Ensånåensånåensån!

Nostalgi är en mäktig kraft och i morse tänkte jag på min barndoms kiosker. På den tiden fanns det inte lösgodis i vanliga affärer (skriver jag en barnbok nu?). Vi stod på en liten pall utanför spökkiosken på Högsbogatan och pekade på skålar med olika sorters godis. Det fanns allt från ettöresgodis (harlortar) till dyrbara tioöreskolor (hjälp – hur gammal är jag egentligen?).

Den pedagogiska poängen är att jag tror att dessa val var ytterst stärkande för personlighetsutvecklingen. Det krävdes integritet för att våga ta sin tid då tio andra ungar köade bakom med sina slantar. Jag minns fortfarande tantens lätta irritation när det gick f-ö-r långsamt. Men det var omöjligt att skynda på processen. Samtidigt som jag valde komponerades njutningens ordning. Jag börjar med något hårt och salt, sen något segt vingummiaktigt och därefter kanske ett tefat med surt pulver – höjdpunkten kunde vara en salt skruv inlindad i en skumsockerbit. Ensånåensånåensån. Pekandet och räknandets konst – hur mycket har jag handlat för? Allt jag vet om matematik grundlades där.

Idag när jag köper blandade frukostbullar till jobbet faller känslan över mig igen . Jag pekar och bagaren lägger i påsar.

Jag blir lycklig av att det finns ett riktigt café i mina hemkvarter. Café Väster på Västergatan är en ljuv oas i storstaden och bullarna under av smak och prisvärdhet. Bagarn själv – ja man blir bara på så gott humör av honom! Blotta tanken på att stiga upp mitt i natten framstår som skrämmande och det kanske är därför som min beundran för ägarnas goda sinnelag är så gränslös.

Gott kaffe har de också!

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Har vi för många ord?

Smurfarna fyller år och Andreas Ekström hyllar de små blå krabaterna. Denna fullödiga provokation mot språkinlärning är djupt missförstådd och nu är det dags att omvärdera smurfpedagogiken.

Genom att ersätta betydelsebärande ord med smurf eller smurfa tvingas mottagaren att aktivera sin tolkningsapparat. Kontextens betydelse blir avgörande. Kommunikationens problematiska natur blottläggs. pröva gärna att använda ordet smurfa minst en gång per mening – det går!

Lyssna på en personlig favorit – men vad är det egentligen smurfen vill göra?

Vi ska lämna er att fira denna dag på lämpligt sätt med ett citat av Dregen, en av svensk hårdsmurfs portalsmurfar.

Han har sagt apropå en fråga om det faktiskt finns groupies: ”Du, det finns folk som vill ligga med Gammelsmurf för att Smurfhits har varit etta på listan”.

Det är sådana citat som gör att jag faktiskt skulle kunna tänka mig att smurfa med Dregen…

“Djurens rätt” har fel

Förskolan som leker älgjakt med barnen upprör upprör känslorna hos djurrättsaktivisterna. Expressen Ring P1 .

Barnen går ut i skogen och tänder en eld. Sedan går de ut och letar efter en tygälg som har fullt med kanelbullar i magen. Jag gläds över att det finns pedagoger som tar barnens erfarenheter på allvar och dessutom vågar leka våldsamma lekar – utan skräck för att barnen ska bli vapenfixerade eller blodtörstiga.

Heja Norrland!

Mänskliga tillkortakommanden

Jag läser om en ny antologi kring fejkade orgasmer och känner mig mer än lovligt oinsatt (vad jag vet!) Samtidigt är det oerhört provocerande att tänka tanken fullt ut.

– Om det är möjligt att ljuga i dessa situationer – vad finns det då kvar att tro på

Det roligaste avsnittet i Seinfeld tycker jag är då Elaine avslöjar för Jerry att det faktiskt aldrig gick för henne under deras förhållande. Kontrollmänniskan Jerry förvandlas till en drypande studie i förnedring och han bönfaller om att få en sista chans att visa sin förmåga att tillfredställa henne.

Antologin består av kvinnliga röster – någon borde skriva ett manligt svar. Hur är det att utsättas för dessa lögner? Jerrys reaktion ger en ledtråd.

Annars klarade jag mig bara hyfsat på Svenska dagbladets Seinfeldtest. Jag är ingen fullfjädrad nörd. Än.

