Va?

Jag har förvånats över att de flesta medier prioriterat oron för anti-islamska reaktioner efter attentatet i Paris. Det vore bättre om de fokuserade på verkliga händelser och undviker moraliserande spekulationer.

Så tänkte jag INNAN det här inslaget från Aktuellt som sändes tre timmar efter gisslandramats upplösning.

Nu vill jag att någon ber om ursäkt för att tokstollan från Le Figaro släpptes fram i direktsändning.

2015/01/img_0016.png

Twitter är bra – snabba förtydliganden;

https://twitter.com/lenalutaud/status/553676005223968769

Dagens citat

Så här års duggar examinationerna tätt. Studenterna underordnar sig villigt och vi arbetar vidare i utbildningsfabriken.

Ibland tänker jag att undervisning skulle kunna vara annorlunda.

2015/01/img_0010.png

Eller hur det nu var…

2015/01/img_0015.png

De nödvändiga provokationerna

Per Svensson skriver en text som jag föreställer mig har kostat en del möda.

Länk

Frågetecknen kring massakern i tidningshuset är fortfarande många. Men klart tycks ändå vara att en grundläggande förutsättning för satir har ändrats, eller alltid varit felaktig. Man kan inte längre lita på att måltavlorna verkligen är hycklare. Vi lever i en tid då fundamentalisterna och fanatikerna tycks bli allt fler. Och det som gör dem så farliga är att de faktiskt lever som de lär. De hycklar inte. De tycks verkligen tro att den gud eller ideologi de tjänar ger dem både rätt och skyldighet att mörda. De tycks verkligen tro att romaner, teckningar och filmer är bevismaterial i metafysiska rättsprocesser där det bara kan finnas ett enda straff för de skyldiga: döden.

Att det förhåller sig så har vi egentligen känt till länge, egentligen ända sedan Khomeini utfärdade sin fatwa mot Salman Rushdie. Men i ett samhälle där yttrandefriheten har varit självklar är det lätt att glömma bort hur sårbar den är, hur lätt det är att skrämma människor och samhällen till tystnad och hur dumt, och i dålig mening lättsinnigt, det därför är att, som jag gjorde för ett par år sedan, raljera över ”provokatörerna”. För som Stéphane Charbonnier retoriskt frågade i samband med Muhammed-publiceringarna 2012: ”Är pressfriheten en provokation?”

Svaret är kanske: Ja. Och i så fall: Utan provokationer inget civiliserat samhälle.

Twitter flödar av solidaritet med offren och ilskan mot förövarna är stor. En del lyckas gestalta känslorna.

Länk

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/d8e/871595/files/2015/01/img_5137.png

Vad tror vi på i år?

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/d8e/871595/files/2015/01/img_5127.jpg

Idag har vetenskaplighet diskuterats på Twitter.

I DN beskriver företrädare för skolforskningsinstutet ambitionerna bakom satsningen.

Jag möter en viss cynism i de muntra nyårslöften från lärare i New York som finns här. Läs och jämför – eventuellt gråt.

Länk

Själv tänker jag återinträda i arbetslivet med obruten entusiasm. Och tillämpa de här frågorna.

Länk

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/d8e/871595/files/2015/01/img_5128.png

Norsk visdom

/home/wpcom/public_html/wp-content/blogs.dir/d8e/871595/files/2015/01/img_9981.png

Länk

Jeg mener vi bør tillate at barn opplever blomster som skjønne uten å telle kronblad, biler som tøffe uten å kunne navngi fargen og steiner som skatter uten å måtte kategorisere de som gneis eller granitt. Barn bør kunne elte kroppen i alle mulige posisjoner i kratt og kjerr uten å høre preposisjoner resitert i bakgrunnen. I tursekken til pedagogene bør det finnes en rull kraftig teip for å lime igjen voksen-munnen slik at barna uten forstyrrelser kan iaktta, undre seg i stillhet, hviske magiske ord til hverandre og gi mystiske ulogiske forklaringer på det som skjer rundt dhttp://www.nrk.no/ytring/skal-barnehagebarn-baere-pisa-byrden_-1.12109920em – uten snusfornuftige avbrytelser.