Jag funderar ofta över hur jag hamnade i förskolan och varför jag efter 40 år fortfarande arbetar inom fältet.
Det finns många bra svar. Frågan är om jag vet? Människans drivkrafter är ofta okända.
När jag var riktigt liten ville jag bli president.
Det har jag och befinner mig nu i ett existentiellt tillstånd där riskbenägenhet och trygghetskalkyler snurrar. Hur mycket av din lön hade du tänkt behålla efter pension?
Hur länge tänker du leva?
Jag tror det kunde varit värre.
Min personliga bankman avråder mig från att satsa på småföretagarfonder. Det var visst något med det politiska klimatet efter valet?
Den här filmen är bra på så många sätt. Jag brukar inte förfasa mig över tider som flytt – men förföljelsen av homosexuella i England stämmer inte med min bild av det där trevliga landet.
Förra veckan Pride – nu The imitation game. Jag är en biokille.
Soligt och kallt. Jag slirar med cykeln på de blanka stenplattorna. Det är osäkerhet i luften.
Länk till Malmö konsthall.
THE ALIEN WITHIN – A living laboratory of Western society
14.11 2014 – 1.3 2015
Program jan/febSom en reaktion på den rådande politiska utmattningen och omfattande bristen på stabilitet i det allmänna politiska klimatet i och omkring Europa utforskar The Alien Within det västerländska samhällets framtid, i synnerhet hur dess strukturer äventyras av ett medvetet utnyttjande och politiserande av rädslan som en ny norm.
I ett sådant scenario uppkommer många frågor: Bör konsten utan omsvep ställa obekväma frågor och tvinga oss till att ta ställning? Kan det tygla våra demoner och driva ut våra obehagliga rädslor för gott? Utgör rädslan grunden för en europeisk kosmopolitism på 2000-talet som kan konfrontera begäret efter styrning och obetvinglig paranoia? Kan en mellanstor skandinavisk stad som Malmö representera denna modell och hyllas för det?
Jag går in i installationen och försöker uppleva.
I fiket tar jag en kopp kaffe. Servitrisen tittar konstigt på mig när jag ber om vanlig mjölk.
Klockan 15.00 är det vernissage/premiär på Institutets utställning/föreställning.
Det är en mycket kraftfull provokation och jag är berörd. Mötet med de båda tiggarna är i grunden omskakande. På väggen diskuteras möjliga strategier för att förändra världen.
Jag vacklar ut.
Lyssnar på Rendez vous och städar. Plötsligt måste jag sätta mig ner. Så mycket dramatik kan jag inte hantera stående.
Jag läser Eddy Nehls text om bildning med stor behållning. Vi behöver diskutera ämnet ofta och knyta till frågan om motivation och organisation av skola och förskola.
Människans rationalitet leder henne ständigt vilse.
Johan Bävman har fotograferat svenska pappor.
Jag skulle gärna se liknande bilder av män i förskolan.
Jag korsar Lilla torg och inser att de flesta lördagsshoppare väljer andra jaktmarker. Det ser mörkt ut för detaljhandeln i centrum.
Tre världar möts:
Längdskidor på TV.
Kaffeshop på Skomakargatan.
Roddmaskin på gymmet.
Ungefär så ser min världsbild ut.
Jag kämpar vidare med den här boken och ryggar tillbaka inför en del uttryck.
Jag är osäker på om de skapar tydlighet inom det professionella samtalet och ganska säker på att det INTE ger status ur föräldrars synpunkt.
Jag ger inte upp i onödan.
Man kan lugnt säga att Stig-Björn går all in.
OM politikerna kräver jämställd styrelserepresentation av våra kära kapitalister, så bör de också se över sitt eget hus.
Idag har förskolorna strax under 5 procent män. Det innebär således att kvinnor dominerar förskoleindustrin upp till 95 procent.
Och detta på ett område där politikerna ändå får sägas ha visst inflytande över verksamheten. Samt det uppväxande släktet får viss inspiration för framtiden.
Ändå är det ett sanslöst bluddrande när politikerna närmar sig denna fråga. De pratar suddigt om nationella strategier, genusbudgetering, jämställdhetsintegrering, jämlik fördelning av forskningsanslag och annat i samma stil.
Och Skolverket! De har tagit i med hårdhandskarna – vilket i den här världen innebär produktion av broschyrer och uppbyggliga filmsnuttar på temat ”fler män behövs”.
Således. Det är uppenbart att vi har politiker som inte tyar med att peka med hela handen när det gäller deras eget fögderi. Ju större inflytande, desto otydligare budskap.
Låt oss därför hjälpa dem att tala klartext. Lagstifta om jämställdhet i företagens styrelser och landets förskolor.
Och om det inte går – se över era resonemang så vi kanske återfår lite respekt.
Lite bakgrund.
Tysta tankar 