Dagens stolleprov

Redan i höst ska Stockholms tioåringar bedömas enligt en tregradig betygsskala. Från första till tredje klass får eleverna omdömen i två steg: ”ja” eller ”osäkert”. Oppositionspartierna lovar att riva upp de nya betygsstegen om de vinner valet. Svd 2

Det finns en pedagogisk arena. Där diskuterar vi olika former av bedömning och dess effekter på lärandet. Sedan finns det en politisk nivå. Där härskar behaviorismen. Betyg är belöning för de duktiga och bestraffning av de svaga. Retoriken om information till föräldrarna är borta. Försöken till vetenskaplig underbyggnad saknas. Frågan avgör vi genom omröstning i högerspalten.

– Det är viktigt att eleverna tidigt ser att en ansträngning lönar sig: man kan få högre betyg, säger Lotta Edholm (fp), Stockholms skolborgarråd.

Anne-Marie beskriver problemet inifrån – läs!

Monika anlägger ett nyttigt vuxenperspektiv – läs!

Mats Gerdau kritiserar beslutet från ett moderat perspektiv – läs (och överklaga!)!!

Gör din lärare glad

Jag handleder studenter som skriver examensarbete. Det är ett spännande uppdrag och jag är glad att få följa med dem på resan in i vetenskapens värld. Just nu arbetar vi intensivt med frågeställningar och diskuterar huruvida de är intressanta och möjliga att undersöka. Allt är egentligen underbart – i alla fall tills de ställer den till synes helt oundgängliga frågan:
– Hur många sidor måste vi skriva?

Då inser jag att det är en kamp mellan skräcken för att bli underkänd och lusten att undersöka som styr tänkandet. Min uppgift blir då snarare att dämpa skräcken (genom att vara tydlig och ange sidantal) än att stödja nyfikenheten (genom att utmana deras frågor och diskutera kvalitetsbegreppet)

Men det gör lika ont varje gång någon frågar.

Lite bladig

Det är en stark tradition inom lyriken att försöka beskriva ett själstillstånd genom att använda metaforer från naturen. Kanske är det dags att famla efter lyrikböckerna nu när hösten griper tag om oss. Själv svävar jag mellan melankoli och eufori. Ett behagligt men riskabelt tillstånd.

P.S. Rododendronbladet ser inte helt friskt ut, men lite extra näring på vårkanten lär göra susen. Hjälp – jag har en trädgårdsblogg!

Kung Karl den unge hjälte….

…han stod i rök och damm

Jag har varit på Malmö högskolas årshögtid och t-r-o-r att jag genom rökmolnen skymtade Anders Flodström som är universitetskansler, vilket är detsamma som chef för det fruktade och älskade Högskoleverket i vars prosaiska lunchrum finns en vägg som pryds av alla de upphöjda män (och en kvinna) som axlats ämbetetskåpan och kedjan med de tre kronorna sedan kung Karl XlV Johans dagar. (Är det verkligen jag som skriver så här långa och otympliga meningar????) På denna wall of fame samsas kungligheter med Sigbrit Franke (den första?) och Anders Flodström i skön om än oväntad förening. Måste ses.

Flodström berättar att han hellre hade burit en egensvettad hockeytröja med tre kronor på än den där tunga kedjan och jag tänker att det går väl att ordna.

Det var mycket högtidligt och trots en rökmaskin som löpte amok och spred dimma över konserthuset lyckades jag uppfatta en hel del tänkvärdheter. Ibland blev kontrasten mellan de sektliknande ritualerna (hatten, ringen, dokumentet) och de ytterst konkreta och självbelåtna beskrivningarna av vetenskapens uppgift (“genom att förbättra munhålehygienen har vi lyckats förbättra tandstatusen och därmed höja folkhälsonivån…”) lite svårsmälta – men jag inser att detta är en viktig del av universitetsvärlden och jag är glad över att få kika in i den.

Roligast var det att se min begåvade kollega Lotta Bergman ta emot belöningen för årets bästa avhandling ur en skämtsam (galghumoristisk) bankdirektörs händer. Nu är hon inte bara årets svensklärare – hon är farmor också! Grattis till allt!

Särskilt grattis till Malmö högskola som fyller tio år. Mitt bidrag är en blomma i det vardagliga Malmö – så som högskolan vill profilera sig.

