk kunskapsbildning

20130702-162138.jpg

Jag har kollegor som gärna talar om kunskapens rhizomatiska karaktär och tycks ha sett ljuset i Deleuzes förklaringsmodeller. Om livet verkligen liknar en härva av underjordiska svamptrådar som vi antagligen inte vet särskilt mycket om – vilka konsekvenser får det för hur jag behandlar mina medmänniskor? Och hur examinerar jag studenternas (osynliga och gåtfulla) kunskaper?

Det vore bättre om vi använde min terminologi – all kunskapsbildning är meandrisk. Likt floden vill den helst rinna rakt fram, men efterhand samlas skräp och små lösa partiklar i krökarna. De faller till botten och tvingar floden att ta ut svängarna – hastigheten ökar och vattnet gröper ut det som vi tidigare trodde var fast och orubblig mark.

Hänger ni med?

Ni kan kalla mig postrhizomatiker.