“Bar röv och bastekjol”

Ibland slås jag av läraryrkets ytlighet. Det gäller att förföra åhörarna och alla medel är tillåtna för att hålla intresset uppe. Nu när ingen längre blir imponerad av svischande powerpointpresentationer trappas kraven upp. Min cyniske kollega citerar en dansk lärare som beskriver vilka knep som behövs för att bli en framgångsrik lärarutbildare – “Bar röv och bastekjol”. Går det att ställa sig utanför detta?

Idag är jag lite lågmäld och vill helst fundera över meningen med livet och skolan. Jag känner på väggarna och undrar om det finns något bakom kulisserna. Är detta Lustiga huset på riktigt?

I morgon kommer jag att krypa in i uppdraget med största möjliga allvar. I kväll tar jag inga beslut.

orsakerna ORSAKERNA O-R-S-A-K-E-R-N-A!

Regeringen uppdrar åt Högskoleverket att med utgångspunkt i befintlig forskning och kunskap på området analysera orsakerna till att fler män än kvinnor väljer att avbryta sina studier på lärarutbildningen (länk)

Ibland funderar jag över vad jag gör på Lärarutbildningen. Det är för komplicerat, för många regler och för starka traditioner som inte jag orkar stångas mot. Lockelsen att återvända till förskolan och barnen är stark. Kanske romantiserar jag – 25 år i sandlådan är ganska länge.

Samtidigt känns det som om jag har en del erfarenheter som jag vill använda. Just nu brottas jag med att förstå varför så många män väljer att avsluta sin lärarutbildning. Den större frågan som handlar om rekrytering är alltför komplicerad och känns övermäktig. Jag bävar inför tyngden i de klass- , status- och genusmönster som styr ungdomars yrkesval. (Länk till rapport) Däremot tror jag att det är meningsfullt att försöka hitta svar på frågan om varför männen försvinner på vår nivå. Vad händer i mötet mellan de antagna männen och högskolans kultur.

Det går att närma sig frågan ur ett individuellt perspektiv, men jag avstår. Huruvida de är smartare, dummare, mer eller mindre genetiskt kvalificerade eller socialt motiverade lämnar jag åt sidan. Det blir för komplicerat. Låt oss utgå ifrån att de kan och vill!

Först ett konstaterande:
Vi har ingen aning! Ingen forskning har undersökt frågan och därmed blir förklaringarna ett famlande i mörkret. Det vore en forskningsfråga i sig att undersöka varför ingen har ställt frågan. HSV ska utgå från “befintlig forskning” – surprise – det finns ingen!

Alternativet är att undersöka attityder hos den gruppen som väljer att stanna kvar och leta efter berättelser som snuddar vid frågan. Varför väljer du att stanna kvar? Har du tvekat?

Jag kommer att beskriva några möjliga positioner.

1) Högskolan är könsneutral och undervisningen bedrivs efter strikt vetenskapliga principer. Kön är därför en icke-fråga som inte bör diskuteras. I en meritokrati bedöms du efter vad du kan.

2) Högskolan är en plats där männens överordning är obruten. Därför får de manliga studenterna en lättare resa genom utbildningen. Det pjoskas och daltas med dem och de som slutar gör det för att de inte tillåts att utöva sin manliga makt.

3) Högskolan är en plats som dryper av traditionellt kvinnliga värderingar, De män som försöker gå in i världen tvingas till komplicerade anpassningsstrategier där de ska vara lagom manliga utan att utmana de värderingar som verkar under ytan.

Dessa tre alternativ kompliceras av att den verksamhetsförlagda delen av utbildningen konfronterar studenterna med en framtida yrkesidentitet där ovanstående positioner upprepas – eller varieras. det finns anledning att misstänka att den beskrivna könskodningen är minst lika stark på skolor och förskolor.

Frågan är om belöningen (den framtida karriären/lönen) är tillräckligt stor för att verka motiverande om högskolestudierna inte är avpassade efter männens behov/förväntningar? Jag tror inte att det kommer några storslagna lönepåslag för manliga pedagoger och stänger därför dörren mot kompensatoriska åtgärder.

Nu återstår att ta reda på om det finns några belägg för mina antaganden. Därefter kan vi börja fundera över vilka åtgärder som krävs för att bryta snedfördelningen.

Och diskutera om det är en viktig fråga…